Novemberblogg om lite av varje

Detta är en "blandblogg", den har alltså inget speciellt tema, utan behandlar både ditten och datten, bland annat en spännande 1-åring hos Elisabeth Sandin...

  • Varför håller man aldrig fast vid sina ursprungliga tankar och idéer?

    I så fall hade jag ju kunnat ha en slant på vinnaren av StoChampionatet, Blended Scotch.

    Oddset var ju för tusan över 43 gånger.

    ***

     

    Det var när jag av en ren slump råkade på få ATG Live under självaste midsommarafton som jag första gången fick upp ögonen för Blended Scotch.

    Hon startade i ett V64-lopp på Hagmyren och jag hörde en intervju med tränaren Per Linderoth, där han talade varmt om sin häst och sa något i stil med att ”om hon går bra idag, så provar vi nog i uttagningarna till StoChampionatet”.

    Det gjorde mig nyfiken. Jag höll ett extra öga på hästen, som i detta lopp kördes av Bo Eklöf. Tyvärr började det med en hejdundrande galopp, men Blended Scotch kom tillbaka strålande och var inte så stort slagen som femma på tiden 1.15,0a/2140 meter.

    Då fattade jag att Per skulle komma till Axevalla med sin fina märr.

    ***

     

    Vi kom till måndagen den 8 juli och det var dags för mig att göra Axevallatipset inför uttagningsloppen till StoChampionatet.

    Det var självklart för mig att sätta Blended Scotch som ”Dagens rysare” efter det jag hade sett på Hagmyren den 21 juni.

    Den gången räckte det ”bara” till andraplatsen bakom Rica Neo (Åke Svanstedt) och i en slags besvikelse över att inte Blended Scotch lyckades spurta ner denna, så var jag dum nog att lägga henne helt åt sidan inför finalen.

    Visst, jag kunde/skulle förstås aldrig ha tippat henne bland de tre-fyra främsta, men som en rysare kunde jag ju ha sett henne.

    ***

     

    Utifrån detta var det förstås extra snöpligt att det var just Blended Scotch som förhindrade Your Highness att bli den första – och mycket efterlängtade – hemmavinnaren i StoChampionatet sedan 1987.

    Blended Scotch får ursäkta, Per Linderoth får ursäkta, alla andra i kretsen kring Bergsåkershästen får ursäkta, men för mig kändes det som att någon stack hål på en ballong när det kort före mål stod klart att Your Highness fick ge sig.

    Hallå eller? Hon travade en bra bit under det gällande svenska rekordet och var heroisk, men fick alltså inte vinna.

    Jag lovar dig, Ulf Stenströmer, vi  var många som delade sin besvikelse i denna stund.

    Detta dock sagt utan att på minsta lilla vis förringa vinnaren och hennes insats. Hon var precis lika bra (nej förresten hon var långt mycket bättre än så) som jag trodde efter att ha sett henne den där gången på Hagmyren.

    ***

     

    ”Lillis” och Johnny Takter stod och pratade i vinnarcirkeln efter vinsten för Sugary La Marc och kom då in på nästa generations toppkuskar i landet. Som till exempel Kim Eriksson.

    Båda var överens om att det är bra för sporten att det kommer fram nya, hungriga killar och tjejer.

    Då passade ”Lillis” på att fråga Johnny:

    ”Hur gammal har du blivit?”

    Johnny tvekade lite och svarade på sitt sedvanligt kluriga och diplomatiska sätt:

    ”Nej, jag är inte så gammal”.

    ***

     

    I intervjun framkom också att varken Olsson eller Takter hade koll på att StoChampionatet gick som dagens elfte lopp.

    Olsson: ”När ska du värma Fascination?”

    Takter: ”Vilket lopp går hon i?”

    Olsson: ”Jaaa, det går sent på dan…”

    ***

     

    Jag fattar fortfarande inte två saker:

    Hur kunde Angelo vinna med den galoppen?

    Var kom han ifrån när han bara dök upp som gubben i lådan 50 kvar?

    ***



    Innan ljudet skruvades på för fullt inför intervjun med far och son Kolgjini efter segern med October Kronos, så hördes Ulf Elfving fråga ”Ludde”, som  kom till vinnarcirkeln civilklädd, varför inte han körde hästen själv.

    ”Ludde” svarade på ett sätt som bara han kan:

    ”Nja, han får köra, den jävla junioren”.

    En stund senare fick Adrian, som givetvis inte hörde vad ”Ludde” sa strax innan, in en grym replik.

    Han ombads nämligen att betygsätta sin pappa.

    ”Ja, han är i alla fall mer än en gapig alban”.

    Kärlek mellan far och son. Och omvänt. Fast Kolgjinis använder ett språk som vi andra kanske inte gör.

    ***



    Ibland blir det ett helt osannolikt ”skrik” på en häst.

    Attrape Moi (Erik Adielsson) snackades upp mer och mer och mer under helgen och det slutliga oddset blev 27 för 10.

    Hästen slutade näst sist.

    ***



    Banrekord – igen:

    Olivia Lavec travade 1.11,4a/1640 meter för sin tränare Flemming Jensen och satte ett nytt prydligt banrekord för femåriga och äldre ston.

    Har Axevallas bana någonsin varit snabbare än den gångna helgen?

    ***



    I samband med målgång i nyss nämnda lopp så brakade en helpigg Britt Hudson (Peter Ingves) upp i ryggen på Flemming Jensen. Jensen blev både förvånad och irriterad och gjorde en ”Åke Svanstedtare”, alltså drog upp ena armen och slog mot Britt Hudsons huvud.

    Bestraffning?

    Nej.

    Stora rubriker på Trav 365 eller hos någon bloggare?

    Nej.

    Det skulle det heller inte vara, för det var ett helt naturligt agerande i stunden av Flemming, men ni kan ju tänka er om det hade varit Åke Svanstedt som hade gjort så (igen).

    ***

     

    Svenskt rekord – igen:

    Blended Scotch vann StoChampionatet på 1.13,1a/2640 meter.

    Det tål att upprepas om och om igen.

    ***



    Ulf Stenströmer är en riktigt skön prick. I alla väder.

    Jag menar, hur många av landets stortränare hade – knappa halvtimman efter en så knapp och retlig förlust i ett storlopp – helt lugnt kommit till vinnarcirkeln för att en av killarna i stallpersonalen, i detta fall David Persson, hade vunnit ett amatörlopp med en av stallets hästar.

    Inte många.

    Kanske ingen mer än Uffe.

    Det gör honom så speciell.

    ***

     

    Bara att avslutningsvis lyfta på hatten för hemmatränaren Jenny Nordensson.

    Hon hade två hästar till start under helgen.

    Välkända Top Model vann på 1.14,7/2180 meter i söndagens sista lopp.

    Och i det första loppet samma dag var debutanten Paduca Dream (e. Infinitif) tvåa på 1.18,1/2140 meter.

    Totalt: 72 000 kronor inkört (med hjälp av skicklige Kenneth Haugstad).

    ***



    29 253 var helgens sammanlagda publiksiffra.

    Bra eller dåligt?

    Tja, med tanke på det fina vädret alla tre dagarna hade man väl hoppats på en ökning istället för en minskning jämfört med förra året.I

    Men trots ett minus på cirka 1600 besökare, så skall man inte gnälla. Det var så oerhört mycket som var bra denna StoChampionatshelg så att själva publiksiffran inte känns så viktig.

    Bättre att ha 29 000 NÖJDA och BELÅTNA besökare än några tusen fler HALVNÖJDA dito.

    Det tycker i alla fall jag.

    ***



    Perssonbloggar.se tjurade till på en kommentar från en kille som är känd från ”succéprogrammet” (nåja) på ATG Play, Barfota Runt Om, Malla.

    Persson tackade helt enkelt för sig och la ner sin blogg.

    I elva dagar höll han sitt löfte. Sedan kliade det i fingrarna igen.

    Många är tacksamma för det, även jag!

    Du och jag (och många med oss) kan tycka vad vi vill om Persson och hans bloggande, men utan honom blir allt vardagen lite småtrist.

    Jag skulle för övrigt gärna vilja se Persson i den chefsroll som Niclas Andersson har på Kanal 75. Låt mig gissa att det då skulle bli ett helt annat ljud i skällan.

    Och då menar jag INTE till det sämre…

     

     

     

    Olof
  • Känslan av Little Brown Jug...

    Även lördagen i Trippeltravet innehöll en massa fantastiska saker. Bland det som stack ut mest var nog när Jerry Riordan kom till tals från stallbacken...

    Det var en lång och varm lördag på Axevalla.

    Så lång att jag kände att jag behövde röra på benen och rensa hjärnan från alla siffror efter nästan sju timmar i min lilla speakerhytt på taket.

    Därför gick jag ut och spelade golf när jag kom hem.

    Det var en sanslöst skön kväll. 26 grader varmt när jag startade, nästan 19 grader när jag, exakt tre timmar senare, i skymningen vid halv elva-tiden nådde den 18:e greenen.

    Någon som tror att jag stensomnade när jag kom hem?

    ***



    Nåväl, nu var det inte om mitt golfspelande som den här bloggen skulla handla. Nej, det har blivit dags att summera intrycken från den andra dagen av årets Trippeltrav här på Axevalla.

    Då kör vi.

    Varför inte börja med att beklaga att Yield To None (Fredrik Claesson) dummade sig bakom bilen i det första av de två lärlingsloppet. Efter en enorm markförlust gick hästen strålande och tog faktiskt pengar på 1.14,8a/2140 meter.

    Sitter inte upphämtningen i kroppen så säger jag bara: Passa honom nästa gång!

    ***



    Kim Eriksson är en riktig friskus, både i sulkyn och i vinnarcirkeln.

    När han berättade om att lördagens segerhäst Vendi (tränad av amatören Michael Sandström) troligen kommer ut i ett lopp på Solvalla inom kort så gav han följande passning till eventuella motståndare:

    "Den som vill bjuda upp till kamp, så ses vi där".

    Mera sånt snack, tack!

    ***



    En kompis kom till mig efter tävlingarna och sa att en gemensam kompis till oss i sitt program hade ringat in 4 Starbec´s Mr Tee (Linda S Hedström) i montéloppet och skrivit med tydliga bokstäver "MÅSTESPEL VID BARFOTA".

    Hästen gick med skor.

    Alltså inget spel.

    Resultat: Lätt seger till oddset 21,38.

    ***



    Lördagens Sören Englund:

    I V75-genomgång i vinnarcirkeln tillsammans med Håkan "Lillis" Olsson så höll Sören en lång och förträfflig utläggning om favoriten (och den blivande vinnaren) i V75-1, No Deal (Flemming Jensen).

    Han avslutade:

    "Då har väl sett att den har Minerva-stammen i botten?"

    Sören hade givetvis hoppats att "Lillis", som är både en duktig travhistoriker och en fena på att kunna stammar, skulle haka på.

    Men inte.

    Olsson sa istället:

    "Då går vi vidare till V75-2".

    Englund såg faktiskt en aning snopen ut.

    ***



    Den som påstår att Nothing But Class (Åke Svanstedt) hade minsta lilla klaff i V75-1, den ljuger.

    Jag vet, jag spelade nämligen hästen.

    Troligen sitter den fast i någon dålig rygg än idag...

    ***



    Svenskt rekord I:

    Attack Diablo   travade 1.15,0/2640 meter och raderade ut det svenska rekord för treåringa hingstar och valacker över lång distans med voltstart som självaste Sebastian K. innehade.

    Klart som korvspad att Peter Untersteiner med gott samvete kan sikta mot Svenskt Travderby.

    ***



    Glädjen för familjen Tellander från Ulricehamn, inte minst då dottern Petra, som var veckans vinnare av "Hästen är din" i TV4, var nästan obeskrivlig när "hennes häst" Zonguldak (Johan Svensson) skar mållinjen som etta.

    Ägaren och tränaren Stefan Persson var givetvis också glad, likaså kusken Johan Svensson, men allra gladast var Petra Tellander.

    Det är sådana ögonblick som gör att man får gåshud över hela kroppen.

    ***



    För övrigt är jag sedan många år tillbaka god vän med Petras pappa Anders, som under ett antal år var en hyllad och framgångsrik fotbollstränare i den lilla klubben Grolanda IF, en bit utanför Falköping.

    Under Anders Tellanders ledning upplevde Grolanda en riktig glansperiod och det pratas än idag, många år senare, om "Tellandereffekten" i klubben.

    ***



    På tal om gåshud. Ingen kunde väl låta bli att bli berörd när Stefan Persson i vinnarcirkeln, efter segern för nyss nämnde Zonguldak, tog mikrofonen och bad publiken vara med och hurra för hans fru Linda, som passande nog fyllde 40 år just denna dag.

    Modigt och spontant, Stefan!

    ***



    Banrekord:

    Remember Laser var lysande när hon för Flemming Jensen spårade runt om på 1.13,2/2140 meter i ett femåringslopp för ston och på kuppen slog nytt banrekord för just äldre ston med voltstart.

    Men vad ska man då egentligen säga om tvåan i mål, Askens Valencia (Jorma Kontio), som från 20 meters tillägg travade 1.12,7/2140 meter.

    På sätt och vis är det synd att rekord endast räknas vid seger.

    ***



    Robert Bergh gratulerade Bo Falsig till segern i V75-6, men Falsig, som i likhet med många av oss andra, vet att den gode Bergh har en räv bakom båda öronen, anade oråd och låg lågt.

    Hade Bergh fintat honom?

    Egentligen får vi aldrig svaret.

    Detta eftersom det blev DÖTT LOPP mellan Avanti L.M. (Bo Falsig) och Le Mat (Robert Bergh).

    Bergh hade ju därmed både RÄTT och FEL på samma gång.

    Tusan vilket rafflande upplopp, med fem hästar på linje, det var förresten.

    ***



    Klart att luften lite grann gick ur huvudloppet, Axevallalöpning, när hemmastjärnan Noras Bean blev sent struken.

    Tur då att Åke Svanstedt såg till att blåsa i fullt med luft i den lite halvtomma balongen genom att ta en mycket övertygande seger med Beckman.

    Hemmaseger i klassiska Axevallalöpning är alltid en skön känsla.

    ***



    Svenskt rekord II:

    Vinner man (läs: Beckman) sedan på svenskt rekord, 1.12,5a/2640 meter, så växer prestationen ytterligare.

    Han raderade Dream Shoguns tio år gamla rekord för äldre hingstar och valacker över lång distans med autostart med en halv sekund.

    Och av bara farten slog han också nytt löpningsrekord för Axevallalöpning. Det gamla löd på 1.13,0a och innehades av Queen L. och var satt 1994.

    Det är dock en viktig skillnad: På den tiden gick Axevallalöpning över 2140 meter.

    ***



    Mot slutet av tävlingsdagen blixtrade stallbacksreportern Lars Ågren till med två lysande intervjuer.

    Han inledde med Bo Falsig, som inte ville/kunde kliva ur sulkyn efter den delade segern i V75-6.

    Från vinnarcirkeln fick vi "bara" höra Robert Bergh, men tack vare ett vaket agerande av Ågren fick även Falsig, den store skrällkusken, komma till tals.

    ***



    Och ännu bättre blev det slutligen när Ågren hittade den färgstarke, vältalige och helmysige Jerry Riordan på stallbacken inför starten för Raise Wise As i lopp 12.

    Lars gjorde ett kanonjobb och fick samtidigt Riordan att med typisk amerikansk accent hylla arrangemanget och faktiskt dra paralleller med omtalade Little Brown Jug borta i USA.

    Och där slog han verkligen huvudet på spiken. Det var ju tack vare Håkan "Lillis" Olssons besök vid just Little Brown Jug för en herrans massa år sedan som TrippeltravetAxevalla blev verklighet.

    Genom Riordans ord i Ågrens mirkofon slöts cirkeln på något vis.

    Då fick jag än en gång gåshud.

    Olof
  • Fyra mäktiga fredagsvinnare...

    Det var många sportsligt fina prestationer på Axevalla under fredagskvällen, men fyra hästar imponerade lite extra...

    Lite reflektioner från fredagstravet i korthet:



    Thomas Uhrberg hade en jättechans att ta sin 3000:e kuskseger redan i inledningsloppet, men fick inte riktigt slag på ledande Above Angel (Ulf Stenströmer) med Thomas Malmqvist-tränade Razor Kronos.

    Men vad gjorde väl det? Senare under kvällen fick Uhrberg ändå jubilera och detta med en annan Malmqvist-häst, nämligen Donna di Quattro.

    Uhrberg har passerat 50-strecket, men är ändå fortsatt hungrig på det här med trav.

    - Det har blivit en kall och jag håller nog på så länge jag orkar ta mig upp i sulkyn, sa han i vinnarcirkeln.

    ***

     

    Hemmatränaren Niclas Stenquist visade upp en fin debutant i Dreamokay, som gick 1.17,6/2140 meter trots en inledande galopp. Dream Vacation-sonen kan bli en fin PR-häst för Niclas framöver.

    ***

     

    Lite kul att höra tipsexperten Sören Englund säga att Ira Chiara i montéloppet ägs av ett gäng presskillar.

    Som ägare står nämligen Marcus S Melander och Marcus Schön, vilka båda är lärlingar i stall Melander/Lundström.

    Jaja, det står ju ”med flera” också och dessa ”med flera” är Kristofer ”Fölet” Jacobsson, som jobbar på Åbytravets sportavdelning samt Rickard Hansson, ATG live:are samt skribent i lokaltidningen SLA.

    Nåja, en presskille i alla fall.

    ***

     

    Hur kunde Chiquelline få ge drygt 34 gånger pengarna?

    Bra form, bra läge bakom bilen, formstall och formkusk.

    ***

     

    Mäktig vinnare I:

    Poker Bi var ruggigt fin när han tog sats från kön 1100 kvar och bara sköljde över fältet. Redan 500 kvar var alla konkurrenter totalt avklädda. Här kommer mera!

    ***

     

    Satsningen på ett heatlopp verkade gå hem hos alla.

    Jag hörde i alla fall ingen som var missnöjd med det upplägget.

    Att det sedan kryddades med ett skiljeheat, som avgjordes på målfoto gjorde ju inte saken sämre.

    Nej, det här har kommit för att stanna.

    ***

     

    Robert Bergh sken ikapp med den vackra kvällssolen när han klev i vinnarcirkeln efter segern med Bradley.

    Revanschkänslan efter missen i Sprintermästaren, dit man hade preparerat Bradley både länge och väl, var skön – till och med för en Elitloppsvinnare som Bergh.

    ***

     

    Mäktig vinnare II:


    Edward Ale var inte bottnad vid segern i femåringsloppet på 1.13,0a/2140 meter.

    Det kanske inte låter så fruktansvärt märkligt, men när man såg att kusken Peter Ingves bara satt lugn och tittade ut på Opitergium, en kanonhäst som svarade för sin bästa insats på länge, då fattar man hur bra prestationen var och vilken kanonhäst Edward Ale är.

    ***



    Passa dansken Repay Merci nästa gång har dyker upp på svensk mark. Han satt fast med gott om krafter bakom just Edward Ale och Opitergium.

    ***


     

    På tal om att passa hästar nästa gång: Se upp med Absinthe (Erwin Bot) och Right Away (Åke Svanstedt) nästa gång de startar. Båda gick riktigt bra efter galopp. Ja, Absinthe hade till och med dubbla galopper!

    ***

     

    Mäktig vinnare III:

    Saston dundrade runt på 1.15,3/4180 meter och var helt ensam på plan i Axevalla Maraton.

    Prestationen blir inte sämre av om tänker på att tvåan i mål, den helt utklassade Twigs Tarzan, faktiskt gjorde ett kanonlopp han också.

    Saston passade också på att sätta nytt löpningsrekord i Axevalla Maraton. Det gamla löd på 1.23,9/4240 meter och slogs 1968. Nu, 45 år senare, gick det 8,6 sekunder snabbare. Per kilometer.

    Ett litet kvitto på hur travet har utvecklats under åren.

    ***



    Mäktig vinnare IV:

    M.T.Fastandfurious är ännu i raden av enorma hästar som Vaggerydstränaren Kent Knutsson har tagit fram.

    Men här har det inte bara krävts talang hos hästen och bra träning av Kent. Nej, nu har det också varit en ytterst tålamodskrävande resa för Kent och hästens delägare, den tidigare ATG Live-profilen Mattias Anderberg. Hästen har nämligen tappat flera säsonger på tävlingsbanan på grund av skada, men skam den som ger sig. Som sexåring (!) har nu Lindy Lane-sonen inlett med två raka segrar, båda på 1.15-tider full väg.

    ***



    Det vore väl synd att säga att det har gått som på räls för Skarakillen Håkan K Persson efter flytten till Halmstad för något år sedan, så segern med den tidigare rikshästen Kebab i ett sprinterlopp värmde säkert gott ända in i hjärtat på den gode Håkan. Ja, även alla 100 delägarna var garanterat riktigt glada.

    ***

     

    Till sist: Publiksiffran 6 335 besökare var nog en liten besvikelse. 500 personer mindre än i fjol, detta tror kanonfina lopp och riktigt toppenväder .

    Man vadå? Det är två dagar kvar att reparera detta på…

    Olof
  • Vad händer nu då?

    Hur ska det bli nu? På Bjertorp, på Axevalla, inom svensk travsport som sådan. Ja, frågorna har varit många sedan Åke Svanstedt gick ut med "flyttbeskedet"..-

    Jag vet inte riktigt hur många människor som den senaste veckan har frågat mig följande:

    ”Hur kommer det nu att gå för Axevalla när Åke Svanstedt försvinner?”

    Jag förstår frågan. Och jag förstår människors oro.

    Själv känner jag också viss oro och dessutom ett ganska stort vemod, men i samma ögonblick inser jag att skapa möjligheter för andra och annat.

    ***

     

    Med ordet ”andra” avser jag främst andra aktörer på tränarsidan.



    1)      Åkes flytt kan/bör leda till att en, kanske flera, tränare med en hel del hästar på träningslistan, och inte minst goda utvecklingsmöjligheter, söker sig häråt.



    2)      Åkes flytt kan också leda till att redan verksamma tränare vid Axevalla får en chans att utvidga sin verksamhet. Några av tränarna som idag bedriver en ”liten” verksamhet kanske kan bli ”halvstora” och en kille som Ulf Stenströmer har alla chanser att ta ytterligare steg framåt i karriären.



    För Axevallas del blir Åkes flytt, ur en rent ekonomisk synvinkel, en stor förlust. Dagens fördelningssystem av centala medel inom svensk travsport bygger på en rad olika parametrar, av vilka två är ”antalet hästar i träning” och ”antalet licenser” vid respektive bana.

    När nu Åke avvecklar och flyttar till USA förstår var och en hur många mindre hästar det – åtminstone på kort sikt – kommer att finnas inom Axevallas område.

    ***

     

    När det gäller Axevallas tävlingar, speciellt då det vi kallar vardagstravet, så ser jag både för- och nackdelar med Åkes flytt.



    Nackdelarna först:

    Åke Svanstedt har till så gott som årets samtliga tävlingsdagar anmält ett ganska stort gäng hästar och därmed sett till att skapa en bra grund för våra tävlingar. Den försvinner nu. Dessutom har Åke och hans hästar alltid dragit ögonen – och därmed också spel – till sig även från andra delar av landet. Har Åke till exempel haft en del spännande hästar inom V5-spelet en vanlig tisdagskväll, så har det i vissa fall lockat folk att spela hit istället för till V65 (V64)-banan.



    Fördelarna:

    Åke Svanstedt har under drygt 10 års tid varit så stor dominant på Axevalla att det med största sannolikhet har avskräckt andra tränare, både större och mindre, att anmäla hästar till Axevallas vardagstävlingar. De har inte tyckt det har varit någon idé. Och även om de har anmält, så har de ofta sett sig själva slå ur underläge. Hur många gånger har jag inte hört typ: ”Jodå, hästen är i bra form och har ju fått ett bra spår, men Svanstedt har ju med två stycken i loppet och de blir ju inte lätta att rå på”.

    Utan Åke Svanstedt kan Axevallas tävlingar ”öppnas upp”, om ni förstår vad jag menar. Jag anser dock i grunden att Svanstedts flytt är en jätteförlust, men nu gäller det att försöka hitta framtida ljusglimtar och det är, mina vänner, att vi kan få uppleva mer öppna och ovissa lopp i framtiden och att det är alltfler, både hemmafolk och gäster, som är med och delar på kakan (läs: prispengarna).

    ***



    Var sak har sin tid och sin charm.

    Nu har ”Kung Åke” regerat på västgötaslätten (och på senare år även i Sverige i stort) sedan 2002. Det blev tolv år för honom på Bjertorp. Han själv, hans familj, hans anställda och många av hans hästägare har fått uppleva saker som det är ganska få människor förunnat, oavsett om man håller på med trav eller något annat.

    Och varför egentligen känna vemod. Jag menar, Åke och hans familj gör ju uppbrottet från Bjertorp, Axevalla och Sverige av egen fri vilja. Det är ingen som skickar iväg dem, de gör det för att de verkligen vill göra det och för att de längtar till det stora landet i väster och de möjligheter som finns där borta.

    Så istället för att känna vemod, så bör vi dels skicka en tacksamhetens tanke till ”Kung Åke” och alla runt honom för allt det som vi utomstående har bjudits på i tolv långa år och dels önska ett varmt lycka till med det ”nya livet”.

    ***

     

    Många uppfattar Åke Svanstedt som kontroversiell och det är ju inte bara en gång som det har skrivits ”svarta rubriker” om honom i media. När jag härom veckan såg en alldeles utmärkt dokumentärfilm i SvT om den gamle skidlegenden Sixten Jernberg, så kom jag osökt att tänka lite på just Åke Svanstedt.

    Om du inte har sett filmen om Sixten Jernberg, gör det omgående. Dels för att den är så otroligt bra och gripande och dels för att du emellanåt kommer att se likheterna mellan ”skidkungen” och ”travkungen”. Den finns säkert på SVT Play ett tag till.

    Vad vill jag säga med det då? Jo, för att man skall kunna bli nummer ett, och då menar jag verkligen nummer ett, inom sin sport, så krävs det många gånger att man vågar gå sina egna vägar och inte alltid följer strömmen.

    ***

     

    Till sist:

    Ni får döma mig om ni vill, tycka att jag är löjlig, skrytsam eller whatever, men jag står i alla fall upp för att jag är otroligt glad och tacksam över att jag förra söndagen var hembjuden till Åke Svanstedt med familj på Bjertorp för att göra den intervju som publicerades här på hemsidan för en vecka sedan. Det kändes stort att få sitta där i vardagsrummet, kolla på Dantoto, dricka kaffe och käka tårta och höra Åke i avspänd ton berätta om det som komma skall.

    Han är ju i alla fall den allra störste vi har inom svenskt trav 2013.

    Hoppas att det någon gång i framtiden görs en dokumentärfilm även om honom.

    ***



    Slut för idag

    Olof
  • 13 program har blivit 8...

    Jag har alltid älskat att läsa travprogram. Tänk så många timmar man har lagt på det. I dagsläget får jag 8 olika program hem i brevlåda och dessa är...

    Kanske är travprogrammen, alltså de som våra banor iordningställer, trycker upp, skickar ut och (i viss mån) säljer, på väg att försvinna från marknaden.

    Så säger i alla fall ryktet.

    Jag vet inte hur ni andra ser på det, men att komma till en bana och vistas där utan ett travprogram i handen, det skulle i alla fall kännas väldigt konstigt för mig.

    ***

     

    Just travprogrammet har både länge och väl varit det viktigaste av allt för en travbana. Dels som service till tränare, ägare, körsvenner, skötare, press, publik, funktionärer och diverse andra intressenter.

    Men också som ett slags skyltfönster för banans olika samarbetspartners, både huvudsponsorer, tävlingsdagssponsorer och enskilda loppsponsorer.

    Att de förstnämnda kategorierna kommer att klara sig med Travrondens startlistor, vanliga enkla A4-kopior eller möjligen startlistor via atg.se i datorn eller mobilen, det kanske kommer att funka, men det kan säkert vara värre för banornas marknadsavdelning att jobba med försäljning av speciellt enskilda tävlingsdagar (av mindre karaktär) och lopp.

    Vadå? säger säkert någon. Det går väl lika bra, till och med bättre, att få ut sponsorbudskapen via banans intern-tv och högtalaranlägggningar.

    Det gör det på sätt och vis. Men hur många nås av dessa budskap i dessa publikkrisens tider och hur många av de som väl är på plats kommer att uppskatta att ännu mer information kommer att pumpas ut i ord och bild?

    ***

     

    I egenskap av travsportsjournalist har jag ända sedan någon gång på 1980-talet haft förmånen att få ett gratisexemplar av travprogrammet till ett antal olika banor.

    Jag har som mest haft program till följande banor: Axevalla, Åby, Mantorp, Färjestad, Årjäng, Åmål, Kalmar, Jägersro, Halmstad, Solvalla, Eskilstuna, Örebro, Vaggeryd.

    Undan för undan har indragningar skett. Många gånger har man dock lyckats få igång sin ”gratisprenumeration” igen, men på senare tid, i besparingens tider, har det blivit svårare, i vissa fall rent omöjligt, vilket jag i och för sig har full förståelse för.

    Men jag måste ändå få säga att jag saknar de program som inte längre ramlar ner i brevlådan. Jag är nämligen den nyfikna och ”nördiga” typen, som läser alla travprogram från pärm till pärm på samma sätt som den verklige slukaren av skönlitteratur plöjer igenom bok efter bok.

    När någon emellanåt frågar mig om jag läser böcker innan jag somnar på kvällen, så svarar jag alltid: ”Nej, men gärna några travprogram”.

    Det rent redaktionella – och mest läsvärda – i många av landets travprogram har i många fall städats bort för länge sedan. Allt i besparingssyfte. I dag är det tyvärr ett antal program som innehåller det absolut nödvändiga, men inte så mycket mer.

    Det leder ju, rent logiskt, till att allt fler låter bli att köpa det. Man klarar sig med Travronden istället.

    I och med detta, så är det inte längre många av de upptryckta programmen som ger en travbana några intäkter och därför är det fullt förståeligt att denna ganska betungande utgift ifrågasätts.

    ***



    Jag har personligen alltså haft program till 13 banor som mest.

    Idag är jag nere på 8, nämligen Axevalla, Åby, Mantorp, Färjestad, Årjäng, Jägersro, Vaggeryd, Örebro.

    Ett tag i vintras blev Åbyprogrammet indraget för mig. Då bestämde jag mig för att jag skulle försöka uthärda, men det gick inte. Det gick absolut inte.  En västsvensk travnörd utan Åbyprogrammet är nästan som en bil utan bensin.

    Jag skickade mejl till min gode vän Stefan Samuelson på Åbys sekretariat och berättade om min ångest och jag blev bönhörd.

    ***



    Nåväl, om jag då skärskådar de travprogram som alltjämt – tacksamt – trillar ner i min brevlåda och sprider glädje om kvällarna, så hittar jag följande plusfaktorer.

    (Jag tar dem i bokstavsordning, så att det inte uppfattas som någon inbördes ranking och dessutom låter jag självklart bli att skriva något om Axevallaprogrammet eftersom jag är lite delaktig i detta).

    ***



    Färjestad:

    Bra ledarskibent. Ken Karlsson fokuserar allt som oftast på högaktuella ämnen inom svensk travsport och är inte rädd för att uttrycka sina åsikter, även om de i vissa läger kan uppfattas som aningen obekväma.



    Snygg och fräsch produkt där sponsorerna lär vara nöjda med hur de syns.



    En fullt tillfredsställande tipsdel.

    ***



    Jägersro:

    Klart acceptabel ledare (om än lite knapphändig).



    Lite gammaldags, men ändå informativa och välgenomjobbade referat från tidigare tävlingsdagar på banan samt Jägersroframgångar ute i landet. (Bra PR för hemmalaget).



    Acceptabel tipsservice.

    ***



    Mantorp:

    Underskattad ledarskribent i form av sportchefen Thomas Knutsson. Borde skriva oftare!



    Härlig gammaldags redovisning av ”Nytt i boxarna” med underbara illustrationer. (Men skriv vilka personer som är på bilderna!!)



    Mycket trevlig redovisning av ”För 10 år sedan”, ”För 20 år sedan” och så vidare med fina bilder från den gamla goda tiden.



    Presentation av statistik för BÅDE kvällens körsvenner OCH tränare.Plusvariant!



    Nytt (?) från detta program: Exklusiv fakta kring hästar och ryttare i montéloppen. Superbonus!



    Och i likhet med Jägersro, ”Nytt runt ovalen”.



    Mantorps program är trots att det ofta är ganska tunt när det gäller antalet sidor, en FULLVÄRDIG produkt på marknaden.

    ***



    Vaggeryd

    Alltid en hyfsat skriven ledare, dock sällan underskriven av någon specifik person. Det är synd.



    Fullgod tipsservice.



    Presentation av statistik för BÅDE kvällens körsvenner OCH tränare.Plusvariant!



    Generöst tilltaget när det gäller antalet sidor och stora, färgglada, välgjorda annonser, vilket lär glädja sponsorerna en hel del.



    En klart välgjord och prisvärd produkt hos en bana som bara tävlar ett antal dagar på sommaren.

    ***



    Åby

    Åbys program har alltid en hyfsat intressant och informativ ledarspalt, även om den inte är i den klass som Ken Karlsson levererade på sin tid (men han är ju också bäst i klassen).



    Programmet har ett stort informativt syfte till såväl aktiva som publik. Med Åbys egna inforutor ser man till att sprida viktiga budskap, både stora och små, på ett mycket tydligt sätt.



    Acceptabel tipsservice, även om man på senare tid har dragit ner lite på den punkten.



    Åby gör som Mantorp, man lyckas på något märkligt – och skickligt sätt – få med mycket information och även en hel del annonser på ganska små ytor. Det är bra gjort, men personligen skulle jag ändå önska att landets näst största bana hade ett lite ”fetare” travprogram.

    ***



    Årjäng

    För den som är van att läsa enbart typ storbaneprogram och för första gången får ett Årjängsprogram i sin hand, så blir det nog närmast en chock.



    ”Va, är detta ett travprogram?”



    Javisst är det är travprogram, men i den idylliska orten Årjäng i västra Värmland är travprogrammet så mycket mer.

    Det är också ett stycke bildningsdokument och bygdehistoria på samma gång. Många skribenter har noterat det långt före mig, men ”Krokens Blädder”, alltså ett stort antal betraktelser från då och nu av en man vid namn Bengt Nilsson, är nog det bästa som någonsin har platsat i ett travprogram. ALLA läser det, även om bara en liten del av oss har en aning om vilka de där två- och fyrbenta figurerna från förr var.



    Årjängsprogrammet illustreras dessutom med ett antal nya och gamla bilder, ständigt med lite kluriga och charmiga kommentarer till.



    Tipsservicen, med kommenterar till varje enskild häst inom streckspelet, är också mycket bra.



    Man kan bara älska att läsa Årjängsprogrammet!

    ***



    Örebro

    Ett lite gammaldags, men väldigt charmigt ”måsteprogram”, åtminstone för mig.



    En enkel, men ändå helt okay layout, där nog framförallt vi som har gått på trav ett antal år känner igen och finner det vi söker.



    Man fokuserar med all rätt på mycket av det lokala och upplåter hyggligt med plats åt satsningar som: Månadens proffstränare, Tidningarnas tipsliga (härliga 80-tal!!), Månadens häst med mera. Och inte minst har man en ruta där man berättar om vilka ombud som säljer Örebroprogrammet (återigen får man 80-talsvibbar!).



    Spelservicen är dock i lite futtigaste laget och det går inte att låta bli att tänka tillbaka den gamla goda tiden, då en man vid Hasse Persson skötte tipsdelen i Örebroprogrammet.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Hästen med den "gamla" stammen!

    På Axevalla på söndag startar en häst som har Hallon Brunn (född 1980) som pappa och Iran Will (född 1961) som morfar. Ingen vanlig kombination 2013...

    Tillbaka i vardagen igen.

    Elitloppet 2013 har nog ingen större chans att hamna på någon topp 10-lista över de mest lyckade elitloppen.

    Varken vädermässigt eller sportsligt.

    Det gör måhända att längtan efter 2014 års arrangemang blir än större än vanligt.

    ***

     

    På tal om Elitloppet.                         

    En kompis sa härom kvällen:

    ”Du, en sak jag har tänkt på. Hur stor del av elitloppspubliken åker till Stockholm för själva travsportens skull?

    Fråga på det:

    Vad menar du? Inte åker väl folk ända till Stockholm för att festa?

    ***

     

    Nya utseendet på Travronden?

    Jo tack, i stora drag riktigt bra.

    Fast det blir lite plottrigt här och där.

    Men man vänjer sig väl snart.

    Jag gillar i alla fall folk som vill och vågar göra förändringar som syns.

    ***



    Undrar hur stora lönekostnader omtalade Kanal 75 drog på sig (och ATG) den gångna helgen?

    Tusan, det kändes som ju som att man hade placerat ut en människa i varje liten buske runt om på hela Solvalla.

    ALLA skulle vara med. ALLA skulle synas och höras.

    Man fick nästan känslan att det var någon slags fin gest mot medarbetarna för det arbete de gör under årets tuffa period (läs: mörka halvår).

    Kanske är det en riktig personalpolitik, vad vet jag?

    ***



    Vilket rabalder det blev efter Sweden CupSolvalla i lördags.

    Åtminstone bland TV4-folket.

    Så här ser jag på det:

    Inte ens Åke Svanstedt själv är väl stolt över styrningen med Monster Drive. Det blev fel. Men därifrån till att som TV4-folket, med Ralf Vadsmo - och faktiskt den normalt lugne och sansade Stig H Johansson - i spetsen kasta sig över Åke och släppa allt annat som hade med Sweden Cup och 500 000 kr i förstapris att göra, är inget annat än sorgligt.

    Därtill att som Vadsmo gång på gång trycka på att det fullständigt vällde in arga sms som handlade om Åkes styrning, var ju bara för att trissa folk att haka på ytterligare i denna hetskampanj.

    En stund senare kom denne Vadsmo med en konspirationsteori i ärendet (nämligen att "kriget" mot Johan Untersteiner började några lopp tidigare) och till sist - istället för att hylla Mr Chicago i V75-6 - stå i flera minuter och tycka synd om sig själv för att hans motbud, Credit Fayline, satt fast för länge.

    Ibland blir man bara för trött!

    ***



    Kommer jag att bli kallad ”djävulens advokat” för det ovan nämnda inlägget?

    Det gör inget i så fall.

    Jag står för mina åsikter.

    ***



    Axevalla på söndag, i det inledande nolloppet, startar det en häst som har en väldigt ”gammal” stam.

    Det handlar om 11-årige Hassan Lookalike, tränad av en Mantorpsamatör vid namn Sandra Johansson.

    Hassan Lookalike är nämligen son till en gammal stjärnhäst hos den sedan länge bortgångne Kjell P Dahlström, nämligen Hallon Brunn.

    Denne Hallon Brunn var i sin tur son till en annan Kjell P-stjärna,nämligen Hassan Star. Hallon Brunn föddes 1980, gjorde smått osannolika 283 (!) starter, vann 47 lopp och tjänade över tre miljoner kronor. På 80-talet alltså! En grym prestation.

    ***



    Efter avslutad karriär blev Hallon Brunn avelshingst. Han fick totalt 54 avkommor från 1991 fram till 2003.

    Lustigt nog blev en av hans allra första avkommor den bästa. Det var Simson, som tjänade 1 524 000 kronor. Han startade dock ”bara” 173 gånger.

    Vet ni förresten vem som var mamma till Simson?

    Just det, en viss Lovina Grefgård, som två år tidigare hade lämnat en avkomma vid namn Ina Scot.

    ***



    Förutom nyss nämnde Simson fick inte Hallon Brunn fram några avkommor av större värde. För övrigt kom hela 29 stycken av dem inte ens till start.

    Hassan Lookalike, som alltså startar på Axevalla på söndag, föddes samma år som Hallon Brunn dog, nämligen 2002. Han gjorde sedan debut som fyraåring 2006 (diskad för galopp), varefter han återkom med en start som femåring 2007. Då blev han oplacerad.

    Därefter dröjde det ända till nu för en månad sedan, alltså april 2013, innan Hassan Lookalike var tillbaka på tävlingsbanan. Då blev han sexa och tjänade 1 800 kronor.

    ***

     

    Men även på modersidan har Hassan Lookalike en väldigt ”gammal” stam att falla tillbaka på.

    Jaja, hans mor, Grazia Iran, var förvisso ”bara” 16 år när hon nedkom med sin son (som för övrigt blev hennes enda avkomma), men hans morfar är den gamle hedershästen Iran Will, född 1961. Denne fick 206 avkommor mellan åren 1968 och 1988. Så det var verkligen på ålderns höst som han var med och ”tillverkade” Grazia Iran, som alltså 16 år senare blev mamma till Hassan Lookalike, som startar på Axevalla nu den 2 juni 2013.

    Håll med om att det är en ganska fantastisk historia!

    ***



    Småkul proposition inom V64 på Sundbyholm denna tisdagskväll.

    Loppet var öppet för hästar med högst 1 999 999 kronor.

    Nänä, här skulle minsann ingen dubbelmiljonär knö sig in…

    ***



    På tal om Sundbyholm denna tisdagskväll.

    Kolla publiksiffran!

    2 087 personer.

    Hur många vardagstrav lockar så mycket folk nu för tiden? Och bara två dagar efter Elitloppet!

    Det var minsann en plusvariant.

    ***



    Kul när det dyker upp nya talanger inom travet – och det gör det ju för all del ganska ofta.

    På vår hemmafront har jag på senare tid lagt märke till Fredrik Berg alltmer. Han är 23 år och anställd hos Ulrik Pedersen.

    Om han  blir korad till ”årets rookie” på Axevalla under 2013, kom då ihåg vem som sa det först.

    Värst emot: Eric Martinson, även om han överlåter en del körningar till proffskuskar. Än så länge, är det väl bäst att tillägga.

    Både Fredrik och Eric kan dessutom på ett ödmjukt och lättsamt sätt prata om sig själva och sina hästar.

    ”Vad bra!”, som Lars Ågren skulle ha sagt.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • NU-FÅR-DET-VARA-NOG !

    Det ovan nämnda är ett citat från Facebook den 22 april. Men sedan hände det grejer...

    NU-FÅR-DET-VARA-NOG !

    Ja, så skrev Axevallatjejen Maria TörnqvistFacebook den 22 april.

    Hon uttryckte sin frustration över ständiga problem med hästarna.

    Men tänk så fort det kan vända, inte minst inom travets värld.

    Åtta dagar senare, torsdagen den 2 maj, kvalade en av hennes ögonstenar, Conrads Elsa, in till Drottning Silvias PokalÅby.

    ***



    Vem kunde förresten tro det på förhand?

    Conrads Elsa hade tjänat minst pengar av alla i sitt uttagningslopp och dessutom stod hon med ett chansartat utgångsläge, spår 10 bakom bilen.

    Conrads Elsa var spelad till 898 för 10 och var tippad sist i såväl banprogrammet som Travronden och V75-Guiden (ja, säkert i ett ytterligare antal tips).

    Men eftersom hästar inte kan läsa, så hade inte Conrads Elsa en susning om att hon var ute på så djupt vatten denna gång.

    ***



    Ofta när en väldigt lite betrodd häst kvalar in till ett större lopp, så sker det efter en maximal löpning på innerspår, gärna i kombination med att många andra hästar gör bort sig eller körs lite för offensivt och tröttnar.

    Så var det inte i det här fallet.

    Conrads Elsa   inledde i fjärde par utvändigt, fick sedan tredje par utvändigt och satt i princip sist 450 meter från mål. Då gick hon med i tredjespår och veks sedan ut till eget angrepp vid upploppets början. Hon spurtade strålande som trea, inte alls stort slagen av de två främsta.

    Hon förtjänade till fullo sin finalbiljett!

    ***



    Men trots den fina insatsen i torsdags, så blir det självklart inte lätt för Conrads Elsa, som för övrigt är uppfödd av Axevallas styrelseledamot Ove Konradsson i Torbjörntorp utanför Falköping, att hävda sig i finalen av Drottning Silvias Pokal nästa torsdag.

    Dels är motståndet stenhårt och dels har hon spår 11 bakom bilen.

    Men oavsett hur långt Laddie-dottern räcker i detta sammanhang, så är hon och hennes tränare Maria Törnqvist redan vinnare. Jag menar, hur stort är det inte när den lilla okända tränaren lyckas med bedriften att få en häst inkvalad till ett stort klassiskt lopp.

    Det är ju ett kvitto på att man gör både det ena och det andra rätt i sin verksamhet och oavsett om man heter Maria Törnqvist eller är en storfräsare som Åke Svanstedt och Stefan Melander, så är det drömmen om storloppen som är drivkraften när man jobbar med sina hästar i ur och skur.

    ***

     

    När Conrads Elsa kvalade in till Drottning Silvias Pokal i torsdags kom jag att tänka på en liknande händelse 1997. Det handlade om uttagningslopp till StoChampionatet här på Axevalla och i ett av dessa startade hästen Alfalfa, tränad och körd av hemmaamatören Peter L Johansson, en kille som under många år tjänat Rakel i egenskap av lärling på banan, företrädesvis hos Bosse Näslund.

    Nu fick han sin stora belöning. Med Alfalfa (e. Flying Irishman), som han hade fått leasa av ingen mindre än Margareta Wallenius-Kleberg, lyckades han bli tvåa i nyss nämnda uttagningslopp. Detta bakom storfavoriten Je T´aime Hornline (Olle Goop).

    ***




    Peter L Johansson var i finalen av hemmabanans allra största lopp med en egentränad häst.

    Det var hur stort som helst.

    Under veckan som var mellan uttagningslopp och final så blev Peter ett jagat villebråd av allt och alla, inte minst media.

    Det var verkligen hans stund i rampljuset och att sedan Alfalfa inte räckte till i finalen, utan slutade sist av de felfria ekipagen, det är en helt annan sak.

    ***

     

    Jag vet inte hur tufft motstånd det är, men varför inte prova en slant på Ester L.L., tränad av Ulf Stenströmer och körd av Magnus Jakobsson, i lopp 2 på Färjestad på fredag kväll.

    Hästen såg riktigt fin ut i kvalet på Axevalla den 16 april.

    ***



    Göran Borgås visade mig ett twitterinlägg från tv-kändisen Johan Edlund när det var trav på Axevalla på Valborgsmässoafton.

    Edlund hade noterat, varför vet jag inte, att det var identiska intervjuer i Axevallaprogrammet och Travronden. Ja, förutom de som gällde Åke Svanstedts hästar då. De publiceras som bekant inte i Travronden.

    Kul att Edlund noterade detta, men av inlägget framgick inte direkt om han ansåg att det var av ondo att det är så.

    ***

     

    För övrigt kan jag upplysa om att det har sett ut så i snart tio års tid. Travrondens korrespondent i Västsverige, Emil Persson, och jag kläckte den här idén tillsammans och vi såg flera fördelar med detta arbetssätt.

    Den främsta anledningen är INTE är att vi är lata och inte orkar ringa runt till ett antal tränare. Nej, det handlar istället om ren omtanke av de aktiva.

    Oftast gör vi, var och en på sitt håll, tips till Axevalla på onsdagseftermiddagar och varför skall vi då, vecka ut och vecka in, hålla på att ringa till samma tränare?

    Vi tänker så här: 1. Kan vi bespara dem ett samtal, så är de säkert ytterst tacksamma och glada. De här säkert mycket att göra ändå. 2. Sannolikheten är i det närmaste 100-procentig att de olika tränarna säger exakt samma sak till Travronden som till Axevallaprogrammet. 3. Kan vi bespara oss själva någon timma eller så i telefon, så kan vi istället lägga ner oss lite extra när det gäller att tippa loppen.

    Rätt eller fel, men så tänker vi.

    Dessutom, vi är egentligen inte konkurrenter med varandra i ordets rätta bemärkelse, så varför då inte samarbeta?

    ***

     

    För övrigt fick vi härom året det bekräftat att vårt resonemang och vår arbetsmetod uppskattas av tränare/körsvenner. Efter en liten dispyt mellan Travrondens man och Axevalla, så bestämdes det att samarbetet (eller snarare utbytet av tjänster) skulle upphöra.

    Det var bara att gilla läget och ringa ”dubbelt”. Det tog inte mer än ett par gånger förrän ett antal tränare, inte direkt irriterat men ändå, konstaterade att ”det var bättre när bara en av er ringde om mina hästar”.

    Det gjorde att vi kände att ”fredspipan” var tvungen att komma fram. Konflikten löstes och allt blev som vanligt igen.

    Så ligger det till.

    Tilläggas skall också att Travrondens man och jag INTE på något vis har något samarbete när det gäller tippandet av loppen. Vi bara delar upp ”ringlistan” och mejlar sedan materialet till varandra utan att utbyta ett enda ord i övrigt.

    Dessutom: Intervjuerna om Åke Svanstedts hästar stannar förstås i mitt rum på Axevalla.

    ***



    Jag spelade en golftävling i Herrljunga i söndags. Två representanter för tävlingskommittén i var och en av Västergötlands golfklubbar var inbjudna.

    För mig gick det ”sådär”. Ganska hyfsat spel på 15 av de 18 hålen, men misstagen på övriga hål gjorde att det stack iväg. Jag fick 84 slag netto och kom på en blygsam 19:e plats.

    Det är inget märkvärdigt med det, men desto mer att skriva om är vinnaren av tävlingen, en man vid namn Ingemar Johnsson från Herrljunga GK.

    Han har för övrigt ett identiskt handicap med mig. Skillnaden var dock att han gick runt på 75 slag netto (tre över par) och framförallt att han har uppnått den aktningsvärda åldern av 85 (!) år.

    Bara att buga på hatten, som en kompis sa en gång.

    ***



    Slut för idag!

     

     

    Olof
  • 153 dagar utan seger

    Ibland går det troll i saker och ting. Så måste den före detta Axevallatränaren Håkan K Persson ha känt den senaste tiden. Men efter 153 dagars segertorka så...

    153 dagar.



    Så länge hade vår tidigare Axevallatränare Håkan K Persson väntat på en seger för stallet när fyraårige Koh Chang (e. Daguet Rapide) skar mållinjen som vinnare i Halmstad denna måndagskväll.



    Men egentligen var inte heller Koh Chang någon vinnare, han var nämligen klart slagen av 14-oddsaren Mr Mooseman (Peter Untersteiner) när denne slog på en galopp kort före mål.



    Koh Chang fick alltså segern lite till skänks, men behöver å andra sidan inte be om ursäkt för sin insats. Han pinnade på bra där framme i ledningen.

    ***



    Den senaste segern för HKP innan dess togs i ett amatörlopp på Åby den 29 november i fjol, då Emil Wulcan styrde in Muscles Girl till seger.



    Hade någon den kvällen sagt att inte Håkan K Persson skulle ha en enda vinnare från det egna stallet förrän exakt 5 månader senare, då hade vederbörande garanterat blivit rekommenderad en åtminstone liten sinnesundersökning.



    Men nu är det alltså faktum och med tanke på det lär måndagskvällens seger värma riktigt gott för Skaragrabben, som det förhoppningsvis blir "proppen ur" för nu.

    ***



    "Proppen ur" är det redan för fyraåriga Your Highness (e. Chocolatier), tränad av Ulf Stenströmer här på Axevalla. Denna måndagskväll vann hon sin sjätte seger i det nionde försöket. Detta tillsammans med Björn Goop i ett stolopp på Färjestad, där hon trots en tung resa utvändigt om ledande Sandra Volo (Åke Svanstedt) bara gled undan till slut och vann lekande lätt efter 1.14 sista varvet.



    Ulf Stenströmer umgås med planer på uttagningslopp till StoChampionatet för denna fina märr och det gör han givetvis helt rätt i.



    Här har vi ett mycket spännande hemmahopp att hålla tummarna för!

    ***



    Trav på Axevalla i morgon kväll, Valborgsmässoafton.



    Visst, det kanske inte slås något publikrekord, om man säger så, men de som väl tar sig ut till banan (eller följer tävlingarna via ATG Live eller TV4 Sport) har en hel del smått och gott att se fram emot.



    Klassen på tävlingarna är mycket hög för att vara en helgafton, då normalt sett även de aktiva vill vara lediga, och dessutom ser det spelmässigt riktigt kittlande ut. Det skulle inte alls förvåna om utdelningen för sex rätt på V65 sticker i höjden rejält.

    ***



    Jag har säkert varit på ett 15-tal årsstämmor på Axevalla.



    Årets upplaga, som genomfördes i tisdags, var den bästa hittills.



    Stämningen var, av en rad olika anledningar, mycket god och det var inte särskilt överraskande.



    Det är nämligen något som har hänt på och runt banan. De negativa och kritiserande kommentarerna har (till största del) bytts mot positiva och uppmuntrande hejarop.



    Kanske har det fötts något som i framtiden kan kallas för "den nya Axevallaandan"?

    ***



    Jag har i några år gått omkring och hoppats kunna göra en 300-poängsserie i bowling eller ett hole in one i golf.



    Jag har inte varit direkt nära, eller ja, jag var faktiskt bara 24 cm från ett HIO på hemmaklubben, Falköpings GK, härom året.



    I söndags gjorde jag dock något som kändes större än både en "300-poängare" och ett HIO. Jag gjorde nämligen en eagle på golfbanan.



    Detta på Falköpings GK:s allra längsta hål (11), vilket mäter 483 meter. Utslaget var riktigt skapligt, andraslaget helt okay och inför tredjeslaget hade jag exakt 150 meter kvar till greenens framkant.



    Slaget blev väl inte helt perfekt i själva utförandet, men bollen gick i alla fall i den riktning jag ville. När jag och medspelarna sedan kom fram mot greenen, så hittade vi inte min boll. Vi letade överallt, i bunkrar, till vänster, till höger och bakom greenen. Ingen boll.



    Då sa en kille: "Nu finns det bara en plats kvar, bollen måste ha gått i hål".



    Han gick fram mot flaggan och några sekunder senare fiskade han upp en boll.



    Var det sant? Var det min boll?



    Ja, det var det, men det tog några sekunder innan jag fattade att det var en eagle jag hade gjort. Det är ju sådant man bara ser i de stora tävlingarna i tv ibland.



    Ett HIO är också en eagle, alltså två slag under par, men då handlar det ju om ett korthål (par 3). Hade det varit tävling hade jag förstås hellre gjort en HIO, men nu när det var en helt vanlig sällskapsrunda, så kändes en eagle på ett par 5-hål större.



    Jag säger som Trissreklamen: "Plötsligt händer det".

    ***



    Slut för idag!

    ***




    PS Jag såg just lopp 5 i Halmstad denna måndagskväll. Axevallahästen Tennis, tränad av Jenny Nordensson och körd av Kenneth Haugstad, segrade. Kul bara det, men ännu roligare att se den fantastiskt härlga avslutning som Tennis levererade. Snacka om att borra ner sig i grejerna!


    Olof
  • Glädje över en femteplats!

    Man måste inte alltid vinna för att få uttrycka sina varma känslor på Facebook. Fråga bara Axevallatjejen Maria Törnqvist...

    Hade spelat två hästar under söndagen.



    Kom hem framåt halv sju och skulle se loppen via ATG-sidans lopparkiv.



    Men först "råkade" jag hamna på Facebook. Där fick jag då se ett inlägg av Axevallatjejen Maria Törnqvist. Hon hade skrivit: "Känns jäkligt gött att få vara lite nöjd igen :) :). Elsie gör en aldrig besviken !! "



    Direkt slog det mig: "Jäklar, Conrads Elsa gick ju i samma lopp som ett av mina spel, Global Ninja". Jaja, inget att göra åt, jag får väl hoppas på Höstbo Krabat på Hagmyren istället"

    ***



    Jag brydde mig inte ens om att titta på loppet i Eskilstuna. Det hade varit som att gå in och titta på en fotbollsmatch i efterhand när man strax innan hade fått reda på att det blev 0-0.



    Jag gick istället direkt på resultatet för att se hur det hade gått för Global Ninja och vad Conrads Elsa hade gett i odds.



    Gissa om jag blev förvånad när jag såg att Global Ninja hade vunnit med 3,5 längder (precis som hennes senaste insats på Färjestad hade indikerat om) och Conrads Elsa hade blivit femma.



    Samtidigt: Jag kan inte låta bli att beundras av Maria Törnqvist, som med äkta glädje i tanken skrev det hon gjorde på Facebook trots att hennes häst alltså "bara" blev femma och fick nöja sig med 3 200 kronor.



    Det är vad jag kallar kärlek till hästen (läs: Conrads Elsa).

    ***



    Bankerna, ni vet de där penninginstitutionerna som knappt vill befatta sig med människor och än mindre med kontanta medel numera, tycks i alla fall alltjämt fightas lite om kunderna.



    På något annat vis kan jag inte tolka det brev som helt överraskande damp ner i lådan i fredags. Det kom från SE-Banken och visade sig innehålla en flott inbjudan till bankens kundgolf på Falköpings GK den 31 maj.



    Jag är inte kund hos SE-Banken och har heller aldrig varit det.



    Jag är istället kund hos Swedbank (tidigare Sparbanken) och det har jag varit ända sedan tonåren.



    Så nu har jag två frågor:



    1. Varför fick jag denna inbjudan från SE-Banken?



    2. Varför har jag aldrig fått något liknande, eller ens något annat, erbjudande från Swedbank?

    ***



    Jodå, jag har för avsikt att ställa upp i SE-Bankens kundgolf.



    Därefter får vi se om ett bankbyte är ett faktum.

    ***



    Ingen golf hittills i år. Har inte ens känt suget med tanke på den kyla som har härjat ända fram till nu.



    Men på tisdag blir det nog i alla fall en slags smygpremiär.



    Fick nämligen ett sms av den alltid golfsugne Frank Nilsson under söndagskvällen:



    "Vi ska spela några hål på tisdag kväll på er bana! Ska du med?"



    Plötsligt kände jag hur det sög till i golftarmen. Så det blir att plocka fram klubborna.

    ***




    Olympiatravet på lördag.



    Hela tävlingsdagen håller toppklass och finalen av själva Olympiatravet är förstås russinet i kakan.



    En reflektion dock: Varför körs loppet redan som lopp 7 (V75-3)? Varför inte hålla spänningen vid liv, eller rättare sagt bygga upp spänningen, en stund till och låta loppet gå som lopp 10 (V75-6) eller 11 (V75-7)?



    En helt vanlig lördag, med en helt vanlig Gulddivision, är det helt okay att låta loppet ha sin plats som V75-3, men den här gången kunde man väl ha gjort ett undantag.

    ***



    Nä, jag skall inte åka till Olympiatravet.



    Jag skall istället åka till Jönköping och spela bowling.



    Ja, du läste rätt. Så är det.



    Men å andra sidan, det är inte vilken bowlingtillställning som helst, det är återkval till division II för mig och mina kompisar i BK Oden Falköpings farmarlag.



    Seriespelet, som har omfattat 22 matcher, har pågått ända sedan i september och sedan vi blivit fyra i vår pool väntar nu alltså kvalspel för att försöka hänga kvar.



    Vi skall möta BK Rubinen från Tranås. Det laget har vunnit en division III-serie och har säkert bra självförtroende, så det här kommer att bli tufft.



    Kvalet spelas på neutrala banor, i detta fall Arenan i Jönköping (granne med Kinnarps Arena). Vi möts i två matcher och vinner vi var sin match blir det dessutom en skiljeserie.

    ***



    Flera av er som nu läser detta undrar förstås: Hur kan han välja en bowlingmatch långt ner i divisionerna före årets första storslag inom svensk travsport, Olympiatravet?



    Frågan är berättigad.



    Svaret är enkelt: Bowlingmatchen spelas där och då. Vill man vara med, så är det 10.00 i Arena som gäller. Travet däremot kan jag se i efterhand, eller ja, går allt som jag har räknat ut är vi hemma igen runt 14.30, alltså exakt då som V75 startar.



    Då kan jag ju slå två flugor i en smäll.

    ***



    När jag gick med i BK Oden hösten 2008 hade jag bara spelat korpbowling i två säsongetr. Innan dess hade jag knappt hållit i ett bowlingklot.



    Men det är aldrig för sent för att börja. Samma sak som med golfen alltså.



    Jag var 47 år när jag gjorde min första seriematch och jag kan väl inte påstå att min debut, som för övrigt skedde i bowlinghallen i Kvänum, var speciellt lysande.



    Jag är fortfarande, snart fem säsonger senare, inte speciellt lysande, men jag tycker att seriespelet är hur kul och hur spännande som helst.



    För den som inte vet det, så jag kan berätta att vi spelar i åttamannalag och känslan, speciellt när man åker minibuss ett antal mil till bortamatcherna, för mig tillbaka till ungdomen när man spelade fotboll och fick uppleva den där alldeles speciella och underbara laggemenskapen.



    Nu är jag där igen. Många år senare.



    De gemensamma förväntningarna och uppsnacket inför matcherna, tjoandet och peppandet under matcherna och inte minst, det alltid lika intressanta eftersnacket. Ni vet: "Tänk om jag hade fått strike där i sista rutan i första serien, då hade..." eller "Hur kunde han bränna enkelkäglan där i åttonde rutan i sista serien, den är han ju alltid dösäker på" eller "Det var jäkligt svårspelat i den här hallen. Vilka banor! Men vi tar dem i returen om tre veckor".

    ***



    Bowling är en slags livsstil för mig.



    Golf likaså.



    Och förstås också travet.



    Det svåra är bara att veta när man ska prioritera det ena framför det andra (och tredje).



    På lördag prioriterar jag bowlingen. Så är det bara.

    ***



    Nu ska jag gå och sova.



    För i morrn, måndag den 15 april, fyller jag år.



    52.

    Olof
  • Platsannons på Facebook!

    Ibland måste man ha in personal med kort varsel. Är det då påsk kan det vara lite lurigt, så varför inte göra som Glenn H Persson, annonsera på Facebook...

    Inser att vi kommer att få ett riktigt bra montélopp här på Axevalla i samband med årets trippeltrav. Råkade av en händelse snubbla på detta när jag läste resultatet från påskdagens montélopp på Romme.



    Längt ner på resultatlistan stod nämligen följande:



    Svensk Travsports Montéserie rids som en serie med tolv lopp samt final på Axevalla 20 juli. Finalprop. 2140 volt. Tlg. 20 m. vid vunna 600.000 kr. Förstapris i finalen är 150.000 kr.

    ***



    Men totalt sett är jag alljämt oroad över montésportens framtid i Sverige.



    Jag menar, nu har den funnits så pass länge här i landet att den borde ha utvecklats mycket mer än vad den har gjort. Det håller inte längre att säga något i stil med "det tar tid att etablera något helt nytt" eller "vi får skynda långsamt".



    Det håller heller inte att säga typ: "montésporten blir bättre bara tränarna lär sig att anmäla fler och framförallt bättre hästar till de montélopp som finns".



    Nej, faktum är att tränarna inte kommer att anmäla fler och bättre hästar. Orsaken är sannolikt att det finns för få riktiga förtjänstmöjligheter inom montén och dessutom har vi, trots att sporten har funnits i Sverige så pass länge nu, alldeles för få stora profiler bland ryttarna.

    ***



    Svensk montésport kommer aldrig att bli som den franska, den som många av oss verkligen älskar att se i ATG Live under det fantastiska vintermeetinget på Vincennes.



    Vi kommer aldrig att få de pengarna att tävla om, vi kommer aldrig att få den klassen på hästarna och inte minst, vi kommer aldrig att få några tvåbenta supermegastjärnor som Eric Raffin, Mathieu Abrivard, Yoann Lebourgeois och Alexandre Abrivard för att nu nämna några.



    Men ändå, jag kan inte låta bli att slås av tanken: Inget ont om alla de hängivna och entusiastiska tjejer som håller igång montésporten här i Sverige, men för att den här disciplinen skall få sitt verkliga genombrott hos oss, så krävs det ett antal Eric Raffin och Mathieu Abrivard, alltså killar som väljer att tävla i båda disciplinerna och dessutom med framgång.



    Märkligt förrresten att det knappt finns en enda manlig montéjockey i Sverige 2013.

    ***



    Det är tur att man har aftonbladet.se.



    Jag menar, hur skulle man annars ha fått reda på det antagligen största scoopet i Sverige under Påskdagen, nämligen att Knutbypastorn Helge Fossmo, under en permission, hade varit synlig i en bowlinghall i Jönköping?



    Och hur skulle man annars ha fått reda på att nyss nämnde Fossmo under sin bowlingstund var klädd i svart t-shirt och mörka byxor och var i sällskap med en kvinna, som han - enligt ett vittne - höll om.



    Och sist men inte minst: Hur skulle man ha fått reda på att Helge slog blygsamma 79 respektive 94 poäng i de båda serier han spelade?



    Jag glömde en sak: Enligt aftonbladet.se berättar det ovan nämnda vittnet att Helge i alla fall slog ett par strikes.



    Som sagt, tack aftonbladet.se för att ni räddade Påskdagen för en stor del av svenska folket.

    ***



    Förr om åren var det alltid trav på annandagen här på Axevalla.



    En väldigt trevlig tradition med Påskägget (två försök och en final) som huvudnummer.



    Under några år genomfördes denna tävlingsdag i samarbete med ICA och jag vill minnas att åskådarantalet översteg 5 000 personer. I alla fall vid några tillfället.



    Men det var då det. Innan ATG Live-tiden då trav alltjämt var bäst (läs: unikt) på plats.



    Men tiden blev det svårare att locka både publik och aktiva till vårt påsktrav. Anledningen: Halmstad fick titeln som "huvudbana" denna dag och med ett antal storlopp på menyn lockade de till och med vår egen champion Åke Svanstedt att komma på besök.



    Våra egna tävlingar hamnade i helt i skuggan och det var ett förståndigt beslut av Benny Ternemar att istället välja att hålla Axevalla stängt under själva påskhelgen och istället lägga tävlingarna på tisdagskvällen, alltså första vardagen efter påsk.

    ***



    Nu på tisdag är vi framme vid just den tävlingskvällen och visst ser startlistorna spännande ut, inte minst lockar ju mötet mellan Braås Palema och Oracle i snabbloppet.



    För övrigt: Vi skall vara rädda om de tisdagskvällar vi har kvar på Axevalla. På något vis är det dessa som (bakom Trippeltravet förstås) är navet som får Axevallahjulet att alltjämt snurra på i en väldigt fin fart.

    ***



    Ibland är olyckan framme.



    Nej, jag tänkte inte på det faktum att bakrutan i min bil exploderade och gick i minst 10 000 delar när jag slog igen bagageluckan i onsdags (det är sånt man kan smårycka på axlarna åt), utan jag tänker på att en av de mest framgångsrika hästskötarna på Axevalla de senaste sju-åtta åren, danska Annette Steenberg (anställd hos Åke Svanstedt), bröt handen vid tävlingarna på Färjestad på långfredagen.



    Detta gjorde att stallets försteman, Glenn H Persson, brådstörtat fick gå ut med en "platsannons" på Facebook under påskhelgen:



    "Duktig personal sökes !! Vikarierande personal till tjejen som Noralf Brekken körde på bakifrån på Färjestad i fredags så att hon bröt handen, kan du eller vet du någon bra som kan komma o jobba runt 4veckor ?"



    Om platsen är tillsatt är i skrivande stund ej känt.

    ***



    Det går inte att låta bli att gilla slitstarka hästar, sådana där som pallar för att starta vecka efter vecka.



    En sådan är det åttaåriga stoet Gertrud Palema, ägd och tränad av Axevallaamatören Anders Ek.



    På tisdag gör hon sin tionde start under 2013 och det är samtidigt hennes 102:a totalt.




    Segerprocenten är väl inte så hög (endast en triumf), men den som säger något annat än att hon i alla fall är smånyttig och en perfekt amatörhäst, den ljuger.

    ***



    Slut för idag!




    Olof
  • Orsak till omstart: Speaker Olof Darius!

    Bloggaren har legat däckad av feber och förkylning ett litet tag, men är på benen igen...

    Jag har ingen aning varför jag helt plötsligt, när jag stod vid diskbänken denna söndagskväll, kom att tänka på följande gamla travepisod.

    Året var 1985. Banan var Åby. Tävlingsdagen ganska så säkert Åby Stora Pris-dagen.

    En hemmahäst vid namn Count On Luck (e. Count´s Pride – Carina C.), tränad och körd av proffstränaren Kjell-Arne Gyllström, vann ett lopp (troligen ett treåringslopp) och imponerade stort. Så stort att han noterades för nytt banrekord för treåriga hingstar och valacker.

    Alla var bländade av den snygge fuxen, så även Åbys smått legendariska speaker under massor med år, Peter Samuelson (ja, Samuelson med ett s).

    Peter var till och med så uppe i varv att han sa så här när han skulle förkunna att Gyllströms häst hade slagit nytt banrekord:

    ”Och segertiden är nytt banrekord för treåriga fuxar…”

    ***

     

    Ja, ibland slinter tungan för oss som är speakers, referenter och intervjuare på landets travbanor. Och det är ju inte det minsta konstigt, jag menar, det är ju ”direktsändning” och vi jobbar därmed helt utan skyddsnät.

    Blir det fel, så blir det. Det går inte att spola tillbaka bandet.

    Det är bara att hoppas att inte felet är värre än att det går att rätta till.

    ***



    Själv har jag jobbat som speaker på Axevalla sedan 1995. Vad jag kommer ihåg har jag så här långt inte gjort några jättegrodor, som har gett något efterspel eller andra olustigheter (typ att ropa ut fel vinnare eller så), men visst har man gjort misstag.

    Och vet ni, ibland kan det vara det där lilla – till synes obetydliga – misstaget, som man inte ens reflekterar över, som kan upplevas på ett helt annat sätt av andra, till exempel de aktiva.

    Här ska ni få ett ganska färskt exempel:

    Det var ett lopp på Axevalla i höstas. Ett helt vanligt vardagslopp av typ V5-status en tisdagskväll. Loppet var över 2140 meter med autostart.

    Alla ni som läser detta vet ju rutinerna för autostart. Speakern säger : ”Bilen rullar om en minut, kör till uppsamling”. Sedan är det ”45 sekunder”, ”30 sekunder”, ”15 sekunder” och slutligen ”bilen är i rörelse, det är klart för start”.

    Därefter tar loppreferenten över ordet.

    ***



    För att nu återvända till det nyss nämnda loppet på Axevalla i höstas, så tyckte jag att flera av ekipagen var väldigt sena upp till bilen. Jag vet att jag tänkte för mig själv att ”det här kan ju för tusan bli omstart”.

    Jodå, omstart blev det.

    ”Dålig anslutning bakom bilen av ett flertal ekipage”, var anledningen.

    Starten fick gå om och då gick det bättre.

    Något lopp senare fick jag besök inne i speakerbåset att måldomare Johnny Staf, som sa nåt i stil med följande: ”Du, vi pratade med Stefan Söderkvist och han påstod att du inte hade sagt orden ”45 sekunder” när vi fick den där omstarten tidigare. Det var därför de blev sena upp bakom bilen. Har du något minne av att det var så?”

    Det hade jag inte.

    Men jag kollade med en kompis, som var på banan. Och av någon underlig anledning hade han faktiskt tänkt på att jag gick direkt på ”30 sekunder”, så Söderkvist hade helt rätt.

    Kontentan: ”Orsak till omstart, speaker Olof Darius för bristfällig information.”

    ***



    Det var lärorikt för mig.

    För just det där med ”45 sekunder”, ”30 sekunder” och ”15 sekunder” är något som man innerst inne är rädd för att missa.

    Dock trodde jag fram till denna händelse att det inte hade så stor betydelse. Jag trodde mest att det var publiken, funktionärerna och möjligen väldigt oerfarna och nya kuskar som lyssnade på detta. Jag fattade inte att det var till hjälp även för de rutinerade grabbarna och tjejerna. Jag trodde i min enfald att de är utrustade med en sorts ”inre” nedräkningsklocka i sitt omedvetna, så mycket lopp som de kör.

    Misstaget i höstas har lärt mig att bli än mer noggrann och fokuserad än vad jag var tidigare.

    ***



    Vet ni vad det innebär att göra en ”Professorn”?

    Jo, det är när man i samband med en tipsgenomgång på banan (i ”Professorns” fall Jägersro eller Vaggeryd) får en chans att revidera sina egna tips. Och vem skulle inte vilja det ibland?

    Har ni inte tänkt på att ”Professorn” då och då säger något i stil med detta: ”Här är nr 5 YYY XXX favorit och streckad på ungefär 70 procent. Jag får väl börja med att säga att jag antagligen har fått den liiite väl långt ner i ranken i programmet. Ju mer jag har studerat loppet så…”

    Naturligtvis är det både klokt och följsamt av den gode Bengt-Erik Larsson att göra så. Han har insett att han har gjort en ”snedrank” (och det händer verkligen oss alla!), och istället för att låtsas om som inget (och hoppas att den felrankade hästen inte vinner), så gör han en ”pudel”.

    ***



    Just en sådan ”pudel” trodde jag att vi skulle få uppleva i ATG Live-sändningen från lunchtravet på Sundbyholm denna söndag.

    Rondens tipsexpert på Sörmlandsbanan, Mårten Eriksson, hade nämligen lyckats med konststycket att få segermaskinen Arby´s Amalia, som var jättefavorit i V4-3, som sjunde (!!) häst i ranken. Dessutom hade han ”bara” fem hästar på systemet i detta lopp, så han räddades inte ens av det.

    Man trodde att man insåg lite hur han kände sig inför tävlingarna. Typ: ”Det här skulle jag vilja rätta till”.

    ***




    ATG Live-programledaren Åke S Olsson påannonserade värmningsgenomgången med P-A Johansson från banan, men någon P-A dök inte upp. Istället var det, ja just det Mårten Eriksson.

    ”Gött för honom”, tänkte jag, ”nu får han ju chansen att inför åtminstone banpubliken och alla riktiga ”nördar” ute i landet göra en ”pudel” och ranka upp Arby´s Amalia ordenligt. Det är fördelen man har, när man förutom tippare i programmet eller Ronden, också är värmningsexpert”.

    Men döm om min förvåning , han gjorde inte minsta lilla ansats till detta.

    På en direkt fråga från intervjuaren om det var en motiverad favorit, så muttrade han väl i och för sig något om att det nog var så, men inget mer.

    ***



    Loppet gick.

    Arby´s Amalia vann, förvisso knappt, men ändå.

    Oddset var 1,83.

    Hästen har nu 14 starter, vilka har gett 10 vinster och 3 andraplatser.

    Jag kan inte släppa det riktigt, varför gjorde karln inte en ”Professorn” när detta gyllene tillfälle gavs?

    Men det kanske är det som är tjusningen med trav.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Fler hästar på startvolten!

    Med tiden har flerklassloppen inom svensk travsport, i alla fall de som körs i vardagstravet, tenderat att bli en fight mellan enbart tilläggshästarna. Trist...

    En sak som slog mig härom dagen:

    När det kördes flerklasslopp (med bara ett tillägg) förr i tiden var det oftast 12 hästar på start och 3 på tillägg.

    Numera är det ofta tvärtom, alltså 3 hästar på start och 12 på tillägg.

    Vilken variant föredrar du?

    ***

     

    Jag föredrar utan tvekan den ”gamla” varianten, alltså med flertalet hästar på start och bara några få på tillägg. Detta främst av spelmässiga skäl.

    I dagsläget är de där få hästarna som står på grunddistans oftast chanslösa. Om det nu inte är någon riktig ”klassklättare” som kommer ut alltså. Men det brukar de inte göra i den här typen av lopp.

    Dessutom är det väldigt svårt att vinna från bakspår på tilläggsvolten. Det gör att många av de flerklasslopp som jag här beskriver vinns av hästar med framspår på 20 meters tillägg, gärna med springspår så att de så snabbt som möjligt kan vara både ifatt och förbi de där chanslösa stackarna på startvolten.

    ***



    Jag gillar satsningen på Svensk Travsports Grundserie. Den är väldigt bra för breddsporten.

    Men har ni tänkt på hur loppen oftast brukar se ut?

    Just det, några få hästar på startvolten och så en 10-12 stycken med 20 meters tillägg.

    Dags att förändra propositionerna (även i lopp som inte ingår i ST:s Grundserie) och göra det mer attraktivt att starta på grunddistansen!

    Så tycker i alla fall jag.

    ***

     

    När Jörgen Wickman, Åbys banmästare, var proffstränare förr om åren och emellanåt blev uppringd av mig för Axevallatipsets räkning, så brukade han kalla de allt som oftast både få och chanslösa hästarna på startvolten i ett tilläggslopp för ”hajmat”.

    Det tycker jag är ett väldigt passande uttryck.

    ***

     

    Jag har skrivit det förr och jag gör det igen, jag önskar att det kördes lite fler handicaplopp inom svensk travsport.

    I dagsläget är det väl nästan bara Jägersro, som en gång i månaden (?), kör ett handicaplopp och allt som oftast samlar loppet 15 hästar och ligger inom streckspelet.

    Så också denna tisdag, den 26 februari. För er som är intresserade, så går det bra att slå upp lopp 7 (V5-4) på Jägersro och kolla närmare.

    Det är 10 hästar på start, 4 på 20 meters tillägg och 1 på 40 meters tillägg.

    I programtipset är tre hästar på startvolten rankade främst.

    Vem blir första bana (läs: sportchef) att våga ta rygg på Jägersro?

    ***

     

    På tal om handicaplopp så vill jag minnas att en gång i tiden så avgjordes V75-Mästarna, eller V65-Mästaren som det givetvis hette på den tiden då vi nu pratar 70-och 80-tal, genom ett handicaplopp så att alla de inkvalade kuskarna skulle få tävla på så lika villkor som möjligt.

    Jag har dessutom ett svagt minne av att loppet ett år i slutet av 70-talet (kan ha varit 1979) vanns av en Axevallatränad häst vid namn Nicken. Jag tror att han ägdes av Stall Frisäng och är bergis på att det var Lars Lindberg som körde honom i V65-Mästaren.

    Jag och mina kompisar var överlyckliga, då vi under dagarna fram till start hade ”räknat” på loppet fram och tillbaka och kommit fram att Nicken hade en bra handicap och borde vinna.

    ***

     

    På den tiden fanns det inget som hette Kanal 75. Inte heller ATG Live. Vi visste ju inte ens vad en dator var för något. Det fanns inget som hette telefontips eller väggtips, det fanns inga värmningstips på banorna, det gjordes sällan eller aldrig några tränarintervjuer. Det var väl nätt och jämnt att det gjorde segerintervjuer, men bara vid storloppsdagar.

    Det visade knappt något trav alls i tv. Det var bara under Tipsextrasäsongen från november till mars som man kunde få se lördagens V65-lopp.

    Oftast visades det några lopp före fotbollsmatchen, ett i pausen och de sista efter matchen.

    Om det nu fanns tid för detta vill säga. Blev fotbollsmatchen försenad av någon anledning, så kunde det bli en nedklippt variant av de sista loppen eller i värsta fall bara en skylt med resultatet.

    ***

     

    På den tiden visste ju vi inget annat, så vi var ganska nöjda och glada.

    Men -  och det är det fina i kråksången -  så här efteråt känns det inte som att det var svårare att spela – och inte heller att vinna – bara för att tillgången på information var begränsad.

    Jag som studerande med en mycket begränsad ekonomi var då och då med om att dra in en hygglig vinst tillsammans med kompisar. Vi kanske satsade en 50-lapp var och vid några tillfällen kvitterade vi ut åtminstone 25 000 spänn.

    Det var mycket pengar i slutet av 70-talet.

    Och vann gjorde vi genom att långt fram på kvällarna sitta och envist studera travprogrammet, läsa Travronden och bara sitta och diskutera och analysera i största allmänhet.

    Jag lovar, det gick jättebra det också!

    ***

     

    Och när det väl visades trav i tv, så var det alltid en enda kommentator, allt som oftast Bosse Blomqvist (kunde också vara Thomas Simson någon gång), som skötte allting.

    Där fanns inga stallbacksreportrar, inga programledare, inga expertkommentatorer, inga värmningsexperter, ingenting.

    En riktig lågbudgetsändning var det, men vi älskade den!

    ***

     

    Med detta menar jag givetvis inte att vi nu helt plötsligt, 2013, skall gå tillbaka till ”stenåldern”. Nej, inte alls.

    Jag tycker dock att det är lite småkul att jämföra detta med det smått osannolika utbud som idag finns i ATG Live, TV4, fack- och kvällstidningar med mera.

    Behövs det verkligen sex-sju personer FRAMFÖR kamerorna för att vi skall kunna få se vårt älskade trav en onsdagskväll eller lördagseftermiddag?

    Jag bara undrar.

    ***



    Slut för idag!

    Olof