Jag skojade lite med Uffe...

Det var anmälan till Axevallas lunchtrav på måndag den här tisdagseftermiddagen och då passade jag på att skoja lite med Ulf Stenströmer...

  • Snacka om att vara född rakt in i travet.

    I dubbel bemärkelse.

    Lördagens stora skrällkusk inom V75, Axevallasonen Kennet Glaas, 33, är dels son till den före proffstränaren Åke Glaas, och dels född och uppvuxen på Axevallas stallbacke.

    Denna dag upplevde han sitt förmodligen största ögonblick inom travet, då han vann ett lärlingslopp inom V75 med 77-oddsaren Unique Gowan, tränad av hans arbetsgivare Anders Svanstedt.

    ***



    Kennet slog undan benen på de flesta V75-spelarna. Inte så konstigt kanske. Men hade man fått för sig att ta ett snack med Glaas J:r innan loppet hade man kanske ändå plitat ner ett streck för den här superskrällen.

    I segerintervjun direkt efter loppet sa Kennet nämligen:

    "Jag tyckte inte att min häst var sämre än någon annan i det här loppet!"

    Visst, det kanske kan tyckas som en lite euforisk efterhandskontruktion av en segeryr vinnarkusk, men det som talar för att Kennet menade vad han sa, det var hans offensiva styrning.

    Jag menar, vem sänder egentligen iväg en 77-oddsare inom V75 på det sätt som han gjorde efter ett varv? Det var inte det minsta tal om att smyga i det längsta för att om möjligt ta en liten slant.

    ***



    Friskt vågat, hälften vunnet finns det ju ett uttryck som heter.

    Kennet Glaas vågade.

    Och vann.

    Därmed tog han sin första kuskseger sedan den 20 november 2012, då han vann med sin egen Egon L.H. hemma på Axevalla.

    Den gången var det 6 000 kronor i förstapris.

    I går var det 100 000 kronor.

    Stort.

    ***

     

    Det bara ramlar in V75-segrar för Axevallatränade hästar just nu - detta trots att Åke Svanstedt har flyttat till USA.

    Och det är faktiskt ganska anmärkningsvärt, jag menar, vem hade väl vågat tro på dessa fina Ax-framgångar i "Kung Åkes" frånvaro?

    Redan denna lördag, årets första V75-omgång, blev det tre (!) segrar för Axevalla. Det är nästan så att man får nypa sig i armen.

    Det började med att Ulf Stenströmer presenterade Bear Dancer i ett absolut kanonskick. Hästen vann på ett femstjärnigt sätt efter en resa utvändigt om ledaren och landade på 1.12,1a/1640 meter.

    Visst, det må vara en grön vinter, men den segertiden i klass I den 4 januari smäller oerhört högt!

    ***



    Därefter gjorde en av våra nyaste A-tränare, Ville Nisonen, bästa tänkbara reklam för sig och sin verksamhet, då han visade upp Credit Winner-märren Stirling Allstar i ett mycket fint skick. Säkre Johan Untersteiner placerade henne i spets direkt och efter lugn fart i det längsta, så blev segern - värd 100 000 kronor - väldigt säker.

    ***



    Och när jag ändå är inne på V75 i Halmstad, så går det heller inte att blunda för den strålande insats som Super Photogenic, tränad av Bo Hellkvist och körd av Niclas Stenquist, gjorde i den andra avdelningen, klass II-försöket.

    Visst, åt den klassige vinnaren Staro Harlequin gick det inget att göra, men spurten till andraplatsen, 50 000 kronor och en ganska säker finalplats, var av bästa märke.

    För fem starter sedan hade Super Photogenic inga startpoäng alls, men en femteplats efter stor galopp i ett P21-lopp (!) här hemma, blev på något vis vändningen.

    Bo Hellkvist visste att han hade en kapabel häst i form och matchade honom ytterst klokt och förnuftigt för att dels skaffa startpoäng och dels bygga upp hästens självkänsla.

    Det slutade med vinst i tre raka amatörlopp och nu, som grädde på moset, kom då en fin andraplats i V75.

    Hästen har tjänat 110 000 kronor på fyra starter.

    Från att vara en nollpoängare så har nu Super Photogenic 2195 poäng på "kontot".

    Väldigt bra jobbat, Hellkvist!

    ***



    Till sist: Jag kan inte heller låta bli att glädjas åt den start som en annan Axevallatränare, Eelco van der Wal, fick på det nya året.

    I fredags vann hans Borga Effekt, för andra gången i rad körd av Björn Goop, ett V65-lopp på Solvalla och tjänade 30 000 kronor.

    I fjol var det desto trögare för den gode Eelco, som fick vänta ända till den 15 december (!) innan den första stallsegern för året kom. Då vann nyss nämnda Borga Effekt (Björn Goop) ett 15 000-kronorslopp i Örebro.

    Redan nu, de första dagarna i januari, spräcktes alltså 2014 års nolla.

    Bara att köra på nu, Eelco!

    Och även ni andra Axevallatränare, förstås.

    Jag är riktigt stolt över er!!!

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Vi blev 70 personer väldigt snabbt!

    Jag hade tänkt mig ett litet enkelt V75-bolag på c:a 15 pers så här efter helgerna. Nu står jag här med en lista på runt 70 (!) som vill vara med. På lördag så!

    Kul att kunna leverera något positivt för travet som lite omväxling.

    Det är inget märkvärdigt egentligen, inget som kommer att förändra världen på något vis, men det är ändå en liten grej som går att kopiera på andra håll.

    Det började med att jag helt nyligen la ut en liten förfrågan på Facebook om det fanns några som ville vara med och spela V75 i ett bolag med start efter jul och nyår.

    Jag hade hoppats/trott på kanske 10-15, ja, möjligen 20, napp.

    ***



    Efter ett drygt dygn hade 64 (!) personer anmält intresse!

    Det var både överraskande, lite chockerande och framförallt väldigt kul.

    Och det som också var väldigt kul och spännande var att granska listan över de som hade anmält intresse.

    Det var bara ett fåtal etablerade "travmänniskor", det var några som man vet brukar åka/spela på trav lite sporadiskt och det var - inte minst - massor med folk som ytterst sällan, kanske rent av aldrig, spelar (och än mindre åker) på trav.

    Det hade jag aldrig väntat mig...

    ***



    Nu ska vi snart dra igång vårt nya bolag och hade det inte varit för den geniala satsningen tillsammans.atg.se på nätet så hade det inte kunnat bli verklighet. Jag menar, det hade ju varit hur omständigt och tidskrävande som helst att rent "manuellt" driva ett spelbolag med 64 personer, där merparten dessutom är nybörjare eller åtminstone näst intill. Tänk vad frågor och missförstånd kring in- och utbetalningar, "hur mycket vann vi?", "hur många femmor hade vi" och så vidare det hade blivit.

    ***



    Istället står jag/vi nu inför angenäma problem. Det är sånt tryck på att vara med i bolaget att jag knappt hinner med att administrera det hela. Det är en himla tur att vi befinner oss under jul och nyår, så att man är ledig lite mer än vanligt.

    Den "enda" lilla buggen med tillsammans.atg.se är att man bara kan vara 30 personer per lag. Visst, jag förstår tanken, blir man för många så blir vinstandelen per person väldigt låg (för låg) även om man råkar vinna en hygglig "sudd", men det hade ändå varit bra att kunna samla alla deltagare "under ett tak" för administrationens skull. Hade vi haft 60 personer i laget, så hade man ju kunnat spela två exakt likadana system för att komma runt det där med för liten vinstandel.

    ***



    Nu har jag/vi startat två lag med vardera 30 personer i. Utöver finns det en hyfsat lång reservlista och fortsätter den att fyllas på i takt med de senaste dagarna, så kan snart nästa magiska gräns, alltså 90 personer, vara ett faktum. Och därmed kan lag 3 i "Team Olof Darius" starta. Men men, där är vi inte riktigt än.

    Det som alltså har överraskat mig mest efter mitt lilla "anrop" på Facebook, det är att det finns så många i travsammanhang "okända" personer ute i samhället som är intresserade av att vara med. Det märks att det här med att spela på trav verkligen kittlar i både kropp och själ, men många har inte tagit steget eftersom de kanske tror att det är krångligt (Harry Boy får ursäkta) och kräver en del kunskaper.

    Det är då lättare att spela på Lotto eller något annat nummerspel.

    ***



    Men när chansen alltså erbjuds att på ett enkelt sätt och för en hyfsat låg insats (hos oss kostar en andel 75 kronor) vara med och spela tillsammans med andra (gärna sådana man känner), då blir allting annorlunda. Bland de drygt 70 personer som nu finns med hos oss (ordinarie och reserver) finns det ett stort antal som jag i min vildaste fantasi inte trodde skulle dyka upp i ett sammanhang som detta.

    ATG:s omsättning har som bekant sjunkit under 2013. Frågorna kring varför detta har skett har varit många. En anledning kan vi dock direkt avskriva och det är att intresset för att spela på hästar bland folk ute i landet har minskat.

    Det tycker jag att den ovan nämnda berättelsen är ett bevis för.

    ***



    ATG är normalt sett bra på att marknadsföra sig. Inte minst med Harry Boy i syfte att nå den där ovan nämnda gruppen av människor som är "okända" i travsammanhang.

    Men jag har aldrig sett någon större PR-kampanj för tillsammans.atg.se. Varför är det så?

    Jag lovar, det finns i dag, 2014, ett större behov för bolagsspel på nätet än för "ensamspelet" Harry Boy. Folk vill vara med i ett sammanhang, om än bara ute i cybervärlden. Man vill dela något med andra, glädje vid vinster, besvikelse vid förluster, förväntningar under veckan fram till speldags och så vidare.

    Det går att göra inlägg på lagsidan i tillsammans.atg.se och det går framförallt att göra som vi i Team Olof Darius 1 och 2 har gjort, alltså att skapa en sluten medlemsgrupp på Facebook, där man debatterar både vårt travbolag och på sikt också annat.

    ***



    På lite sikt har jag för avsikt att försöka samla folket till en träff live. Kanske kan det bli till V75 på Axevalla den 15 februari, kanske kan det bli i ett helt annat sammanhang, typ en fest eller så.

    Jag menar, vi är ett 70-tal som på bara ett par veckor har fått en gemensam nämnare, V75-spel tillsammans på nätet.

    Jag ser oerhört stora utvecklingsmöjligheter i detta. Hoppas också att de styrande inom svensk travsport gör det!

    ***



    Gott nytt år!

    Olof
  • Första "riktiga" segern på drygt två år!

    Det har blåst motvind för den unge Axevallatränaren Eelco van der Wal ett bra tag nu. Därför gladde segern med Borga Effekt i söndags säkert väldigt mycket...

    Det bästa med travsporten är att det finns alltid glädjeämnen trots att det emellanåt (som typ just nu) blåser motvind totalt sett, vilket väl knappast kan ha undgått någon.

    Ta bara en sån sak att Axevallatränaren Eelco van der Wal, holländaren som jobbade hos Åke Svanstedt i några år innan han blev "sin egen", hade en vinnare i Borga Effekt i Örebro i söndags.

    Jodå, jag är medveten om att förstapriset "bara" var 15 000 kronor, men jag lovar er, det struntade Eelco fullständigt i.

    Bara känslan att få ha en vinnare i stallet igen efter månader, ja i princip år, av motigheter, gör att man som person lyfter något alldeles kolossalt.

    ***



    Innan loppet i söndags hade inte Eelco van del Wal haft en tränarseger sedan den 27 oktober förra året, då Bunnychecker vann ett B-lopp (!) här på Axevalla. Och backar vi bandet ytterligare för att se när holländaren tog en tränarseger i ett "riktigt" lopp senast, så hamnar vi på den 25 oktober 2011, då nyss nämnda Bunnychecker vann, också den gången på Axevalla.

    Sedan dess har alltså motflytet grinat den sympatiske Eelco i ansiktet massor med gånger och faktum är att det såg att bli likadant i söndags. Ett par lopp innan Borga Effekt (körd av Björn Goop) slog till och bröt förbannelsen, så hade nämligen Hotesse B.T. (körd av Eelco själv) galopperat på väg fram i sista kurvan. Jag säger inte att ekipaget hade vunnit utan den galoppen, men jag säger heller inte att det inte hade gjort det. En topplacering hade det garanterat blivit.

    ***



    Nu är det bara att hoppas och tro på en ljus framtid för Eelco, som har 13 pållar i stallet. Av dessa har enbart fyra startat så här långt och sju av dem är ettåringar.

    För övrigt blev nog Eelco van der Wals leende om möjligt ännu bredare om han tittade på loppen från Färjestad under måndagskvällen. Där vanns nämligen ett lopp i ST:s Unghästserie av Borga Figo (e. Flirtin Man - Possessed Bydreams).

    Ja, Eelco har förvisso inget med denna (norskägda och norsktränade) häst att göra, men han har Borga Figos ettårige helbror, Borga Hero, hemma i stallet!

    ***



    Kolla gärna Borga Figos lopp från Färjestad i lopparkivet. Lopp 6 denna måndagskväll.

    Notera vilken fin häst Borga Figo är och notera framförallt hur rutinerade Vidar Hop hela vägen kör enbart mot storfavoriten Jula In Focus (Björn Goop), som han lyckades fånga upp från start och förvisa till vinnarhålet.

    Vidar Hops körning vittnar om att han har "varit med förr". Iskyla och inte en rörelse i sulkyn förrän det allra sista, då han gentlemannamässigt körde undan det som behövdes (men inte mer) för att Björn i alla fall skulle få bli tvåa.

    ***



    På tal om kuskprestationer på Färjestad under måndagskvällen. Kolla lopp 9 i arkivet. Alltså, den insats som Björn Goop gör bakom franskfödde Tonus de l´Isac, som mer än måttligt gör skäl för att vara fransk i stilen, är något i hästväg om uttrycket tillåts.

    Tonus de l´Isac felar en gång, men kommer tillbaka. Tonus de l´Isac felar en andra gång, men kommer tillbaka. Tonus de l´Isac blir passerad av en konkurrent 500 kvar och ser dyngslagen ut, men kommer tillbaka. Han håller sig i trav in i mål och vinner loppet ÖVERLÄGSET (förvisso sedan Tamona felat till slut).

    Okay, det var ett billigt lopp. Men hur Björn Goop gör för att undvika en tredje galopp och därmed en diskning är närmast ofattbart.

    Det är i sådana här lägen man fattar att "BG" vinner så många lopp som han gör.

    ***



    Ibland pratar man om att en häst är skickligt matchad av sin tränare.

    Vi har ett sådant exempel här på Axevalla just nu och den aktuella hästen heter Super Photogenic och den aktuelle tränaren är Bo Hellkvist.

    Den 29 november deltog Super Photogenic i ett amatörlopp här hemma. Rutinerade ex-proffset Åke Glaas körde och tog en lätt seger. 10 000 kronor in.

    Förra onsdagen deltog så Super Photogenic i ett amatörlopp på Solvalla, ja det var till och med i klassiska Amatörbästen. Rutinerade och säkre Mats Holmstedt satt i vagnen och segrade. 30 000 kronor in.

    Kommande fredag startar Super Photogenic i ett amatörlopp (vad annars?) i Halmstad. Rutinerade ex-proffset Paul Robertsson sitter i vagnen och det är 20 000 kronor i förstapris. Segerchansen måste anses som ganska god.

    Snacka om att vara vaken när det gäller att läsa propostionerna!

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Är jag för negativ nu?

    Jag kan inte hjälpa det, men när jag ser hur propositionerna är utformade inför de så kallade saxtävlingarna inom svensk travsport 2014, så blir jag skraj...

    Jag blir lite bekymrad när jag läser propositionerna för januari 2014 här på Axevalla.

    Och då tänker jag i första hand på den andra av totalt två tävlingsdagar för månaden. Det är tisdagen den 28 januari och vi är saxbana till Jägersro på ATG Live.

    V5 är huvudspelet och det är tio lopp på programmet.

    So far so good.

    Men när man läser lite propositionerna lite närmare så upptäcker man att endast hälften av loppen, alltså fem stycken, är öppna för våra bättre proffskuskar.

    Detta med anledning av att:

    Det är ett lärlingslopp.

    Det är ett amatörlopp.

    Det är ett montélopp.

    OCH INTE MINST…det är två breddlopp, öppna för kuskar som har kört mindre än 150 lopp under innevarande år.

     

    ”Va?” , säger säkert någon?

    ”Lärlings-, amatör- och montélopp en och samma kväll. Har propositionsskrivaren tappat omdömet helt?”

    Nej, så är det inte. Inte alls. Faktum är att såväl lärlings- som amatörloppet redan på förhand var ”öronmärkta” som så kallade breddlopp, så hur de än hade utformats så hade våra bästa kuskar blivit utestängda.

    Det är nämligen så bestämt från centralt håll att det SKALL vara fyra breddlopp (av tio) vid saxtävlingar. Så gäller också för Gävle, Romme och Mantorp, vilka är övriga saxbanor under årets första månad.

    Som bekant dras det ju ner kraftigt på antalet saxtävlingar i januari-mars, det är bara fyra sådana tävlingstillfällen under januari.

     

    Där är vi nu.

    Bara fem lopp att köra i för exempelvis de populära hyrkuskarna från angränsande banor. Jag tänker såklart på killar som Björn Goop, Magnus Jakobsson, Mikael J Andersson, Calle Lindblom, Stefan Söderkvist, André Eklundh och några till.

    Är det mödan värt för dessa att dra iväg till Axevalla en vanlig tisdagskväll i smällkalla januari för att få köra i max fem lopp? Har de egentränade hästar till start är kanske svaret ja, men annars känns det nog lite tveksamt.

    Om nu inte Ulf Stenströmer lockar antingen Björn Goop eller Magnus Jakobsson med några smaskiga uppsittningar-

    Stefan Söderkvist har förvisso ingen egen träningsrörelse, men då våra tisdagstävlingar krockar med Jägersro, så finns det stor risk att han väljer att åka söderut istället.

     

    Nu har vi redan inlett den onda cirkeln.

    Inget lopp den 28 januari har mer än 20 000 kronor i förstapris.

    Hälften av dem är stängda för de kuskar som publiken och spelarna helst vill se (och spela på).

    Kanske låter dessa bli att komma. De bästa kuskarna alltså. Och det gör kanske också att deras uppdragsgivare låter bli att anmäla sin häst/sina hästar till Axevalla just en sådan kväll.

    Loppen riskerar att bli väldigt urvattnade.

    Det i sin tur gör att de redan magra publiksiffrorna blir ännu magrare. Det kommer inte länge att vara någon mening att ta entré och, mina damer och herrar, hur kommer det att bli med beläggningen på restaurangen (och för all del också caféläktaren och totohallens fik) en kväll som detta?

     

    När vi sedan kommer lite längre in på säsongen så kommer det heller inte att finnas några riktiga travprogram till ovan nämnda arrangemang. Det blir en enklare variant av startlistor, som de som inte behagar att printa ut dem hemma via den egna datorn och skrivaren, kommer att kunna få ta del av vid ankomsten till Axevalla.

    Hur kommer folk att reagera på det? Då tänker jag framförallt på ”stammisarna” (läs: den äldre generationen) som fortfarande befolkar våra travbanor i ur och skur.

     

    Ni får kalla mig pessimist, domedagsprofet, bakåtsträvare eller precis vad ni vill.

    Kanske tycker ni att jag ser spöken på ljusa dagen eller att jag målar f-n på väggen.

    Kanske är jag fel ute. Och innerst inne hoppas jag ju att jag har det. För jag vill av hela mitt hjärta ha en fortsatt tro på den svenska travsporten och allt vad den står för.

    Jag är i grunden en sann optimist och en positiv skit. Men allt som har förändrats inom travsporten på senare tid har gjort mig både ledsen, tveksam, bekymrad och för all del också beklämd.

    Min fråga till er alla: Kan detta vara en vettig väg att gå?

     

    Slut för idag!

    Olof
  • Kramen som betydde mer än 1000 ord

    Ibland får man vara med om de där underbart känslofyllda och omtumlande sakerna, som gör att man förstår varför man älskar livet så mycket. Tro mig, jag vet...

    Det kändes på sätt och vis lite overkligt.

    Jag menar, det var ju inte mer än 14 dagar efter den svåra olyckan.

    Och nu stod han bara där, livs levande, bakom ryggen på mig.

    Visst, han hade en rejäl blåtira runt sitt högra öga, men i övrigt verkade han rätt okay.

    ***



    Jag pratar naturligtvis om Ronny Andersson, Axevallaamatören som den 19 november råkade ut för en mycket otäck olyckshändelse här på Axevalla.

    Hästen Klara Palema började av någon anledning (vi får nog aldrig svaret) att slå kort efter start och träffade sin kusk, nyss nämnde Ronny, rakt i ansiktet.

    Vi kan alla, i vår fantasi, fundera över hur det kunde ha gått om inte Ronny hade haft en skyddsängel vid sin sida.

    Men nu slutade det i alla fall förhållandevis väl.

    ***



    Efter ett av V64-loppen i tisdags stod han plötsligt bakom min rygg i det bås som man kan säga är min och Ronnys gemensamma arbetsplats. Jag jobbar som speaker vid alla ordinarie tävlingsdagar, Ronny sköter lördagsprovloppen från exakt samma ställe.

    "Och på lördag ska jag sitta här igen", fastslog han.

    När jag upptäckte att han stod bakom mig, så hann han först med att säga något. Han sa "Hej, Olof" med ett väldigt speciellt eftertryck och sedan kramade han om mig.

    Det är i sådana här tillfällen av livet som en kram betyder mer än 1000 ord.

    Jag fattade exakt vad han ville säga. Ögonblicket när vi, två medelålders män, kramade om varandra och inte hade långt till tårarna, innehöll följande budskap: "Du skulle bara ana hur tacksam jag är över att ha livet i behåll och att snart få vara tillbaka inom den sport som både du och jag älskar så".

    Känslorna bara bubblade inom mig, jag blev torr i munnen och fick verkligen fokusera på att klara av att presentera den defilering som i det skedet var på väg.

    ***



    Sedan kom pratet i gång. Ronny berättade i stort sett alla sina upplevelser ända från själva sparken fram till där vi nu var, 14 dagar senare.

    Han berättade om att han inte blev rädd när läkarna sa att han skulle akutopereras, han berättade om att han trots detta trodde att han skulle dö när det var dags för narkosen, han berättade att kirurgen som opererade honom sa att det var den värsta ansiktsskada han hade opererat, han berättade att operationen tog 2,5 timma mot den enda timma som det var beräknat, han berättade att kirurgen gick in från två ställen, dels genom ögat (!) och dels genom munnen (!) för att fixa till de fyra (eller var det fem?) frakturer som fanns på olika ben runt högerögat.

    Det lät nästan overkligt. Det lät som ett filmmanus.

    ***



    Han berättade också att han, tillsammans med sambon Pärnilla, senare i veckan skall åka hälsa på ägarna och tränarna till Klara Palema, Jan B Johansson och Brita Schröder.

    "De är alldeles förtvivlade över det som har hänt, men inte heller de kan fatta vad som egentligen flög i hästen. Hon har aldrig visat sådana tendenser tidigare".

    "Nu är det ingen kusk som vill/vågar köra henne i lopp, men jag lovar, jag kommer att göra det igen så fort jag blir helt återställd. Jag har inte minsta lilla farhåga för att det skall hända igen", sa Ronny".

    ***



    När typ en utförsåkare råkar ut för en vådlig olycka, så brukar det talas om att att han/hon så snabbt som möjligt vill komma tillbaka till den aktuella backen för att åka den igen och därmed slå bort tankarna på att inte våga tävla igen.

    För Ronny Andersson var det samma sak.

    "Ja, nästan så fort jag blev utskriven från sjukhuset, så ville jag åka till Axevalla. Så blev det och mitt syfte med besöket var att få gå ut på tävlingsbanan och bara trampa runt lite. Det var mitt sätt att bearbeta det inträffade och samtidigt ingjuta mod och kraft i mig själv att vilja köra lopp igen".

    ***



    Sannolikt kommer Ronny Andersson ett bli helt återställd.

    "Men de där fyra plattorna jag har fått inopererade i ansiktet, de kommer jag att få bära livet ut", konstaterade han.

    Detta till trots, utan en skyddsängel så hade han förmodligen inte stått där, bakom min rygg i tisdags.

    Tack för att du kom, Ronny!

    Olof
  • Snacka om att komma snett på det!

    Först var det min tur att gå till skampålen, sedan var det Rondens Axevallakorrespondent som fick gå samma väg. Varför missbedömer vi Uffes hästar?

    Det händer oss alla då och då att vi gör en riktig djupdykning.

    Vi som i folkmun kallas för tipsnissar.

    Själv kände jag mig väl lite sådär till mods när Romeo On Track, tränad av Ulf Stenströmer och körd av en av årets kuskkometer här på Axevalla, Fredrik "Knugen" Claesson, skar mållinjen som etta och delade ut oddset 4,53 i tisdags.

    Jag hade nämligen rankat ekipaget åtta (!) i Axevallaprogrammet.

    Visst, sånt händer som sagt då och då, men det är ju tusan så mycket retligare när det handlar om en hemmahäst.

    Dessa ska man ju kunna på sina fem fingrar.

    Kan tyckas.

    ***



    Nu skulle jag kunna komma med diverse försök till bortförklaringar, typ bortlottad, lärlingskörd, vilat ett tag och blablabla...

    Men jag vet, det gör inte saken bättre. Det är inte heller särskilt klädsamt.

    Det är faktiskt bättre att säga som det är, jag hade inte koll på att Romeo On Track var riktigt så bra som han var.

    Jag får ställa mig i skamvrån en stund med dummerjönshatten på huvudet.

    ***



    Fast å andra sidan, hur roligt vore det att spela på trav om alla de så kallade experttips som delas ut till höger och vänster skulle vara detsamma som facit?

    Det skulle inte bli någon utdelning alls och folk skulle förstås ledsna på att spela.

    Nu är det istället en utmaning att försöka hitta hästar som är lite bortglömda eller snedrankande och sedan försöka bygga ett spel eller rent av system på dessa.

    Och det är ju en av de stora tjusningarna med att spela på trav.

    ***



    Inte för attt jag fattar hur det gick till, men nyss kollade jag Rondens tips till Färjestads V64-tävlingar i går kväll och vad fick jag se?

    Jo, en annan Axevallakille, Emil Persson, hade gjort en riktig "Olof Darius", det vill säga snedrankat en häst från Ulf Stenströmers stall.

    Zahara, körd av Ulf Ohlsson, vann till oddset 3,71.

    Emil hade rankat henne som åttonde (!) häst och missade sexan på det. Han hade klockrena tips i övrigt, skall sägas.

    Som sagt, ibland händer det bara.

    ***



    Jag läser på perssonbloggar.se att ATG-Anton, med Sandholt i efternamn, får lämna Kanal 75 vid årsskiftet.

    Vad det beror på vet jag inte.

    Är det bara rena slumpen i dessa besparingstider att det är just Anton som åker? Eller anses han inte hålla måttet?

    Jag tänker inte leverera någon åsikt om vad jag tycker om Anton Sandholt i sin roll som ATG Live-arbetare och jag tänker inte heller klanka ner på någon av de övriga personerna som jobbar för kanalen.

    Men jag har en bestämd åsikt när det gäller rekryteringen av medarbetare till Kanal 75. Den har inte direkt blivit bättre med åren. Det som en gång i tiden var en redaktion med kunniga, erfarna, pålästa, lyhörda och populära reportrar/programledare är nu utbytt mot någon helt annat.

    I vissa fall känns det som någon personalchef bara har klivit ner på gatan, haffat en person som råkat gå förbi och sagt typ: "Hej, skulle du vilja börja jobba hos oss".

    Jag vet, det är rejält tillspetsat, men det är alltid en god idé att försöka hitta "rätt man (eller kvinna) på rätt plats".

    Det har inte cheferna på Kanal 75 lyckats med alla gånger.

    ***



    Ett av undantagen är Paula Ahlström.

    Hon är förvisso inte programledare på "lajjven", men väl en kunnig och påläst reporter ute på fältet.

    Med känsla för sitt jobb.

    Och så har vi då förstås en av de riktiga trotjänarna, Jan-Olof "Molle" Molin. Han håller stilen i alla väder och jag tror inte att jag behöver gå in i detalj på vad jag menar.

    Jag tror nämligen att ni som läser detta fattar vad jag menar - och håller med mig.

    "Molle" tar inte större plats i sändningarna än vad han behöver för att nå ut med sitt budskap.

    Det räcker och blir över.

    ***



    Vilken måndagskväll det var på Färjestad för Ulf Stenströmer.

    Zahara vann och tjänade (blygsamma) 17 000 kronor.

    Good As Princess vann och drog in 40 000 kronor.

    Divas Revansch vann (ett rikstotoförsök) och tjänade 100 000 kronor.

    Linus Wibb löpte dött lopp om andraplatsen i ovan nämnda rikstotoförsök och tjänade 35 500 kronor.

    Det var de fyra hästar som Uffe hade till start.

    Snacka om storslam!

    ***



    I förra bloggen nämnde jag lite om familjens Nordenssons pärla Sirene du Feugeres, som vann på Vincennes härom veckan.

    I måndags var hon ute på samma bana igen. Detta i ett riktigt getingbo, men i ett tufft 18-hästarsfält blev hon ändå sexa (knappt slagen om femteplatsen).

    "Sirene gjorde ett riktigt bra lopp! Tredje-fjärdespår hela vägen. Fick gå själv framåt i tredjespår sista 1000 meterna. Hon gick 1.13,6/ 2700 meter volt", skrev Jenny Nordensson efteråt.

    ***



    Oron är stor på många håll och kanter gällande förändringen kring travprogrammet nästa år.

    Det som kommer att gälla från och med någon gång under första kvartalet 2014 är följande:

    Program (i ordets rätta bemärkelse) görs endast till V75-, V86 och V64-dagar.

    I övrigt är det printade startlistor som gäller, alltså till V5-dagar. lunchtrav och breddtrav.

    Dessutom:

    Banprogrammet skickas ENDAST ut till företrädare, tränare och körsven inför aktuell tävlingsdag.

    Alla andra, och då menas verkligen alla andra, får betala om man vill ha det hemskickat.

    Och när det gäller de printade startlistorna, så är det INGEN som får dessa hemskickade. Då får ALLA, även företrädare, tränare och körsven, hämta sitt exemplar när man kommer till banan.

    OM man nu inte vill ladda ner det själv från nätet och skriva ut det hemma.


    ***



    Jag bara undrar: Hur kommer detta att slå?

    Vad säger sponsorerna? Vad säger funktionärerna? Vad säger media? Vad säger travsällskapets medlemmar? Vad säger stammisarna?

    Utan program till vardagstravet (typ en vanlig trevlig V5-tisdag här på Axevalla) så kommer banornas marknadsavdelningar att få ett allt tuffare jobb. Det blir än svårare att sälja ut dessa dagar. Ja, det blir till och med svårare att kränga enskilda lopp dessa dagar.

    Jag menar sponsorerna får ju inte ut sitt budskap på det sätt de vill. Och räkna dessutom med att publiksifforna kommer att sjunka ytterligare när folk inte kan få sitt program hemskickat (eller köpa det i spelbutiken) i god tid före tävlingarna.

    Hur attraktivt blir det då att synas med kundevent på travet?

    För övrigt: Hade det ovan nämnda gällt redan i år, så hade 25 (!) av Axevallas tävlingsdagar genomförts utan travprogrammet. Då hade folk fått nöja sig med de printade startlistorna.

    ***



    Men vi får ett lugnande ord av ST:s sportchef Petter Johansson, som i sitt utskick i ämnet till landets travbanor skriver följande:

    "De printade startlistorna håller i mina ögon bra standard från start och överraskade mig positivt när jag väl fick ett exemplar i min hand".

    Oron är därmed kanske obefogad. Jag ville bara skriva av mig lite.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Fullt fokus på "Bjertorpsfolket"

    Det är fullt fokus på "folket på Bjertorp" i dessa tider. Är det med hjälp av egna kunskap de skördar framgångar eller är det med hjälp av "Kung Åkes" träning?

    Tre segrar tiill Axevalla vid V75-finalerna på Solvalla i lördags.

    Utan Åke Svanstedt.

    Inte heller Ulf Stenströmer var inblandad.

    Segerherrar var istället Glenn H Persson, Anders Svanstedt och Ville Nisonen.

    Även om ingen av dem körde själv.

    Men tränarinsatsen kan ingen ta ifrån dem.

    Inte heller segercheckarna, vilka samtiga var på 200 000 kronor.

    ***



    Nu finns det dock de som, åtminstone till viss del, vill ta ifrån den ovan nämnda trion äran genom att säga att "hästarna fortfarande går på Åke Svanstedts träning".

    Jaja, det är ju mindre än en månad sedan Åke lämnade Sverige, så i sak kan jag förstå tankegången, men frågan är varför den är nödvändig att dryfta?

    Varför inte istället glädjas fullt ut med Glenn, Anders och Ville?

    ***



    I dagsläget har Axevalla 29 professionella travtränare.

    Inom kort är det 30, då Ville Nisonen (en av de ovan nämnda) snart kommer att ha sin egen licens i fickan.

    Har det någonsin varit så många?

    Jag har faktiskt ingen aning, då jag inte har varit med ända sedan starten 1956, men jag tvivlar på det.

    30 stycken.

    Det är faktiskt en ganska imponerande siffra, även om det är ett antal av dem som bedriver en mindre verksamhet lite i det tysta.

    ***



    I det tysta är definitivt inte grabbarna som vann V75-lopp på Solvalla i lördags, alltså Anders, Glenn och Ville. Snarare tvärtom, de är i hetluften rejält. Förvisso mest med hästar som de har fått överta av Åke Svanstedt, men det är inget de behöver be om ursäkt för.

    Alla tre har under en lång period (Glenn i mer än tio år) jobbat vid sidan av "Kung Åke" och ganska naturligt har alla tre hunnit snappa upp både det ena och det andra av det som sammantaget gör Åke Svanstedt till den fantastiska hästkarl han är.

    Trion har naturligtvis också lärt sig träningsanläggningen Bjertorp innan och utan.

    Detta gör att de nu vågar spänna bågen rejält – och det gör också att flera av Åke Svanstedts hästägare nu inte räds att låta sina hästar stanna på Bjertorp.

    ***



    Men samtidigt blir det ju lite press på den ovan nämnda trion. Det går inte att leva i evighet på en bra start av karriären. Nej, hästägarkåren i Sverige, åtminstone stora delar av den, har inte det största av tålamod. Stålar måste in och helst också segrar. Annars är det lätt hänt att hästen/hästarna flyttas till någon annan.

    Dessutom gäller det ju nu, den närmaste tiden, att visa att inte de olyckskorpar som kraxar om att "hästarna alltjämt går på Åke Svanstedts träning" har rätt.

    Och förresten: Vad är egentligen "Åke Svanstedts träning"? Är det när kungen själv är med och kör eller är det själva konceptet? Är det det sistnämnda som är svaret på frågan så är det ju fortfarande "Åke Svanstedts" träning som gäller – och kommer att gälla – på Bjertorp!

    ***



    På tal om Bjertorp. Vi skall heller inte glömma en fjärde person, som nu har dragit igång egen verksamhet där.

    Det är Raoul Engblom som åsyftas. Han har ju efter Åke Svanstedts flytt fått in hästar som Mr Picolit, Perfect Toll, Mr Vida och The Editor på träningslistan.

    Så sent som i måndags visade en av dessa, Mr Vida, gryende form när han spurtade vasst som tvåa i ett lunchlopp i Mantorp.

    ***



    Även tränare utanför Bjertorp skördar förstås framgångar. I torsdags hade Jenny Nordensson, som har elva hästar på sin träningslista, en kanonkväll på Åby. Dels segrade läckerbiten Paduca Dream och dels slutade Tennis trea.

    Och tidigare samma dag hade familjen Nordenssons verkliga ögonsten, det sjuåriga stoet Sirene de Feugeres, slagit till med buller och bång på självaste Vincennes.

    Med tränaren Thierry Dulvaldestin i sulkyn vann hon ett lopp för äldre ston och drog in 27 000 euro (drygt 240 000 kronor).

    ***



    Sirene de Feugeres (e. Infant du Bossis) inledde sin karriär för just Jenny Nordensson här hemma på Axevalla 2009. Sex starter gav två andraplatser som bäst och 31 500 kronor.

    Därefter gick hon ner till Franrike och Thierry Duvaldestin, för vilken hon under fyra års tid har drygt 40 starter och tjänat cirka 2,5 miljoner svenska kronor. 17 segrar har det blivit.

    "Jag vet inte riktigt när hon startar nästa gång", säger Jenny Nordensson.

    Bara att hålla ögonen öppna, det visas ju trav från Vincennes vintermeeting ganska ofta i ATG Live och Sirene du Feugeres är som synes bra nog att vara med där.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Kul att få känna pulsen igen...

    Jag äger inga hästar. Jag spelar nästan ingenting. Men jag har ändå den verkliga kärleken till travet...

    Plötsligt blev jag inkastad som intervjuare i vinnarcirkeln (heter det förresten vinnarcirkel eller vinnarecirkel?) i söndags, då Axevallas ordinarie man på den platsen, Lars Ågren, hade ryggont.

    Till en början kändes det kanske en smula obekvämt. Jag menar, jag var ju så förbaskat ringrostig när det gäller just liveintervjuer inför kamera.

    Det är en jäkla skillnad på detta och att prata tipssnack över telefon.

    ***



    För några år sedan fick jag ibland chansen som stallbacksreporter på Åby. Det var svinkul rent ut sagt. Att för mig - normalt sitter isolerad som speaker i en kur på 1,5 x 1,5 meter med uppgiften att ha full fokus på det som händer ute på banan och på min dataskärm - få komma ut bland travfolket på stallbacken och känna den där riktiga tävlingspulsen, det var en kontrast som hette duga.

    Men tiderna förändras. I besparingstider dras funktioner in. Nu har jag inte haft ett uppdrag nere på Åby på över tre år. Och jag måste säga att jag saknar det.

    ***



    Därför var det extra kul att få vara nära sporten i söndags och känna den där speciella tävlingspulsen. Är man dessutom på plats i vinnarcirkeln så träffar man ju enbart glada människor, enbart vinnare. När man jobbade på stallbacken fick man se alla sidor hos folk, det vill säga förväntan, nervositet, förhoppning, förtvivlan, glädje, ledsenhet, besvikelse, ja kanske till och med ren sorg ibland.

    Och det är givetvis än mer fascinerande. Man gläds med de som har lyckats och man lider med de som har misslyckats.

    ***



    I söndags behövde jag bara glädjas med de som hade lyckats och det är förstås en oerhörd förmån. Att på nära håll få uppleva allt det där som det innebär att vinna ett travlopp och få komma till vinnarcirkeln, oavsett om man är ägare, tränare, körsven, skötare eller kanske bara supporter.

    Jag hade faktiskt glömt av det, men blev genast påmind. Det går att nästan bokstavligen ta på den stämning som uppstår i vinnarcirkeln när alla de berörda samlas där efter loppet. Det är så oerhört mycket känslor i spel och då menar jag inte bara glädje. Nej, den kan också handla om lättnad, tacksamhet, revanschkänsla och mycket annat-

    Och det allra bästa, det har inte den minsta lilla betydelse om det är 100 000 kronor eller 6 000 kronor i förstapris, känslan är exakt densamma ändå hos de berörda.

    ***



    I söndags var det en vanlig "vardagsomgång" på Axevalla,Fars dag till trots. Ett lopp hade 50 000 kronor i förstapris, ett annat 30 000 kronor. I övrigt var det som mest 20 000 kronor i förstapris. Det är inte mycket pengar för att vara 2013 och i relation till hur mycket det kostar att ha häst, oavsett om man har sin pålle i proffsträning eller om man jobbar som amatör.

    Det vet alla som håller på med trav.

    Men när ens häst har vunnit och man får kliva in i vinnarcirkeln, då är det ingen som tänker på hur mycket förstapriset är eller hur mycket det kostar att ha häst.

    Dår är det bara ren och sann glädje. Inget annat.

    Och då är det som sagt ett rent privilegium att få vara intervjuare och få möta dessa människor, vilka det mer eller mindre bubblar inombords på.

    ***



    Det var en fröjd att se lärlingen Josefine Ivehag krama en äldre man vid staketet och skrika "Vad f-n var det som hände eller?" efter segern för Pine Alone, det var lätt att glädjas med Uffe Stenströmers trogne och luttrade hästägare Bertil Håkansson efter Lava Brolines triumf, det var självklart att smittas av lärlingen Jonna Jinesjös "jag skrattar och ler med hela ansiktet" efter Fran Ebos viktoria och det var värmande att se hur även en så garvad och rutinerad man som Lennart Persson såg mycket nöjd och belåten ut sedan In Rock, som han deläger, hade kutat in 20 000 kronor.

    Det här, mina damer och herrar, det är kärlek till travet!

    Och den smittar av sig!

    ***



    Till sist: Jag fick ändå (tyvärr) möta en förlorare i söndags.

    När jag kom nerkutande efter nionde loppet, där det blev målfoto mellen Everywhere och Press Release, så möttes jag strax innan vinnarcirkeln av en kvinna, som frågade:

    "Vem tror du vann?"

    Jag fattade direkt att hon hade mer än bara "spelintresse" i hur det hade gått. Och eftersom jag från speakerhytt vid mållinjen har en perfekt sikt, så hade jag en uppfattning.

    "Jag tror att nr 2 (läs: Everywhere) vann", sa jag.

    "Du tror det?", sa kvinnan och såg lite moloken ut.

    Innan jag hann säga något mer, så tillade hon:

    "Du förstår, vi äger nr 13 (läs: Press Release) och man hoppas ju verkligen att..."

    Oj, jag fick nästan en liten klump i halsen när jag tittade på henne. Jag kände på något vis hur mycket det skulle betyda för henne om hennes häst hade vunnit.

    "Ja, alltså, du ska ju inte ge upp än, säker på att nummer två har vunnit är jag ju inte. Det var verkligen stenhårt, men tyvärr för din del så, så tror jag att tvåan vann", hostade jag fram.

    Så blev det. Everywhere vann och det blev intervjuer med Magnus Jakobsson och Sofia Aronsson i vinnarcirkeln.

    När jag sedan klev ur vinnarcirkeln var kvinnan borta.

    Hennes häst hade gjort en kanoninsats och blivit tvåa. Men hon fick inte uppleva det här, som jag skriver om här ovan. Och det gjorde henne säkert ledsen för stunden.

    Det är också ett sätt att visa kärlek till travet!

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Maria en blivande A-tränare?

    Axevallatjejen Maria Törnqvist, tidigare hos Åke Svanstedt, snart hos Anna Forssell, har två egna hästar, vilka går som tåget för dagen. Se upp för henne...

    Snart har det gått tre veckor sedan Åke Svanstedt körde sitt sista lopp på svensk mark innan flytten till USA.

    Visst, vi är många som saknar Åke i loppen, men samtidigt får vi inte vara sämre än att vi kan erkänna att det svenska travet rullar på väldigt gott även utan "Kung Åke".

    Det har väl blivit ungefär som väntat efter Åkes flytt. Det är fler aktörer som är med och delar på kakan och loppen, företrädesvis här i västra Sverige då, har blivit öppnare, ovissare och kanske därmed också lite roligare, om ni fattar vad jag menar.

    ***



    Dessutom har Svanstedt-flytten medfört att en hel del intressanta och spännande funderingar har dykt upp, speciellt för oss som är engagerade på Axevalla.



    Förutom att vi alla spänt följer hur det går för den nuvarande "Bjertorpstrion", alltså Anders Svanstedt, Glenn H Persson och Raoul Engblom, så är vi väldigt nyfikna hur det kommer att gå för Anna Forssell när hon nu ska etablera stora delar av sin verksamhet på Myran och till sin hjälp där bland annat ha några välmeriterade och kunniga hästskötare från Åke Svanstedt.



    Och vad kommer det att betyda för Ulf Stenströmers alltmer växande och alltmer framgångsrika rörelse att han kommer att förlägga en del av sin verksamhet till nyss nämnda Bjertorp och de träningsfaciliteter som finns där?



    Dessutom känns den nyblivne Axevallatränaren Tomas Dalborg också klart spännande.



    Frågor söker svar.

    ***



    En av tjejerna som i framtiden skall jobba för Anna Forssell på Myran är Maria Törnqvist, som har haft några fina dagar med sina egna hästar den här veckan.

    I tisdags vann hon själv ett lunchlopp på Åby med Caddie Hit (som hon för övrigt startar igen på Sundbyholm nu på tisdag) och i kväll (tordags) var hennes Quite Windy, körd av Jorma Kontio, duktig tvåa i Örebro.

    Maria är både en duktig tränare och en duktig kusk. Hon har dessutom en bra attityd och utrstrålning.

    Jag ser henne som en presumtiv A-tränare på Axevalla inom några år.

    ***



    I onsdags i förra veckan började den roligaste delen av hela ATG Live-säsongen för min del. Jag syftar förstås på att det franska vintermeetinget på Vincennes inleddes och att det nu visas en-två tävlingsdagar per vecka i nyss nämnda kanal.

    Egentligen kan jag väl inte jättemycket om fransk travsport. Jag har inte ens varit i Frankrike. Men för tre-fyra år sedan fastnade jag, av en ren tillfällighet, för de fantastiska tävlingarna från Paris. Vilka hästar, vilka tränare, vilka kuskar, vilka ryttare, vilka prispengar, vilken bana.

    Men, men...hade det inte varit för den tidigare ATG Live-profiilen, tillika Frankrikeexperten, Anders Ekberg, så hade jag nog aldrig hamnat i det här facket. Men hans fantastiskt inlevelserika, kunniga och medryckande sätt att presentera "produkten" gjorde att jag, och förresten många med mig, fastnade.

    ***



    Sedan Anders Ekkberg av någon outgrundlig anledning fick lämna ATG Live för ett par år sedan har upplevelsen av att se Vincennes tävlingar sjunkit drastiskt. Det är tur att man har blivit lite rutinerad på området och lärt sig att bläddra bland en del värdefulla franska hemsidor på nätet.

    Den information som numera ges på ATG Live när det gäller Vincennes är, ursäkta uttrycket, blaha blaha och lär varken tillfredsställa gamla luttrade tittare eller locka in nya dito till detta fantastiska skådespel.

    Men det är väl helt i Kanal 75:s linje, den standard som kanalens programledare idag håller är, utan att överdriva, minst fem gånger så dålig för fem-tio år sedan

    Vad är det som har hänt???

    **'



    Slut för idag!

    Olof
  • En Axevallatrio som jag tror på

    Åke Svanstedt har flyttat. Nu står scenen i alla fall delvis ledig. En trio som kommer att utnyttja det är Anders Svanstedt, Glenn H Persson och Sofia Aronsson!

    Anders Svanstedt.

    Glenn H Persson.

    Sofia Aronsson.

    Där har ni tre färska Axevallatränare, som det skall bli mycket spännande att följa framöver.

    Och förhoppningsvis är det fler som kommer att kunna ta för sig lite mer av kakan nu när "Kung Åke" har flyttat västerut och lämnat scenen öppen för andra.

    ***



    Låt mig börja med Anders Svanstedt.

    Låt mig också börja med att påminna om vilken fantastisk träningslista han kan presentera redan nu, knappa veckan innan har kör igång på "allvar".

    Han har förvisso "bara" tio hästar på listan än, men vilka djur! Låt mig presentera dem i poängordning: Rica Neo 11 000 startpoäng, Twin´s Fairytail 5 890, Rolex Bigi 4 300, Bailey Sweet Grim 1 615, Shockwave 1 462, Miss Jägers 1 305, Aroma Grim 1 175, Running Girl 715, Ågårds Ludde 489 samt Scarlet Gold 80.

    ***



    Många tror hårt på Anders.

    Det gör även jag.

    Det märks att dagen som han har väntat på och verkligen förberett sig för, verkligen är nära nu. Han har länge vetat att pappa Åke en dag skulle flytta till USA och att han då skulle få den stora chansen att stå på egna ben ute på Bjertorp.

    Nu är vi där och den som följer travet hyfsat noga här märkt den fina utveckling som Anders har haft en längre tid. Han är på väg att växa ut till en riktig så kallad hästkarl och det känns att han redan nu behärskar de flesta bitarna inom travtränaryrket.

    1. Han kan träna häst, 2. Han har blivit en respekterad och skicklig körsven, 3. Han känns ödmjuk och har den rätta utstrålningen, 4. Han är mediatränad.

    Det här kommer att bli bra.

    ***



    Så över till Glenn H Persson, killen som har varit Åke Svanstedts högra hand i mer än tio år.

    Nu skall även han stå på egna ben och även här tror jag på succé.

    Det räcker med att titta på hur Glenn lite grann har trollat med de hästar som han under hösten har fått chansen att träna åt hårdsatsande Happy People Racing AB.

    Det handlar om Landers Power, Martina Crown, George Sånna och inte minst Blixtodunder.

    Dessa hästar kom till Glenn utan vare sig någon påvisad form eller med några vackra resultat i de senaste starterna.

    ***



    Men vad har hänt?

    Jo, titta här:

    Blixtodunder - 3 starter: Fyra, etta (Axevalla), etta (Åby) - 49 000 kronor.

    Landers Power - 3 starter: Trea, fyra, femma - 18 000 kronor.

    Martina Crown - 2 starter: Tvåa, trea - 25 000 kronor.

    George Sånna - 1 start: diskad galopp - 0 kronor.

    Det ser kanske inte så märkvärdigt ut sett till hur mycket hästarna har tjänat än så länge, men den som har följt dem har givetvis noterat den stora uppryckning som dessa hästar, som man nog trodde hade passerat "bäst före-datumen" när de kom till Glenn, har påvisat.

    De ser oerhört förbättrade, pånyttfödda och löpglada ut. Och de går ända in i mål!

    Förklaring?

    Sannolikt har Glenn H Persson, i likhet med nyss nämnde Anders Svanstedt och flera andra som under årens lopp har arbetat hos Åke Svanstedt, snappat upp både det ena och det andra av "kungen" själv.

    Både Anders och Glenn har nu den stora förmånen att få vara kvar i den underbara miljö på Bjertorp, där de kan varenda träningsbana, varenda hage, varenda övrig yta och där de känner sig hemma i varenda stall.

    Det vet hur man tar tillvara de unika möjligheter som Bjertorp ger och det ger dem en stark trygghet inför det som komma skall.

    ***



    Jag pratade nyss om Anders Svanstedts träningslista.

    I samband med det vill jag också belysa vilka fantastiska djur som en annan färsk Axevallatränare, Sofia Aronsson, har på sin lista.

    Hästarna är tolv till antalet i dagsläget och de med högst startpoäng för dagen är: Organdi d´Or 2 470, Lord Photo 2 275, Omaha 1 787, Super Curious 1 295, Pinocchio H.J. 1 211, Everywhere 785 och Red Red Red 682.

    Det duger alla dagar i veckan.

    ***



    Sofia Aronssons tränarrörelse ser ju dock lite annorlunda ut än de båda nyss nämndas. Hon har verksamhet både här hemma och i Frankrike och hon satsar både på monté- och sulkyhästar.

    Men oavsett vilket så har Sofia framtiden för sig.

    Förutom att hon länge har visat stor talang för yrket, så är även hon utåtriktad, mediatränad och vaken.

    Jag snackade med henne i onsdags för Axevallatipsets räkning, då en av de nyss nämnda hästarna, Super Curious, startar här på Axevalla på tisdag.

    Utan att vi för den skull känner varandra, så märktes det tydligt att hon har en egenskap som jag är övertygad om att det kan vara riktigt bra att ha. Hon är ÖDMJUKT KAXIG eller om ni så vill KAXIGT ÖDMJUK.

    Vad menas med det?

    Jo, hon förstår att hon är duktig i det hon gör och hon hon pratar i termer som gör att även omgivningen (i detta fallet jag) förstår det. Men, men hon gör det på ett sätt som gör att man får respekt för henne istället för att tycka att hon är enbart kaxig.

    Det handlar om en balansgång på en ganska smal planka och än så länge finns det inte minsta risk att Sofia kommer att ramla av.

    Därtill har hon en helt underbart charmig västgötadialekt som ger än mer eftertryck åt den hon säger.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Vem lyssnade vi på för 35 år sen?

    Detta ständiga brus av tips, information, intervjuer och analyser. Till viss del är det säkert bra, men glöm inte att folk vann på trav också förr i tiden...

    Jag vill absolut inte bli kallad bakåtsträvare.

    Jag vill heller inte känna mig som en sådan.

    Men ibland kan jag inte hjälpa att jag tänker tillbaka på hur det var när man var ung och nyss hade börjat intressera sig för trav.

    På den tiden var vi för övrigt jäkligt många unga grabbar som fastnade för travet - och för att åka och titta på trav - och inte tusan var vi sämre spelare då, i slutet av 1970-talet, än vad vi är idag.

    Eller också var vi det? Kanske var anledningen till att vi vann lika mycket (eller lite) då så enkel att även landets övriga spelarkår var sämre på den tiden.

    Jag vet inte.

    ***



    Men hallå, tänk efter.

    Vad hade vi egentligen för hjälpmedel på den tiden?

    Jo, vi hade Travronden och inför lördagarna, då det kördes V65, hade man Guiden.

    I övrigt hade man kanske chansen att - hos sitt ombud - komma över ett banprogram, åtminstone till de närmaste banorna som Axevalla och Åby, men mer var det inte.

    Det fanns ingen ATG Live, det fanns inga väggtidningar, det fanns inga tipstelefoner, det fanns ingen nämnvärd spelservice i kvällstidningarna, det fanns inte försnack i tv, ja, det var till och med så magert att under perioden april-november visades det inget trav alls i tv, förutom Elitloppet.

    Ändå gick det att vinna på trav.

    ***



    Och för att gå ett steg längre, så fanns det ju i Travronden bara större tips (med tränarintervjuer) inför just V65 på lördagar. Till andra tävlingsdagar var det bara ett så kallat korttips, alltså någon tippade fyra hästar i varje lopp.

    Inte heller i travprogrammen fanns det någon spelservice. Inte ens en ranking. Det var bara startlistorna rakt upp och ner.

    Axevalla hade dock ett externt bantips som såldes i samband med tävlingarna. Det hette Axevallatipset vill jag minnas och den som låg bakom det var Leif Danielsson från Göteborg. Det var fantastiskt att få detta i sin hand när man kom till banan för att kunna jämföra med de idéer man själv, tillsammans med kompisarna, hade klurat ut hemma på kammaren under veckan.

    På sista sidan i Axevallatipset fanns det också några få tränarintervjuer och det tyckte man var något alldeles fantastiskt, något verkligt exklusivt.

    ***



    Publikservicen på våra travbanor var på den tiden också detsamma som noll. Inga värmningstips eller så. Bara vid stordagar var det intervjuer i vinnarcirkeln och det hände faktiskt också att loppen kördes utan att någon refererade dem.

    Men vadå? Vi som var på banan visste ju inget annat och hade inga problem med att hantera läget som det var. Vi stortrivdes och jag lovar er, det gick lika bra att få fem rätt på V5 eller att hitta den där 20-oddaren på den tiden, som det gör idag, 2013.

    ***



    Sedan blev det sakta men säkert bättre med service till publik och spelare. Axevalla var för övrigt en föregångare i detta avseende. Det var faktiskt lite av sensation när banan redan på tidigt 80-tal fyllde ut sitt travprogram med en tipsdel. Och det var heller inte vilka nybörjare som helst som låg bakom detta. Det var en kvartett travjournalister vid namn Hans Brolin, Lennart Persson, Christer Clausson och Lars "Lalle" Hansson och deras satstning fick en hel del efterföljare på andra banor runt om i landet.

    ***



    Detta var måhända en liten mjukstart för det som komma skulle. Med tiden utökade facktidningarna sin spelservice, kvällstidningarna likaså. Väggtidningar och senare också ombuds-tv föddes. Banorna började med förhandsintervjuer i sina intern-tv-anläggningar och plötsligt fanns det nästan hur mycket information som helst att få.

    Det var inte längre bara rena tips från så kallade experter som folk ville ha. Nej, tränar- och kuskkommenterar fick ett allt större värde. Tyvärr gick väl det lite för långt när det fanns slipade och förtjänstsugna individer som upptäckte en möjlighet att på egen hand sko sig på den information som tränarna och kuskarna hade att delge.

    Jag pratar alltså om de så kallade telefontipsen, där folk tog hutlöst mycket betalt för att berätta om vad de - helt gratis - hade fått reda på av hästarnas tränare.

    ***



    Jag kände av det under en period när jag ringde för Axevallatipsets räkning. Plötsligt var inte längre alla tränare och körsvenner riktigt lika tillgängliga och ibland tyckte de, vilket jag mycket väl förstår, att det tog mycket tid och att det blev tjatigt att ständigt svara i telefon och prata om hästarnas form och chanser.

    Men här hade jag lite tur i oturen. Dels hade jag redan hunnit bygga upp ett ganska så bra kontaktnät och det märktes också att tränarna gjorde skillnad på den som ringde för en travbanas (läs: ett travprograms) räkning och inte för egen vinning.

    Men det fanns också, med viss rätt, de som drog alla så kallade tipsnissar över en kam

    ***



    Idag befinner vi oss ännu längre fram i denna utveckling. Numera är det inte bara förhandsintervjuer i samband med att startlistorna blir klara, nej istället är det - inte minst från travets egen mediakanal (Kanal 75) - ett ständigt jagande, särskilt på själva banan.

    Det är intervjuer när tränare/kuskar kommer till banan (eller är på väg dit), det är intervjuer före och efter värmningarna, på väg ut till loppet och kanske också på väg av banan efter loppet.

    All beundran för att de orkar ställa upp och svara på alla frågor.

    ***



    Och så till själva poängen då:

    Handen på hjärtat, du som i likhet med mig, var med redan i slutet av 1970-talet (ja, kanske till och med tidigare), har du större framgångar nu än vad du hade då?

    Kanske, kanske inte.

    Men en sak vet jag, att bli fullständigt sönderbombad med info i tid och otid behöver inte vara till fördel. Det kan definitivt också vara tvärtom.

    Den som söker den finner, heter det.

    Det skulle vara skönt att åtminstone delvis få återgå till det stadiet.







    I

    Olof
  • Dags att vända blad!

    Axevalla står inför en hel del förändringar. Snart flyttar vår champion Åke Svanstedt till USA och nästa år får vi bara 37 tävlingsdagar. Hur hanterar vi det?

    Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig.

    Jag hade nog trott att vi på Axevalla skulle kunna få ytterligare någon tävlingsdag nästa år utefter hur resonemanget hade gått veckorna innan beskedet kom.

    Men så blev det ju inte.

    Definitivt inte.

    Istället blev det ett tapp på sex (6) tävlingsdagar till 37 och jag kan inte ens minnas när vi körde så få tävlingsdagar under en säsong.

    ***



    När man fick detta kastat i ansiktet på sig blev man både arg, besviken, ledsen och förundrad på en och samma gång.

    Men det räckte med att sedan i lugn och ro få gå igenom det preliminära tävlingsprogram som har lagts för 2014 för att känslorna skulle bedarra.

    Jag menar, vi måste inte köra 43 (eller fler) tävlingsdagar bara för sakens skull. Det enda direkt negativa som jag kan se med en minskning av tävlingsdagar är att det blir färre starttillfällen för de aktiva (och det beklagar jag), men för oss som är på "andra sidan", alltså är arrangörer, funktionärer, spelare och publik är det ingen större fara.

    ***



    Jag sitter med i något som heter sportgruppen här på Axevalla. Det gör också Benny Ternemar och Lars Ågren från personalen och Gunilla Wilhelmsson från styrelsen, dit även jag hör.

    Inför innevarande säsong delade vi in samtliga tävlingsdagar i fyra olika kategorier, A, B, C och D.

    A-dagar är lika med V75 och V64 och sedan är det fallande skala ner till D-dagar, som är typ eftermiddagstrav och lunchomgångar med fem lopp vintertid,

    När vi nu jämför årets tävlingsprogram med nästa års (preliminära), så ser vi att det är mestadels D-dagar vi har tappat och då känns det inte lika jobbigt.

    ***



    Den största intäkten kommer som alla vet via spelet. Det är det som får hela hjulet att snurra. Men i takt med att spelet har minskat under de två senaste åren så har det blivit allt viktigare för banorna att hitta andra inkomstkällor, både i samband med sina tävlingar och vid sidan av dessa.

    För Axevallas del har det varit hopplöst för Henrik Johansson och Marie Rådberg på marknadsavdelningen att få sponsorer till ett antal av årets tävlingsdagar. Sponsorer och sålda tävlingdagar är ju annars något som vi på Axevalla har varit bortskämda med att ha i många år.

    Och det är just de ovan nämnda D-dagarna, plus ett antal C-dagar, som har varit svårsålda. Inget konstigt med det, förresten. Vilken företagare kan/vill ordna ett kundevent en måndagslunch klockan 12.45 eller en söndagseftermiddag klockan 14.55? Inte så många, skulle jag tro.

    ***



    Så om vi nu grottar ner oss lite till i 2014 års tävlingsprogram och ser hur de 37 tävlingsdagarna är utspridda, så är det lätt att se att det i varje fall inte kommer att bli svårare för Henrik och Marie att göra sitt jobb då. Det känns inte som att sponsorintäkterna kommer att minska.

    Jag tror heller inte att besökarantalet kommer att minska, räknat på årsbasis. Visst, 43 tävlingsdagar blir alltså 37, men å andra sidan känns det som att dessa 37 kommer att bli mer attraktiva, mer händelserika, mer späckade och förhoppningsvis också bjuda på fin travsport.

    ***



    Toppsport? Utan Åke Svanstedt?

    Ja, jag tror faktiskt det. Det finns inget ont som inte har något gott med sig. När Åke Svanstedt stänger dörren för sin verksamhet här i Sverige inom kort, så kommer andra dörrar att öppnas, både på Bjertorp, inne på Axevalla och i ett område på säkert 20 mils radie.

    Ur dessa dörrar kommer det att kliva både två- och fyrbenta aktörer, rustade till tänderna att ta för sig av de prispengar som Axevalla lockar med.

    Jag säger som kung Carl XVI Gustav sa härom året: "Vi vänder blad och ser framåt".

    Olof