Novemberblogg om lite av varje

Detta är en "blandblogg", den har alltså inget speciellt tema, utan behandlar både ditten och datten, bland annat en spännande 1-åring hos Elisabeth Sandin...

  • Jag blir lite bekymrad när jag läser propositionerna för januari 2014 här på Axevalla.

    Och då tänker jag i första hand på den andra av totalt två tävlingsdagar för månaden. Det är tisdagen den 28 januari och vi är saxbana till Jägersro på ATG Live.

    V5 är huvudspelet och det är tio lopp på programmet.

    So far so good.

    Men när man läser lite propositionerna lite närmare så upptäcker man att endast hälften av loppen, alltså fem stycken, är öppna för våra bättre proffskuskar.

    Detta med anledning av att:

    Det är ett lärlingslopp.

    Det är ett amatörlopp.

    Det är ett montélopp.

    OCH INTE MINST…det är två breddlopp, öppna för kuskar som har kört mindre än 150 lopp under innevarande år.

     

    ”Va?” , säger säkert någon?

    ”Lärlings-, amatör- och montélopp en och samma kväll. Har propositionsskrivaren tappat omdömet helt?”

    Nej, så är det inte. Inte alls. Faktum är att såväl lärlings- som amatörloppet redan på förhand var ”öronmärkta” som så kallade breddlopp, så hur de än hade utformats så hade våra bästa kuskar blivit utestängda.

    Det är nämligen så bestämt från centralt håll att det SKALL vara fyra breddlopp (av tio) vid saxtävlingar. Så gäller också för Gävle, Romme och Mantorp, vilka är övriga saxbanor under årets första månad.

    Som bekant dras det ju ner kraftigt på antalet saxtävlingar i januari-mars, det är bara fyra sådana tävlingstillfällen under januari.

     

    Där är vi nu.

    Bara fem lopp att köra i för exempelvis de populära hyrkuskarna från angränsande banor. Jag tänker såklart på killar som Björn Goop, Magnus Jakobsson, Mikael J Andersson, Calle Lindblom, Stefan Söderkvist, André Eklundh och några till.

    Är det mödan värt för dessa att dra iväg till Axevalla en vanlig tisdagskväll i smällkalla januari för att få köra i max fem lopp? Har de egentränade hästar till start är kanske svaret ja, men annars känns det nog lite tveksamt.

    Om nu inte Ulf Stenströmer lockar antingen Björn Goop eller Magnus Jakobsson med några smaskiga uppsittningar-

    Stefan Söderkvist har förvisso ingen egen träningsrörelse, men då våra tisdagstävlingar krockar med Jägersro, så finns det stor risk att han väljer att åka söderut istället.

     

    Nu har vi redan inlett den onda cirkeln.

    Inget lopp den 28 januari har mer än 20 000 kronor i förstapris.

    Hälften av dem är stängda för de kuskar som publiken och spelarna helst vill se (och spela på).

    Kanske låter dessa bli att komma. De bästa kuskarna alltså. Och det gör kanske också att deras uppdragsgivare låter bli att anmäla sin häst/sina hästar till Axevalla just en sådan kväll.

    Loppen riskerar att bli väldigt urvattnade.

    Det i sin tur gör att de redan magra publiksiffrorna blir ännu magrare. Det kommer inte länge att vara någon mening att ta entré och, mina damer och herrar, hur kommer det att bli med beläggningen på restaurangen (och för all del också caféläktaren och totohallens fik) en kväll som detta?

     

    När vi sedan kommer lite längre in på säsongen så kommer det heller inte att finnas några riktiga travprogram till ovan nämnda arrangemang. Det blir en enklare variant av startlistor, som de som inte behagar att printa ut dem hemma via den egna datorn och skrivaren, kommer att kunna få ta del av vid ankomsten till Axevalla.

    Hur kommer folk att reagera på det? Då tänker jag framförallt på ”stammisarna” (läs: den äldre generationen) som fortfarande befolkar våra travbanor i ur och skur.

     

    Ni får kalla mig pessimist, domedagsprofet, bakåtsträvare eller precis vad ni vill.

    Kanske tycker ni att jag ser spöken på ljusa dagen eller att jag målar f-n på väggen.

    Kanske är jag fel ute. Och innerst inne hoppas jag ju att jag har det. För jag vill av hela mitt hjärta ha en fortsatt tro på den svenska travsporten och allt vad den står för.

    Jag är i grunden en sann optimist och en positiv skit. Men allt som har förändrats inom travsporten på senare tid har gjort mig både ledsen, tveksam, bekymrad och för all del också beklämd.

    Min fråga till er alla: Kan detta vara en vettig väg att gå?

     

    Slut för idag!

    Olof
  • Kramen som betydde mer än 1000 ord

    Ibland får man vara med om de där underbart känslofyllda och omtumlande sakerna, som gör att man förstår varför man älskar livet så mycket. Tro mig, jag vet...

    Det kändes på sätt och vis lite overkligt.

    Jag menar, det var ju inte mer än 14 dagar efter den svåra olyckan.

    Och nu stod han bara där, livs levande, bakom ryggen på mig.

    Visst, han hade en rejäl blåtira runt sitt högra öga, men i övrigt verkade han rätt okay.

    ***



    Jag pratar naturligtvis om Ronny Andersson, Axevallaamatören som den 19 november råkade ut för en mycket otäck olyckshändelse här på Axevalla.

    Hästen Klara Palema började av någon anledning (vi får nog aldrig svaret) att slå kort efter start och träffade sin kusk, nyss nämnde Ronny, rakt i ansiktet.

    Vi kan alla, i vår fantasi, fundera över hur det kunde ha gått om inte Ronny hade haft en skyddsängel vid sin sida.

    Men nu slutade det i alla fall förhållandevis väl.

    ***



    Efter ett av V64-loppen i tisdags stod han plötsligt bakom min rygg i det bås som man kan säga är min och Ronnys gemensamma arbetsplats. Jag jobbar som speaker vid alla ordinarie tävlingsdagar, Ronny sköter lördagsprovloppen från exakt samma ställe.

    "Och på lördag ska jag sitta här igen", fastslog han.

    När jag upptäckte att han stod bakom mig, så hann han först med att säga något. Han sa "Hej, Olof" med ett väldigt speciellt eftertryck och sedan kramade han om mig.

    Det är i sådana här tillfällen av livet som en kram betyder mer än 1000 ord.

    Jag fattade exakt vad han ville säga. Ögonblicket när vi, två medelålders män, kramade om varandra och inte hade långt till tårarna, innehöll följande budskap: "Du skulle bara ana hur tacksam jag är över att ha livet i behåll och att snart få vara tillbaka inom den sport som både du och jag älskar så".

    Känslorna bara bubblade inom mig, jag blev torr i munnen och fick verkligen fokusera på att klara av att presentera den defilering som i det skedet var på väg.

    ***



    Sedan kom pratet i gång. Ronny berättade i stort sett alla sina upplevelser ända från själva sparken fram till där vi nu var, 14 dagar senare.

    Han berättade om att han inte blev rädd när läkarna sa att han skulle akutopereras, han berättade om att han trots detta trodde att han skulle dö när det var dags för narkosen, han berättade att kirurgen som opererade honom sa att det var den värsta ansiktsskada han hade opererat, han berättade att operationen tog 2,5 timma mot den enda timma som det var beräknat, han berättade att kirurgen gick in från två ställen, dels genom ögat (!) och dels genom munnen (!) för att fixa till de fyra (eller var det fem?) frakturer som fanns på olika ben runt högerögat.

    Det lät nästan overkligt. Det lät som ett filmmanus.

    ***



    Han berättade också att han, tillsammans med sambon Pärnilla, senare i veckan skall åka hälsa på ägarna och tränarna till Klara Palema, Jan B Johansson och Brita Schröder.

    "De är alldeles förtvivlade över det som har hänt, men inte heller de kan fatta vad som egentligen flög i hästen. Hon har aldrig visat sådana tendenser tidigare".

    "Nu är det ingen kusk som vill/vågar köra henne i lopp, men jag lovar, jag kommer att göra det igen så fort jag blir helt återställd. Jag har inte minsta lilla farhåga för att det skall hända igen", sa Ronny".

    ***



    När typ en utförsåkare råkar ut för en vådlig olycka, så brukar det talas om att att han/hon så snabbt som möjligt vill komma tillbaka till den aktuella backen för att åka den igen och därmed slå bort tankarna på att inte våga tävla igen.

    För Ronny Andersson var det samma sak.

    "Ja, nästan så fort jag blev utskriven från sjukhuset, så ville jag åka till Axevalla. Så blev det och mitt syfte med besöket var att få gå ut på tävlingsbanan och bara trampa runt lite. Det var mitt sätt att bearbeta det inträffade och samtidigt ingjuta mod och kraft i mig själv att vilja köra lopp igen".

    ***



    Sannolikt kommer Ronny Andersson ett bli helt återställd.

    "Men de där fyra plattorna jag har fått inopererade i ansiktet, de kommer jag att få bära livet ut", konstaterade han.

    Detta till trots, utan en skyddsängel så hade han förmodligen inte stått där, bakom min rygg i tisdags.

    Tack för att du kom, Ronny!

    Olof
  • Snacka om att komma snett på det!

    Först var det min tur att gå till skampålen, sedan var det Rondens Axevallakorrespondent som fick gå samma väg. Varför missbedömer vi Uffes hästar?

    Det händer oss alla då och då att vi gör en riktig djupdykning.

    Vi som i folkmun kallas för tipsnissar.

    Själv kände jag mig väl lite sådär till mods när Romeo On Track, tränad av Ulf Stenströmer och körd av en av årets kuskkometer här på Axevalla, Fredrik "Knugen" Claesson, skar mållinjen som etta och delade ut oddset 4,53 i tisdags.

    Jag hade nämligen rankat ekipaget åtta (!) i Axevallaprogrammet.

    Visst, sånt händer som sagt då och då, men det är ju tusan så mycket retligare när det handlar om en hemmahäst.

    Dessa ska man ju kunna på sina fem fingrar.

    Kan tyckas.

    ***



    Nu skulle jag kunna komma med diverse försök till bortförklaringar, typ bortlottad, lärlingskörd, vilat ett tag och blablabla...

    Men jag vet, det gör inte saken bättre. Det är inte heller särskilt klädsamt.

    Det är faktiskt bättre att säga som det är, jag hade inte koll på att Romeo On Track var riktigt så bra som han var.

    Jag får ställa mig i skamvrån en stund med dummerjönshatten på huvudet.

    ***



    Fast å andra sidan, hur roligt vore det att spela på trav om alla de så kallade experttips som delas ut till höger och vänster skulle vara detsamma som facit?

    Det skulle inte bli någon utdelning alls och folk skulle förstås ledsna på att spela.

    Nu är det istället en utmaning att försöka hitta hästar som är lite bortglömda eller snedrankande och sedan försöka bygga ett spel eller rent av system på dessa.

    Och det är ju en av de stora tjusningarna med att spela på trav.

    ***



    Inte för attt jag fattar hur det gick till, men nyss kollade jag Rondens tips till Färjestads V64-tävlingar i går kväll och vad fick jag se?

    Jo, en annan Axevallakille, Emil Persson, hade gjort en riktig "Olof Darius", det vill säga snedrankat en häst från Ulf Stenströmers stall.

    Zahara, körd av Ulf Ohlsson, vann till oddset 3,71.

    Emil hade rankat henne som åttonde (!) häst och missade sexan på det. Han hade klockrena tips i övrigt, skall sägas.

    Som sagt, ibland händer det bara.

    ***



    Jag läser på perssonbloggar.se att ATG-Anton, med Sandholt i efternamn, får lämna Kanal 75 vid årsskiftet.

    Vad det beror på vet jag inte.

    Är det bara rena slumpen i dessa besparingstider att det är just Anton som åker? Eller anses han inte hålla måttet?

    Jag tänker inte leverera någon åsikt om vad jag tycker om Anton Sandholt i sin roll som ATG Live-arbetare och jag tänker inte heller klanka ner på någon av de övriga personerna som jobbar för kanalen.

    Men jag har en bestämd åsikt när det gäller rekryteringen av medarbetare till Kanal 75. Den har inte direkt blivit bättre med åren. Det som en gång i tiden var en redaktion med kunniga, erfarna, pålästa, lyhörda och populära reportrar/programledare är nu utbytt mot någon helt annat.

    I vissa fall känns det som någon personalchef bara har klivit ner på gatan, haffat en person som råkat gå förbi och sagt typ: "Hej, skulle du vilja börja jobba hos oss".

    Jag vet, det är rejält tillspetsat, men det är alltid en god idé att försöka hitta "rätt man (eller kvinna) på rätt plats".

    Det har inte cheferna på Kanal 75 lyckats med alla gånger.

    ***



    Ett av undantagen är Paula Ahlström.

    Hon är förvisso inte programledare på "lajjven", men väl en kunnig och påläst reporter ute på fältet.

    Med känsla för sitt jobb.

    Och så har vi då förstås en av de riktiga trotjänarna, Jan-Olof "Molle" Molin. Han håller stilen i alla väder och jag tror inte att jag behöver gå in i detalj på vad jag menar.

    Jag tror nämligen att ni som läser detta fattar vad jag menar - och håller med mig.

    "Molle" tar inte större plats i sändningarna än vad han behöver för att nå ut med sitt budskap.

    Det räcker och blir över.

    ***



    Vilken måndagskväll det var på Färjestad för Ulf Stenströmer.

    Zahara vann och tjänade (blygsamma) 17 000 kronor.

    Good As Princess vann och drog in 40 000 kronor.

    Divas Revansch vann (ett rikstotoförsök) och tjänade 100 000 kronor.

    Linus Wibb löpte dött lopp om andraplatsen i ovan nämnda rikstotoförsök och tjänade 35 500 kronor.

    Det var de fyra hästar som Uffe hade till start.

    Snacka om storslam!

    ***



    I förra bloggen nämnde jag lite om familjens Nordenssons pärla Sirene du Feugeres, som vann på Vincennes härom veckan.

    I måndags var hon ute på samma bana igen. Detta i ett riktigt getingbo, men i ett tufft 18-hästarsfält blev hon ändå sexa (knappt slagen om femteplatsen).

    "Sirene gjorde ett riktigt bra lopp! Tredje-fjärdespår hela vägen. Fick gå själv framåt i tredjespår sista 1000 meterna. Hon gick 1.13,6/ 2700 meter volt", skrev Jenny Nordensson efteråt.

    ***



    Oron är stor på många håll och kanter gällande förändringen kring travprogrammet nästa år.

    Det som kommer att gälla från och med någon gång under första kvartalet 2014 är följande:

    Program (i ordets rätta bemärkelse) görs endast till V75-, V86 och V64-dagar.

    I övrigt är det printade startlistor som gäller, alltså till V5-dagar. lunchtrav och breddtrav.

    Dessutom:

    Banprogrammet skickas ENDAST ut till företrädare, tränare och körsven inför aktuell tävlingsdag.

    Alla andra, och då menas verkligen alla andra, får betala om man vill ha det hemskickat.

    Och när det gäller de printade startlistorna, så är det INGEN som får dessa hemskickade. Då får ALLA, även företrädare, tränare och körsven, hämta sitt exemplar när man kommer till banan.

    OM man nu inte vill ladda ner det själv från nätet och skriva ut det hemma.


    ***



    Jag bara undrar: Hur kommer detta att slå?

    Vad säger sponsorerna? Vad säger funktionärerna? Vad säger media? Vad säger travsällskapets medlemmar? Vad säger stammisarna?

    Utan program till vardagstravet (typ en vanlig trevlig V5-tisdag här på Axevalla) så kommer banornas marknadsavdelningar att få ett allt tuffare jobb. Det blir än svårare att sälja ut dessa dagar. Ja, det blir till och med svårare att kränga enskilda lopp dessa dagar.

    Jag menar sponsorerna får ju inte ut sitt budskap på det sätt de vill. Och räkna dessutom med att publiksifforna kommer att sjunka ytterligare när folk inte kan få sitt program hemskickat (eller köpa det i spelbutiken) i god tid före tävlingarna.

    Hur attraktivt blir det då att synas med kundevent på travet?

    För övrigt: Hade det ovan nämnda gällt redan i år, så hade 25 (!) av Axevallas tävlingsdagar genomförts utan travprogrammet. Då hade folk fått nöja sig med de printade startlistorna.

    ***



    Men vi får ett lugnande ord av ST:s sportchef Petter Johansson, som i sitt utskick i ämnet till landets travbanor skriver följande:

    "De printade startlistorna håller i mina ögon bra standard från start och överraskade mig positivt när jag väl fick ett exemplar i min hand".

    Oron är därmed kanske obefogad. Jag ville bara skriva av mig lite.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Fullt fokus på "Bjertorpsfolket"

    Det är fullt fokus på "folket på Bjertorp" i dessa tider. Är det med hjälp av egna kunskap de skördar framgångar eller är det med hjälp av "Kung Åkes" träning?

    Tre segrar tiill Axevalla vid V75-finalerna på Solvalla i lördags.

    Utan Åke Svanstedt.

    Inte heller Ulf Stenströmer var inblandad.

    Segerherrar var istället Glenn H Persson, Anders Svanstedt och Ville Nisonen.

    Även om ingen av dem körde själv.

    Men tränarinsatsen kan ingen ta ifrån dem.

    Inte heller segercheckarna, vilka samtiga var på 200 000 kronor.

    ***



    Nu finns det dock de som, åtminstone till viss del, vill ta ifrån den ovan nämnda trion äran genom att säga att "hästarna fortfarande går på Åke Svanstedts träning".

    Jaja, det är ju mindre än en månad sedan Åke lämnade Sverige, så i sak kan jag förstå tankegången, men frågan är varför den är nödvändig att dryfta?

    Varför inte istället glädjas fullt ut med Glenn, Anders och Ville?

    ***



    I dagsläget har Axevalla 29 professionella travtränare.

    Inom kort är det 30, då Ville Nisonen (en av de ovan nämnda) snart kommer att ha sin egen licens i fickan.

    Har det någonsin varit så många?

    Jag har faktiskt ingen aning, då jag inte har varit med ända sedan starten 1956, men jag tvivlar på det.

    30 stycken.

    Det är faktiskt en ganska imponerande siffra, även om det är ett antal av dem som bedriver en mindre verksamhet lite i det tysta.

    ***



    I det tysta är definitivt inte grabbarna som vann V75-lopp på Solvalla i lördags, alltså Anders, Glenn och Ville. Snarare tvärtom, de är i hetluften rejält. Förvisso mest med hästar som de har fått överta av Åke Svanstedt, men det är inget de behöver be om ursäkt för.

    Alla tre har under en lång period (Glenn i mer än tio år) jobbat vid sidan av "Kung Åke" och ganska naturligt har alla tre hunnit snappa upp både det ena och det andra av det som sammantaget gör Åke Svanstedt till den fantastiska hästkarl han är.

    Trion har naturligtvis också lärt sig träningsanläggningen Bjertorp innan och utan.

    Detta gör att de nu vågar spänna bågen rejält – och det gör också att flera av Åke Svanstedts hästägare nu inte räds att låta sina hästar stanna på Bjertorp.

    ***



    Men samtidigt blir det ju lite press på den ovan nämnda trion. Det går inte att leva i evighet på en bra start av karriären. Nej, hästägarkåren i Sverige, åtminstone stora delar av den, har inte det största av tålamod. Stålar måste in och helst också segrar. Annars är det lätt hänt att hästen/hästarna flyttas till någon annan.

    Dessutom gäller det ju nu, den närmaste tiden, att visa att inte de olyckskorpar som kraxar om att "hästarna alltjämt går på Åke Svanstedts träning" har rätt.

    Och förresten: Vad är egentligen "Åke Svanstedts träning"? Är det när kungen själv är med och kör eller är det själva konceptet? Är det det sistnämnda som är svaret på frågan så är det ju fortfarande "Åke Svanstedts" träning som gäller – och kommer att gälla – på Bjertorp!

    ***



    På tal om Bjertorp. Vi skall heller inte glömma en fjärde person, som nu har dragit igång egen verksamhet där.

    Det är Raoul Engblom som åsyftas. Han har ju efter Åke Svanstedts flytt fått in hästar som Mr Picolit, Perfect Toll, Mr Vida och The Editor på träningslistan.

    Så sent som i måndags visade en av dessa, Mr Vida, gryende form när han spurtade vasst som tvåa i ett lunchlopp i Mantorp.

    ***



    Även tränare utanför Bjertorp skördar förstås framgångar. I torsdags hade Jenny Nordensson, som har elva hästar på sin träningslista, en kanonkväll på Åby. Dels segrade läckerbiten Paduca Dream och dels slutade Tennis trea.

    Och tidigare samma dag hade familjen Nordenssons verkliga ögonsten, det sjuåriga stoet Sirene de Feugeres, slagit till med buller och bång på självaste Vincennes.

    Med tränaren Thierry Dulvaldestin i sulkyn vann hon ett lopp för äldre ston och drog in 27 000 euro (drygt 240 000 kronor).

    ***



    Sirene de Feugeres (e. Infant du Bossis) inledde sin karriär för just Jenny Nordensson här hemma på Axevalla 2009. Sex starter gav två andraplatser som bäst och 31 500 kronor.

    Därefter gick hon ner till Franrike och Thierry Duvaldestin, för vilken hon under fyra års tid har drygt 40 starter och tjänat cirka 2,5 miljoner svenska kronor. 17 segrar har det blivit.

    "Jag vet inte riktigt när hon startar nästa gång", säger Jenny Nordensson.

    Bara att hålla ögonen öppna, det visas ju trav från Vincennes vintermeeting ganska ofta i ATG Live och Sirene du Feugeres är som synes bra nog att vara med där.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Kul att få känna pulsen igen...

    Jag äger inga hästar. Jag spelar nästan ingenting. Men jag har ändå den verkliga kärleken till travet...

    Plötsligt blev jag inkastad som intervjuare i vinnarcirkeln (heter det förresten vinnarcirkel eller vinnarecirkel?) i söndags, då Axevallas ordinarie man på den platsen, Lars Ågren, hade ryggont.

    Till en början kändes det kanske en smula obekvämt. Jag menar, jag var ju så förbaskat ringrostig när det gäller just liveintervjuer inför kamera.

    Det är en jäkla skillnad på detta och att prata tipssnack över telefon.

    ***



    För några år sedan fick jag ibland chansen som stallbacksreporter på Åby. Det var svinkul rent ut sagt. Att för mig - normalt sitter isolerad som speaker i en kur på 1,5 x 1,5 meter med uppgiften att ha full fokus på det som händer ute på banan och på min dataskärm - få komma ut bland travfolket på stallbacken och känna den där riktiga tävlingspulsen, det var en kontrast som hette duga.

    Men tiderna förändras. I besparingstider dras funktioner in. Nu har jag inte haft ett uppdrag nere på Åby på över tre år. Och jag måste säga att jag saknar det.

    ***



    Därför var det extra kul att få vara nära sporten i söndags och känna den där speciella tävlingspulsen. Är man dessutom på plats i vinnarcirkeln så träffar man ju enbart glada människor, enbart vinnare. När man jobbade på stallbacken fick man se alla sidor hos folk, det vill säga förväntan, nervositet, förhoppning, förtvivlan, glädje, ledsenhet, besvikelse, ja kanske till och med ren sorg ibland.

    Och det är givetvis än mer fascinerande. Man gläds med de som har lyckats och man lider med de som har misslyckats.

    ***



    I söndags behövde jag bara glädjas med de som hade lyckats och det är förstås en oerhörd förmån. Att på nära håll få uppleva allt det där som det innebär att vinna ett travlopp och få komma till vinnarcirkeln, oavsett om man är ägare, tränare, körsven, skötare eller kanske bara supporter.

    Jag hade faktiskt glömt av det, men blev genast påmind. Det går att nästan bokstavligen ta på den stämning som uppstår i vinnarcirkeln när alla de berörda samlas där efter loppet. Det är så oerhört mycket känslor i spel och då menar jag inte bara glädje. Nej, den kan också handla om lättnad, tacksamhet, revanschkänsla och mycket annat-

    Och det allra bästa, det har inte den minsta lilla betydelse om det är 100 000 kronor eller 6 000 kronor i förstapris, känslan är exakt densamma ändå hos de berörda.

    ***



    I söndags var det en vanlig "vardagsomgång" på Axevalla,Fars dag till trots. Ett lopp hade 50 000 kronor i förstapris, ett annat 30 000 kronor. I övrigt var det som mest 20 000 kronor i förstapris. Det är inte mycket pengar för att vara 2013 och i relation till hur mycket det kostar att ha häst, oavsett om man har sin pålle i proffsträning eller om man jobbar som amatör.

    Det vet alla som håller på med trav.

    Men när ens häst har vunnit och man får kliva in i vinnarcirkeln, då är det ingen som tänker på hur mycket förstapriset är eller hur mycket det kostar att ha häst.

    Dår är det bara ren och sann glädje. Inget annat.

    Och då är det som sagt ett rent privilegium att få vara intervjuare och få möta dessa människor, vilka det mer eller mindre bubblar inombords på.

    ***



    Det var en fröjd att se lärlingen Josefine Ivehag krama en äldre man vid staketet och skrika "Vad f-n var det som hände eller?" efter segern för Pine Alone, det var lätt att glädjas med Uffe Stenströmers trogne och luttrade hästägare Bertil Håkansson efter Lava Brolines triumf, det var självklart att smittas av lärlingen Jonna Jinesjös "jag skrattar och ler med hela ansiktet" efter Fran Ebos viktoria och det var värmande att se hur även en så garvad och rutinerad man som Lennart Persson såg mycket nöjd och belåten ut sedan In Rock, som han deläger, hade kutat in 20 000 kronor.

    Det här, mina damer och herrar, det är kärlek till travet!

    Och den smittar av sig!

    ***



    Till sist: Jag fick ändå (tyvärr) möta en förlorare i söndags.

    När jag kom nerkutande efter nionde loppet, där det blev målfoto mellen Everywhere och Press Release, så möttes jag strax innan vinnarcirkeln av en kvinna, som frågade:

    "Vem tror du vann?"

    Jag fattade direkt att hon hade mer än bara "spelintresse" i hur det hade gått. Och eftersom jag från speakerhytt vid mållinjen har en perfekt sikt, så hade jag en uppfattning.

    "Jag tror att nr 2 (läs: Everywhere) vann", sa jag.

    "Du tror det?", sa kvinnan och såg lite moloken ut.

    Innan jag hann säga något mer, så tillade hon:

    "Du förstår, vi äger nr 13 (läs: Press Release) och man hoppas ju verkligen att..."

    Oj, jag fick nästan en liten klump i halsen när jag tittade på henne. Jag kände på något vis hur mycket det skulle betyda för henne om hennes häst hade vunnit.

    "Ja, alltså, du ska ju inte ge upp än, säker på att nummer två har vunnit är jag ju inte. Det var verkligen stenhårt, men tyvärr för din del så, så tror jag att tvåan vann", hostade jag fram.

    Så blev det. Everywhere vann och det blev intervjuer med Magnus Jakobsson och Sofia Aronsson i vinnarcirkeln.

    När jag sedan klev ur vinnarcirkeln var kvinnan borta.

    Hennes häst hade gjort en kanoninsats och blivit tvåa. Men hon fick inte uppleva det här, som jag skriver om här ovan. Och det gjorde henne säkert ledsen för stunden.

    Det är också ett sätt att visa kärlek till travet!

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Maria en blivande A-tränare?

    Axevallatjejen Maria Törnqvist, tidigare hos Åke Svanstedt, snart hos Anna Forssell, har två egna hästar, vilka går som tåget för dagen. Se upp för henne...

    Snart har det gått tre veckor sedan Åke Svanstedt körde sitt sista lopp på svensk mark innan flytten till USA.

    Visst, vi är många som saknar Åke i loppen, men samtidigt får vi inte vara sämre än att vi kan erkänna att det svenska travet rullar på väldigt gott även utan "Kung Åke".

    Det har väl blivit ungefär som väntat efter Åkes flytt. Det är fler aktörer som är med och delar på kakan och loppen, företrädesvis här i västra Sverige då, har blivit öppnare, ovissare och kanske därmed också lite roligare, om ni fattar vad jag menar.

    ***



    Dessutom har Svanstedt-flytten medfört att en hel del intressanta och spännande funderingar har dykt upp, speciellt för oss som är engagerade på Axevalla.



    Förutom att vi alla spänt följer hur det går för den nuvarande "Bjertorpstrion", alltså Anders Svanstedt, Glenn H Persson och Raoul Engblom, så är vi väldigt nyfikna hur det kommer att gå för Anna Forssell när hon nu ska etablera stora delar av sin verksamhet på Myran och till sin hjälp där bland annat ha några välmeriterade och kunniga hästskötare från Åke Svanstedt.



    Och vad kommer det att betyda för Ulf Stenströmers alltmer växande och alltmer framgångsrika rörelse att han kommer att förlägga en del av sin verksamhet till nyss nämnda Bjertorp och de träningsfaciliteter som finns där?



    Dessutom känns den nyblivne Axevallatränaren Tomas Dalborg också klart spännande.



    Frågor söker svar.

    ***



    En av tjejerna som i framtiden skall jobba för Anna Forssell på Myran är Maria Törnqvist, som har haft några fina dagar med sina egna hästar den här veckan.

    I tisdags vann hon själv ett lunchlopp på Åby med Caddie Hit (som hon för övrigt startar igen på Sundbyholm nu på tisdag) och i kväll (tordags) var hennes Quite Windy, körd av Jorma Kontio, duktig tvåa i Örebro.

    Maria är både en duktig tränare och en duktig kusk. Hon har dessutom en bra attityd och utrstrålning.

    Jag ser henne som en presumtiv A-tränare på Axevalla inom några år.

    ***



    I onsdags i förra veckan började den roligaste delen av hela ATG Live-säsongen för min del. Jag syftar förstås på att det franska vintermeetinget på Vincennes inleddes och att det nu visas en-två tävlingsdagar per vecka i nyss nämnda kanal.

    Egentligen kan jag väl inte jättemycket om fransk travsport. Jag har inte ens varit i Frankrike. Men för tre-fyra år sedan fastnade jag, av en ren tillfällighet, för de fantastiska tävlingarna från Paris. Vilka hästar, vilka tränare, vilka kuskar, vilka ryttare, vilka prispengar, vilken bana.

    Men, men...hade det inte varit för den tidigare ATG Live-profiilen, tillika Frankrikeexperten, Anders Ekberg, så hade jag nog aldrig hamnat i det här facket. Men hans fantastiskt inlevelserika, kunniga och medryckande sätt att presentera "produkten" gjorde att jag, och förresten många med mig, fastnade.

    ***



    Sedan Anders Ekkberg av någon outgrundlig anledning fick lämna ATG Live för ett par år sedan har upplevelsen av att se Vincennes tävlingar sjunkit drastiskt. Det är tur att man har blivit lite rutinerad på området och lärt sig att bläddra bland en del värdefulla franska hemsidor på nätet.

    Den information som numera ges på ATG Live när det gäller Vincennes är, ursäkta uttrycket, blaha blaha och lär varken tillfredsställa gamla luttrade tittare eller locka in nya dito till detta fantastiska skådespel.

    Men det är väl helt i Kanal 75:s linje, den standard som kanalens programledare idag håller är, utan att överdriva, minst fem gånger så dålig för fem-tio år sedan

    Vad är det som har hänt???

    **'



    Slut för idag!

    Olof
  • En Axevallatrio som jag tror på

    Åke Svanstedt har flyttat. Nu står scenen i alla fall delvis ledig. En trio som kommer att utnyttja det är Anders Svanstedt, Glenn H Persson och Sofia Aronsson!

    Anders Svanstedt.

    Glenn H Persson.

    Sofia Aronsson.

    Där har ni tre färska Axevallatränare, som det skall bli mycket spännande att följa framöver.

    Och förhoppningsvis är det fler som kommer att kunna ta för sig lite mer av kakan nu när "Kung Åke" har flyttat västerut och lämnat scenen öppen för andra.

    ***



    Låt mig börja med Anders Svanstedt.

    Låt mig också börja med att påminna om vilken fantastisk träningslista han kan presentera redan nu, knappa veckan innan har kör igång på "allvar".

    Han har förvisso "bara" tio hästar på listan än, men vilka djur! Låt mig presentera dem i poängordning: Rica Neo 11 000 startpoäng, Twin´s Fairytail 5 890, Rolex Bigi 4 300, Bailey Sweet Grim 1 615, Shockwave 1 462, Miss Jägers 1 305, Aroma Grim 1 175, Running Girl 715, Ågårds Ludde 489 samt Scarlet Gold 80.

    ***



    Många tror hårt på Anders.

    Det gör även jag.

    Det märks att dagen som han har väntat på och verkligen förberett sig för, verkligen är nära nu. Han har länge vetat att pappa Åke en dag skulle flytta till USA och att han då skulle få den stora chansen att stå på egna ben ute på Bjertorp.

    Nu är vi där och den som följer travet hyfsat noga här märkt den fina utveckling som Anders har haft en längre tid. Han är på väg att växa ut till en riktig så kallad hästkarl och det känns att han redan nu behärskar de flesta bitarna inom travtränaryrket.

    1. Han kan träna häst, 2. Han har blivit en respekterad och skicklig körsven, 3. Han känns ödmjuk och har den rätta utstrålningen, 4. Han är mediatränad.

    Det här kommer att bli bra.

    ***



    Så över till Glenn H Persson, killen som har varit Åke Svanstedts högra hand i mer än tio år.

    Nu skall även han stå på egna ben och även här tror jag på succé.

    Det räcker med att titta på hur Glenn lite grann har trollat med de hästar som han under hösten har fått chansen att träna åt hårdsatsande Happy People Racing AB.

    Det handlar om Landers Power, Martina Crown, George Sånna och inte minst Blixtodunder.

    Dessa hästar kom till Glenn utan vare sig någon påvisad form eller med några vackra resultat i de senaste starterna.

    ***



    Men vad har hänt?

    Jo, titta här:

    Blixtodunder - 3 starter: Fyra, etta (Axevalla), etta (Åby) - 49 000 kronor.

    Landers Power - 3 starter: Trea, fyra, femma - 18 000 kronor.

    Martina Crown - 2 starter: Tvåa, trea - 25 000 kronor.

    George Sånna - 1 start: diskad galopp - 0 kronor.

    Det ser kanske inte så märkvärdigt ut sett till hur mycket hästarna har tjänat än så länge, men den som har följt dem har givetvis noterat den stora uppryckning som dessa hästar, som man nog trodde hade passerat "bäst före-datumen" när de kom till Glenn, har påvisat.

    De ser oerhört förbättrade, pånyttfödda och löpglada ut. Och de går ända in i mål!

    Förklaring?

    Sannolikt har Glenn H Persson, i likhet med nyss nämnde Anders Svanstedt och flera andra som under årens lopp har arbetat hos Åke Svanstedt, snappat upp både det ena och det andra av "kungen" själv.

    Både Anders och Glenn har nu den stora förmånen att få vara kvar i den underbara miljö på Bjertorp, där de kan varenda träningsbana, varenda hage, varenda övrig yta och där de känner sig hemma i varenda stall.

    Det vet hur man tar tillvara de unika möjligheter som Bjertorp ger och det ger dem en stark trygghet inför det som komma skall.

    ***



    Jag pratade nyss om Anders Svanstedts träningslista.

    I samband med det vill jag också belysa vilka fantastiska djur som en annan färsk Axevallatränare, Sofia Aronsson, har på sin lista.

    Hästarna är tolv till antalet i dagsläget och de med högst startpoäng för dagen är: Organdi d´Or 2 470, Lord Photo 2 275, Omaha 1 787, Super Curious 1 295, Pinocchio H.J. 1 211, Everywhere 785 och Red Red Red 682.

    Det duger alla dagar i veckan.

    ***



    Sofia Aronssons tränarrörelse ser ju dock lite annorlunda ut än de båda nyss nämndas. Hon har verksamhet både här hemma och i Frankrike och hon satsar både på monté- och sulkyhästar.

    Men oavsett vilket så har Sofia framtiden för sig.

    Förutom att hon länge har visat stor talang för yrket, så är även hon utåtriktad, mediatränad och vaken.

    Jag snackade med henne i onsdags för Axevallatipsets räkning, då en av de nyss nämnda hästarna, Super Curious, startar här på Axevalla på tisdag.

    Utan att vi för den skull känner varandra, så märktes det tydligt att hon har en egenskap som jag är övertygad om att det kan vara riktigt bra att ha. Hon är ÖDMJUKT KAXIG eller om ni så vill KAXIGT ÖDMJUK.

    Vad menas med det?

    Jo, hon förstår att hon är duktig i det hon gör och hon hon pratar i termer som gör att även omgivningen (i detta fallet jag) förstår det. Men, men hon gör det på ett sätt som gör att man får respekt för henne istället för att tycka att hon är enbart kaxig.

    Det handlar om en balansgång på en ganska smal planka och än så länge finns det inte minsta risk att Sofia kommer att ramla av.

    Därtill har hon en helt underbart charmig västgötadialekt som ger än mer eftertryck åt den hon säger.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Vem lyssnade vi på för 35 år sen?

    Detta ständiga brus av tips, information, intervjuer och analyser. Till viss del är det säkert bra, men glöm inte att folk vann på trav också förr i tiden...

    Jag vill absolut inte bli kallad bakåtsträvare.

    Jag vill heller inte känna mig som en sådan.

    Men ibland kan jag inte hjälpa att jag tänker tillbaka på hur det var när man var ung och nyss hade börjat intressera sig för trav.

    På den tiden var vi för övrigt jäkligt många unga grabbar som fastnade för travet - och för att åka och titta på trav - och inte tusan var vi sämre spelare då, i slutet av 1970-talet, än vad vi är idag.

    Eller också var vi det? Kanske var anledningen till att vi vann lika mycket (eller lite) då så enkel att även landets övriga spelarkår var sämre på den tiden.

    Jag vet inte.

    ***



    Men hallå, tänk efter.

    Vad hade vi egentligen för hjälpmedel på den tiden?

    Jo, vi hade Travronden och inför lördagarna, då det kördes V65, hade man Guiden.

    I övrigt hade man kanske chansen att - hos sitt ombud - komma över ett banprogram, åtminstone till de närmaste banorna som Axevalla och Åby, men mer var det inte.

    Det fanns ingen ATG Live, det fanns inga väggtidningar, det fanns inga tipstelefoner, det fanns ingen nämnvärd spelservice i kvällstidningarna, det fanns inte försnack i tv, ja, det var till och med så magert att under perioden april-november visades det inget trav alls i tv, förutom Elitloppet.

    Ändå gick det att vinna på trav.

    ***



    Och för att gå ett steg längre, så fanns det ju i Travronden bara större tips (med tränarintervjuer) inför just V65 på lördagar. Till andra tävlingsdagar var det bara ett så kallat korttips, alltså någon tippade fyra hästar i varje lopp.

    Inte heller i travprogrammen fanns det någon spelservice. Inte ens en ranking. Det var bara startlistorna rakt upp och ner.

    Axevalla hade dock ett externt bantips som såldes i samband med tävlingarna. Det hette Axevallatipset vill jag minnas och den som låg bakom det var Leif Danielsson från Göteborg. Det var fantastiskt att få detta i sin hand när man kom till banan för att kunna jämföra med de idéer man själv, tillsammans med kompisarna, hade klurat ut hemma på kammaren under veckan.

    På sista sidan i Axevallatipset fanns det också några få tränarintervjuer och det tyckte man var något alldeles fantastiskt, något verkligt exklusivt.

    ***



    Publikservicen på våra travbanor var på den tiden också detsamma som noll. Inga värmningstips eller så. Bara vid stordagar var det intervjuer i vinnarcirkeln och det hände faktiskt också att loppen kördes utan att någon refererade dem.

    Men vadå? Vi som var på banan visste ju inget annat och hade inga problem med att hantera läget som det var. Vi stortrivdes och jag lovar er, det gick lika bra att få fem rätt på V5 eller att hitta den där 20-oddaren på den tiden, som det gör idag, 2013.

    ***



    Sedan blev det sakta men säkert bättre med service till publik och spelare. Axevalla var för övrigt en föregångare i detta avseende. Det var faktiskt lite av sensation när banan redan på tidigt 80-tal fyllde ut sitt travprogram med en tipsdel. Och det var heller inte vilka nybörjare som helst som låg bakom detta. Det var en kvartett travjournalister vid namn Hans Brolin, Lennart Persson, Christer Clausson och Lars "Lalle" Hansson och deras satstning fick en hel del efterföljare på andra banor runt om i landet.

    ***



    Detta var måhända en liten mjukstart för det som komma skulle. Med tiden utökade facktidningarna sin spelservice, kvällstidningarna likaså. Väggtidningar och senare också ombuds-tv föddes. Banorna började med förhandsintervjuer i sina intern-tv-anläggningar och plötsligt fanns det nästan hur mycket information som helst att få.

    Det var inte längre bara rena tips från så kallade experter som folk ville ha. Nej, tränar- och kuskkommenterar fick ett allt större värde. Tyvärr gick väl det lite för långt när det fanns slipade och förtjänstsugna individer som upptäckte en möjlighet att på egen hand sko sig på den information som tränarna och kuskarna hade att delge.

    Jag pratar alltså om de så kallade telefontipsen, där folk tog hutlöst mycket betalt för att berätta om vad de - helt gratis - hade fått reda på av hästarnas tränare.

    ***



    Jag kände av det under en period när jag ringde för Axevallatipsets räkning. Plötsligt var inte längre alla tränare och körsvenner riktigt lika tillgängliga och ibland tyckte de, vilket jag mycket väl förstår, att det tog mycket tid och att det blev tjatigt att ständigt svara i telefon och prata om hästarnas form och chanser.

    Men här hade jag lite tur i oturen. Dels hade jag redan hunnit bygga upp ett ganska så bra kontaktnät och det märktes också att tränarna gjorde skillnad på den som ringde för en travbanas (läs: ett travprograms) räkning och inte för egen vinning.

    Men det fanns också, med viss rätt, de som drog alla så kallade tipsnissar över en kam

    ***



    Idag befinner vi oss ännu längre fram i denna utveckling. Numera är det inte bara förhandsintervjuer i samband med att startlistorna blir klara, nej istället är det - inte minst från travets egen mediakanal (Kanal 75) - ett ständigt jagande, särskilt på själva banan.

    Det är intervjuer när tränare/kuskar kommer till banan (eller är på väg dit), det är intervjuer före och efter värmningarna, på väg ut till loppet och kanske också på väg av banan efter loppet.

    All beundran för att de orkar ställa upp och svara på alla frågor.

    ***



    Och så till själva poängen då:

    Handen på hjärtat, du som i likhet med mig, var med redan i slutet av 1970-talet (ja, kanske till och med tidigare), har du större framgångar nu än vad du hade då?

    Kanske, kanske inte.

    Men en sak vet jag, att bli fullständigt sönderbombad med info i tid och otid behöver inte vara till fördel. Det kan definitivt också vara tvärtom.

    Den som söker den finner, heter det.

    Det skulle vara skönt att åtminstone delvis få återgå till det stadiet.







    I

    Olof
  • Dags att vända blad!

    Axevalla står inför en hel del förändringar. Snart flyttar vår champion Åke Svanstedt till USA och nästa år får vi bara 37 tävlingsdagar. Hur hanterar vi det?

    Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig.

    Jag hade nog trott att vi på Axevalla skulle kunna få ytterligare någon tävlingsdag nästa år utefter hur resonemanget hade gått veckorna innan beskedet kom.

    Men så blev det ju inte.

    Definitivt inte.

    Istället blev det ett tapp på sex (6) tävlingsdagar till 37 och jag kan inte ens minnas när vi körde så få tävlingsdagar under en säsong.

    ***



    När man fick detta kastat i ansiktet på sig blev man både arg, besviken, ledsen och förundrad på en och samma gång.

    Men det räckte med att sedan i lugn och ro få gå igenom det preliminära tävlingsprogram som har lagts för 2014 för att känslorna skulle bedarra.

    Jag menar, vi måste inte köra 43 (eller fler) tävlingsdagar bara för sakens skull. Det enda direkt negativa som jag kan se med en minskning av tävlingsdagar är att det blir färre starttillfällen för de aktiva (och det beklagar jag), men för oss som är på "andra sidan", alltså är arrangörer, funktionärer, spelare och publik är det ingen större fara.

    ***



    Jag sitter med i något som heter sportgruppen här på Axevalla. Det gör också Benny Ternemar och Lars Ågren från personalen och Gunilla Wilhelmsson från styrelsen, dit även jag hör.

    Inför innevarande säsong delade vi in samtliga tävlingsdagar i fyra olika kategorier, A, B, C och D.

    A-dagar är lika med V75 och V64 och sedan är det fallande skala ner till D-dagar, som är typ eftermiddagstrav och lunchomgångar med fem lopp vintertid,

    När vi nu jämför årets tävlingsprogram med nästa års (preliminära), så ser vi att det är mestadels D-dagar vi har tappat och då känns det inte lika jobbigt.

    ***



    Den största intäkten kommer som alla vet via spelet. Det är det som får hela hjulet att snurra. Men i takt med att spelet har minskat under de två senaste åren så har det blivit allt viktigare för banorna att hitta andra inkomstkällor, både i samband med sina tävlingar och vid sidan av dessa.

    För Axevallas del har det varit hopplöst för Henrik Johansson och Marie Rådberg på marknadsavdelningen att få sponsorer till ett antal av årets tävlingsdagar. Sponsorer och sålda tävlingdagar är ju annars något som vi på Axevalla har varit bortskämda med att ha i många år.

    Och det är just de ovan nämnda D-dagarna, plus ett antal C-dagar, som har varit svårsålda. Inget konstigt med det, förresten. Vilken företagare kan/vill ordna ett kundevent en måndagslunch klockan 12.45 eller en söndagseftermiddag klockan 14.55? Inte så många, skulle jag tro.

    ***



    Så om vi nu grottar ner oss lite till i 2014 års tävlingsprogram och ser hur de 37 tävlingsdagarna är utspridda, så är det lätt att se att det i varje fall inte kommer att bli svårare för Henrik och Marie att göra sitt jobb då. Det känns inte som att sponsorintäkterna kommer att minska.

    Jag tror heller inte att besökarantalet kommer att minska, räknat på årsbasis. Visst, 43 tävlingsdagar blir alltså 37, men å andra sidan känns det som att dessa 37 kommer att bli mer attraktiva, mer händelserika, mer späckade och förhoppningsvis också bjuda på fin travsport.

    ***



    Toppsport? Utan Åke Svanstedt?

    Ja, jag tror faktiskt det. Det finns inget ont som inte har något gott med sig. När Åke Svanstedt stänger dörren för sin verksamhet här i Sverige inom kort, så kommer andra dörrar att öppnas, både på Bjertorp, inne på Axevalla och i ett område på säkert 20 mils radie.

    Ur dessa dörrar kommer det att kliva både två- och fyrbenta aktörer, rustade till tänderna att ta för sig av de prispengar som Axevalla lockar med.

    Jag säger som kung Carl XVI Gustav sa härom året: "Vi vänder blad och ser framåt".

    Olof
  • Fem Ax-segrar kunde ha varit sex!

    Den som valde att att inte inrätta sig i spelarkollektivets led på Färjestad denna måndagskväll - och bland annat spela ett antal Axevallahästar - var rätt ute!

    Ibland är det faktiskt lite synd om Björn Goop.

    ”Va? Synd? Varför det? Han vinner ju lopp i parti och minut. Och hans hästar gick ju som tåget på Jägersro den gångna helgen”, tänker du kanske.

    Nja, nu var det inte riktigt så jag menade. Jag tänkte mer på att han emellanåt får en alltför stor – och orättvis – press på sig av spelarna när han kör i vardagstravet på banorna uppe i Värmland.

    Inte för att Björn lär sitta där i sulkyn och fundera över detta faktum och han ligger nog heller inte sömnlös om nätterna och grubblar över hur det kunde komma sig att han brände med sex favoriter på Färjestad en måndagkväll.

    ***

     

    Jag menar, inte är Björn Goop inne i någon formsvacka för att något sådant inträffar. Formsvackan – och märkligt nog en konstant sådan – har istället spelarkollektivet, som vecka ut och vecka in gör Goop J:r till favorit (många gånger megafavorit) med hästar, som kanske inte borde vara i den rollen.

    Varför skriver jag då om detta? Har det något intresse?

    Ja, jag tycker faktiskt det.

    Grejen är nämligen den att det finns ett stort värde i ett känna till detta faktum och att också försöka sig på lite V5-spel dessa dagar. ”BG” är allt som oftast favorit i alla eller näst intill alla streckloppen och blir det så att han förlorar med ett par, tre av sina uppsittningar, ja då behövs det inte så mycket för att utdelningen ska bli hygglig.

    ***



    Ta denna måndagskväll på Karlstadbanan som ett exempel.

    V5-1: Björn Goop streckfavorit (74 %) med You Talking To Me.

    Resultat: Seger till oddset 1,58.

    V5-värde: 21 kronor.

     

    V5-2: Björn Goop streckfavorit (52 %) med Apalachicola.

    Resultat: Trea. Vann gjorde Eternity of Joy (Anders Svanstedt) till oddset 3,55.

    V5-värde: 69 kronor.

     

    V5-3: Björn Goop streckfavorit (81 %) med Quelque Part.

    Resultat: Trea. Vann gjorde Girlicious (Ville Nisonen) till oddset 15,71.

    V5-värde: 947 kronor.

     

    V5-4: Björn Goop streckfavorit (56 %) med Rely On Me.

    Resultat: Sjua. Vann gjorde Martina Akema (Claes Svensson) till oddset 2,46.

    V5-värde: 2 007 kronor.

     

    V5-5: Björn Goop streckfavorit (52 %) med Lookh Magic.

    Resultat: Femma. Vann gjorde Ottens Fighter (Jennifer Tillman) till oddset 1,88.

    V5-utdelning:2 534 kronor.

    ***

     

    Inga jättepengar förstås, men ändå rätt bra betalt på oddsraden 1,58 – 3,55 – 15,71 – 2,46 – 1,88.

    ***

     

    Fina Axevallaframgångar på Färjestad denna måndag.

    Debuterande Lienandinterest (e. Broadway Hall) vann nolloppet för sin skötare Angelica Jonsson till oddset 23,19. Åke Svanstedt tränar.

    Tomas Dalborg, spännande nytillskott här i trakterna, vann från spets med amatörtränade (Gunnar Dalborg) Aslan Doc till oddset 3,93.

    Anders Svanstedt vann som sagt med Eternity of Joy till oddset 3,55. Pappa Åke tränar.

    Ville Nisonen bara körde runt hela fältet i tredjespår hela sista varvet med klart förbättrade Girlicious tiill oddset 15,71.

    Och till sist (efter lång väntan efter en olyckshändelse) så vann Ulf Stenströmer-tränade Kung Meto till oddset 10,30 för Magnus Jakobsson.

    ***

     

    Men den Axevallahäst som kanske imponerade mest – och ändå inte vann – var Jam Star O. Han galopperade från start för Anders Svanstedt, men svarade för en vansinnigt bra upphämtning och landade på 1.17,4/2140 meter som trea.

    Hästen har drygt 20 000 kronor på sig. Här snackar vi ”lira nästa gång”.

    ***

     

    För övrigt var det ju väldigt passande för såväl Anders Svanstedt som Ville Nisonen att vinna lopp med tanke på att båda har en förestående tränarkarriär framför sig.

    Då är det bästa PR-vapnet just att vinna lopp samt att få prata lite i vinnarcirkeln om det som komma skall.

    Anders gjorde för övrigt segergest när han skar mållinjen med Eternity of Joy. Det var härligt att se!

    ***

     

    Hon blev tvåa i StoChampionatet och tjänade 500 000 kronor.

    I söndags blev hon trea i Derbystoet och tjänade 250 000 kronor.

    Det handlar om Ulf Stenströmer-tränade Your Highness.

    Två mycket fina prestationer - ändå känns det som att hon är de här båda storloppens ”förlorare”, om ni fattar hur jag menar.

    Sto-Championatet  - upphunnen i de sista stegen av Blended Scotch.

    Derbystoet  - hermetiskt fastlåst med vinstkrafter i rygg på vinnande Fascination.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Smörgåsbord på Axevalla på tisdag!

    När katten är borta... Nej, visserligen är varken Åke Svanstedt närvarande på Axevalla på tisdag, men det behöver inte alls vara så värst negativt...

    Jag vill göra ett erkännande.

    Jag har tillhört den grupp av människor som har gnällt och klagat när det har varit låg klass på tävlingarna här på Axevalla.

    Har det sedan - precis som det nu är på tisdag - varit så att varken Åke Svanstedt eller Björn Goop har deltagit, så har jag suckat ännu djupare.

    Men jag tror att det är dags att tänka om, att vända på kuttingen och se - framförallt långsiktiga - fördelar med "skitdagar" utan såväl tvåbenta som fyrbenta superstjärnor.

    ***



    Det är bland annat den krönika om divisionssystem som ST:s nye biträdande generalsekreterare Johan Lindberg skrev i veckan, som har fått mig att tänka till.

    Men det är också min egen dialog med de aktiva som har fått mig att förstå att den typ av tävlingsdagar som jag här ovan lite slarvigt kallade för "skitdagar" behövs.

    Jag använde mig medvetet av ordet "skitdagar" bara för att jag skulle få chansen att tvätta bort det i samma blogg och det tänker jag göra nu.

    ***



    För att vår älskade svenska travsport skall bestå även i framtiden, så måste vi - som det så vackert heter - tänka på såväl topp som bredd.

    Tänkt på toppen, ja det har vi väl alltid gjort. Kanske också på bredden, om än i en mindre utsträckning. Men nu är det dags att ta breddsporten och dess hot på yttersta allvar. Vi har inte råd att tappa fler hästägare, fler "små" A-tränare, fler B-tränare, fler lärlingar eller fler verkliga entusiaster på gräsrotsnivå.

    Vi måste ge dem stimulans att fortsätta.

    Dessutom måste vi ge ungdomar, som är på väg att starta upp sin karriär, en sund och vettig möjlighet att ha någonstans att ta sina allra första steg (läs: köra/rida sina första lopp) och utvecklas i den takt som är lämplig.

    Den takten stavas i de allra flesta fall BREDDTRAVET.

    ***



    Det har ryktats om att det på centralt håll har förekommit planer på att vissa tävlingsdagar (förmodligen är storbanorna undantagna) i framtiden skall vara öppna enbart för den kategori kuskar som inte tävlar i "elitserien". I vårt fall här i väst handlar det då om exempelvis Åke Svanstedt och Björn Goop.

    När jag första gången hörde talas om detta, så slog jag nästan bakut. Jag tänkte ungefär så här: "Hur skall vi kunna få till vettiga tävlingar och få folk att vilja komma och titta när inte Svanstedt, Goop och de övriga toppkuskarna är på plats? Det är väl som att be folk stanna hemma".

    Idag ångrar jag den tanken.

    Jag tror att den var fel.

    Jag tror istället att det skulle kunna vara en vettig idé.

    ***



    Jag tror nämligen, om vi nu ser det ur publikens och därmed också spelarnas perspektiv, att det inte alltid är så lockande när Åke Svanstedt är storfavorit i åtta av loppen på Axevalla eller när Björn Goop är det i ungefär lika många lopp på banor som Färjestad, Åmål, Årjäng och Arvika.

    Spel på hästar ska vara ett kittlande utmaning och det blir det egentligen först när vi som arrangörer kan bjuda på öppna och svårlösta lopp.

    Jag hade velat skriva "högklassiga, öppna och svårlösta lopp", men den formeln funkar inte när det gäller lunch-, eftermiddags- eller saxbanetävlingar.

    ***



    Dessutom vet jag att många aktiva, som normalt spelar i divisionerna under elitserien, får lite blodad tand när det - precis som här på Axevalla på tisdag - är fritt från de allra största profilerna. Därmed inte alls sagt att kuskar som Stefan Söderkvist, Magnus Jakobsson, Calle Lindblom, Mikael J Andersson med flera inte tillhör eliten, men jag tror att ni förstår hur jag menar.

    När jag, för Axevallatipsets räkning, pratade med hemmalärlingen Fredrik Berg i onsdags, så han spontant:

    "Jag tycker att det ser ut som riktigt roliga tävlingar på tisdag".

    Det var intressant att just Fredrik sa detta. Han tillhör nämligen kategorin "unga, lovande kuskar" med ambitionen att få köra så många lopp som möjligt för att utvecklas och kunna ta det steg som exempelvis Kim Eriksson och Mattias Djuse har gjort på senare tid.

    För Fredrik Berg - och många med honom - är en "Svanstedt- och Goopfri tävlingsdag" som ett riktigt gott smörgåsbord.

    ***



    En helt annan sak.

    Efter att Åke Svanstedt hade vunnit V75 i Örebro i lördags med sommarens verkliga "runner up" i stallet, Twins Fairytale, så skrev hästens skötare, Catrin Hallberg, följande på Facebook:

    "Vilken kille! Var ju bara tvungen att åka med till vinnarcirkeln, första och sista gången på 8 år!"

    En sak fattar jag: Känslorna måste bara ha bubblat inom Catrin.

    En annan sak fattar jag inte: Varför inte göra det igen om tillfället dyker upp?

    Alla landets oerhört duktiga, ansvarstagande och hårt jobbande hästskötare ska inte alls dra sig för att sola sig lite i glansen. Det är de så väl värda.

    ***



    Slut för idag!


    Olof
  • Sugen på trav igen...

    Tre veckor har gått sedan Trippeltravet. I morgon, måndag, slår Axevalla upp portarna inför höstsäsongen. Anmälningar inför fredagens tävlingar väntar...




    Man är alltid lika (trav)mätt när sista loppet under Trippeltravet här på Axevalla har gått i mål.

    Det är då - kanske enbart då - som man tycker att det skall bli skönt med några travfria veckor.

    Nu har de travfria veckorna, tre till antalet gått, och i morgon (måndag) är det dags för anmälningar till höstpremiären här på banan, som är ett förlängt lunchtrav på fredag.

    Och suget är, som tur är, tillbaka...

    ***



    Det finns de som säger - kanske med viss rätt - att det endast är kvällstrav som är "riktiga" tävlingsdagar vid sidan av V75 och andra stordagar.

    Med det menar de att lunchtrav, eftermiddagstrav, söndagstrav, lördagskvällstrav och vad det nu heter inte får dem att tagga till ordenligt.

    Jag förstår resonemanget. Men nu är det som det är och vi får alla hjälpas åt att göra det bästa av situationen. Det leder ingenstans att säga att "det var bättre förr", det är bara att försöka se det (lilla) positiva som finns med den nya tidens tävlande inom svensk travsport.

    ***



    På tal om detta.

    Det dröjer till den 3 september innan vi kör höstens första "riktiga" travdag på Axevalla.

    Först har vi nämligen förlängt lunchtrav den 16 augusti, eftermiddagstrav den 20 augusti och förlängt lunchtrav den 27 augusti.

    Jaja, det är ju tur att det fortfarande är sommar i alla fall.

    Då passar den här typen av travdagar betydligt bättre än vid andra årstider.

    Det var väl positivt tänkt av mig?!

    ***



    I morgon (måndag) startar Rikstravet Skaraborgs häst, Yrsa Brick, i ett E3 Bonus-lopp med 45 000 kronor i förstapris på Färjestad.

    Jag och 999 andra delägare håller tummarna.

    Självklart gjorde jag under söndagskvällen en stallkoll med Pernilla T Johansson.

    Hur verkar det med Yrsa inför morgondagens start?

    "Det verkar bra allting. Jättefin i sista jobbet. Hoppas bara att hon går iväg från start".

    Vad tror du om chanserna?

    "Sköter hon sig gör hon nog ett bra lopp, det tror jag. Alltid svårt att veta hur bra de andra är, men hon är bra själv".

    Några ändringar?

    "Nej, det blir som de senaste två starterna".

    ***



    Vad vore en travsommar utan Leif "Loket" Olsson i vinnarcirkeln på diverse olika banor?

    Dåligt påläst är bara förnamnet, men Ingen kan trots det bli irriterad, inte ens småstörd, på honom över alla de grodor som ständigt hoppar ur hans mun.

    Han är på något vis en ikonförklarad mysfarbror inom svenskt trav och jag inrättar mig gärna i det ledet.

    ***



    Ändå kan jag inte låta bli att förmedla ett par "Loket special" från den senaste tiden.

    Den 2 augusti vann Håkan K Persson i Vaggeryd med Blue Star Mythical, varvid "Loket" i sin sedvanligt käcka stil påpekade för publiken på banan och även för ATG Live-tittarna att Håkan är hemmahörande på Axevalla.

    Det var visst den 1 november 2012 som Håkan flyttade sin rörelse till Halmstad.



    Två dagar senare, den 4 augusti, vann Erik Berglöf med sin nya stjärna, Val d´Amour, i Åmål.

    Många är imponerade av Love You-sonen, så även "Loket", som gärna ville veta var Berglöf har fått tag i sin guldklimp.

    Loket: Hur hittade du den här hästen?

    Berglöf: Det var inte så svårt. Jag har fött upp honom själv.

    Som sagt, det finns en rad i programmet som talar om vem som är uppfödare och där står det AB Erik Berglöf Karlstad.

    Bingo.

    ***



    Funderar lite över den massiva och säkert väldigt kostsamma PR-kampanj som ATG gör inför Sommartravet varje år.

    Min fråga: Behövs den verkligen?

    Vet inte folk ändå att det är Halmstad första helgen i juli, Årjäng den andra, Axevalla den tredje samt Hagmyren den fjärde?

    Och inte missar väl någon Åbergskvällen på Jägersro?

    Det ovan nämnda känns - åtminstone så här långt - som ett självspelande piano.

    Lägg pengarna på något annat!

    ***



    Har noterat att Lennart Persson då och då hoppar in som travreporter/krönikör i Expressen.

    Rätt eller fel att satsa på en "gamling" (förlåt uttrycket, LP)?

    Rätt, enligt mig.

    Det är bra av Expressen att förlita sig till de "gamla hederliga" travsportjournalisterna.

    Tidningen har ju redan Bengt Adielsson och det är med viss oro jag funderar över hur det kommer att se ut i media när profiler som Adielsson, Persson och Englund (Sören i förnamn, verksam på GP) en dag lägger pennan på hyllan.

    Jag och många med mig vill läsa om travSPORT.

    Hoppas ni fattar hur jag menar.

    ***



    En fundering kring ATG Live.

    Jag skulle vilja se (och höra) följande test en kväll:

    Låt en enda person i studion vara sammanhållande länk och egentligen bara läsa resultat och annan viktig information mellan loppen. I övrigt låt oss tittare lyssna till respektive banas eget ljud, det vill säga banans speaker, referent, värmningsexpert, musik osv.

    Så att det blir som att vara på trav på riktigt alltså.

    För det är ju den känslan de flesta av oss ändå vill åt.

    Tror jag.

    Och så sparar Kanal 75 är jäkla massa pengar...

    ***



    Slut för idag!


    Olof