Jag skojade lite med Uffe...

Det var anmälan till Axevallas lunchtrav på måndag den här tisdagseftermiddagen och då passade jag på att skoja lite med Ulf Stenströmer...

  • Under Trippeltravet på Axevalla den kommande helgen startar 475 hästar, fördelade på 39 lopp.

    Jo, jag vet att det är 40 lopp (kanske till och med 41 om det blir skiljeheat i fredagens heatlopp), men eftersom samma hästar startar i lopp 3 och 8 (heatloppet) på fredag, så räknar jag inte dessa dubbelt.

    Det blir ganska exakt 12 hästar per lopp under helgen.

    Det är lagom.

    ***



    Jag bestämde mig för att gräva lite vidare i det här med helgens startande hästar. Hur många banor är egentligen representerade på Axevalla och vilka banor har flest antal startande hästar.

    Så här utföll det hela:

    1. Axevalla 85 hästar

    2. Solvalla 70

    3-4. Halmstad och Jägersro 58

    5. Åby 37

    6. Färjestad 30

    7. Romme 21

    8. Bergsåker 17

    9. Eskilstuna 12

    10. Örebro 10

    11. Rättvik 9

    12-14. Mantorp, Årjäng och Gävle 8

    15-18. Kalmar, Visby, Hagmyren och Åmål 4

    19-21. Bollnäs, Vaggeryd och Boden 1

    Utöver detta startar 15 hästar från Danmark, 8 från Norge och 2 från Åland.

    ***



    Några funderingar kring detta:

    Ja, det är ett bra styrkebesked av Axevalla att vi (trots fördel av hemmaplan, som det heter på fotbollsspråk) är nummer 1 på den här listan. Inte minst nu när det är första Trippeltravet på lång tid utan Åke Svanstedt.



    Solvalla kunde förstås ha haft fler hästar med. Betänk att Timo Nurmos inte har anmält en enda häst. Vidare har Stig H Johansson bara med fyra hästar under helgen.



    Jägersros fina siffra och placering stavas i första hand Lutfi Kolgjini.



    Halmstads dito stavas i första hand Peter Untersteiner.



    Färjestads dito = Björn Goop.



    Rommes dito = Jörgen Westholm.



    Bergsåkers dito = Robert Bergh.



    Rättviks dito = Leif Witasp.



    Med andra ord, allt är precis som vanligt med att ett gäng stortränare dominerar väldigt i startlistorna när det handlar om ett stort meeting.

    ***



    Åbys femteplacering med 37 hästar till start får anses som en liten besvikelse.

    Eller inte.

    Åby som travbana är ju numera en ren tävlingsanläggning och det har satt/bör sätta sina spår när det gäller tränarkåren och antalet hästar knutna till banan.

    Dessutom känns det som att det har gått ganska tungt för ett antal Åbytränare (Veijo Heiskanen och några till undantagna) ett tag, så siffran 37 hästar till Trippeltravet är kanske helt normal.

    ***



    Att locka hästar från andra länder än Norge och Danmark har under årens lopp visat sig vara väldigt svårt. Så istället för att gnälla över att vi exempelvis inte får se någon fransk, tysk eller holländsk häst, så ska vi nog vara glada över att 15 danska, 8 norska och inte minst två åländska hästar dyker upp i helgen.

    En av hästarna från Åland, Jeppas Maxi, är ju för övrigt en av hela helgens mest spännande hästar.

    ***



    När jag, för Axevallatipsets räkning, pratade med Preben Sövik i Lutfi Kolgjinis stall härom dagen, så gled vi in lite på Jägersros tisdagstävlingar.

    Preben sa:

    "Vi har i vanlig ordning ett gäng fina hästar till start, men det jag ser fram emot allra mest är kvalloppen".

    Kvalloppen?

    "Ja, där vi med sex (!) kanonfina tvååringar. Den ene ser i princip läckrare ut än den andre. De här ungdomarna lär höra talas om sig en hel del framöver, det kan jag lova".

    Detta fick mig att ta en titt i Jägersroprogrammet (det Enda banprogram jag fortfarande får hemskickat HELT GRATIS) och då hittade jag följande:



    Raja Ribb, 2 (h e. Raja Mirchi - Joyous Sound)

    Knock Nevis, 2 (h e. Muscle Hill - Donella Ås)

    Target Kronos, 2 (h e. Raja Mirchi - Ebony Kronos)

    Face Ribb, 2 ( e. Going Kronos - Oj Oj Tim)

    Emiljoel, 2 (h e. Raja Mirchi - Unforgettable Face)

    Papillon Face, 2 (h e. Lavec Kronos - Itsy Bitsy Face)

    Det känns som att den gode "Ludde" har mycket att åka med även i framtiden.

    ***



    Slut för idag!

     

    Olof
  • Nyttja Anders Lindqvists kunnande!

    Jag har ingen aning om hur det ligger till, kanske är det så att Svensk Travsport redan nyttjar Anders Lindqvists tjänster. Om inte, så är det nu hög tid...

    Det finns alltid en hel det att kommentera efter en kväll med uttagningslopp till StoChampionatet här på Axevalla.

    Ibland väljer man att spara det bästa till sist, men den här gången tar jag det direkt och det handlar faktiskt inte om själva StoChampionatet och dess uttagningar.

    Nej, det handlar istället om en gammal kvinnas tårar i vinarcirkeln.

    Jag vet inte vad hon heter, men hon är i alla fall från Kumla på Närkeslätten och – tillsammans med sin nu bortgångna make – uppfödare och ägare till hästarna Fairyrtale Road och Eternity of Joy, vilka båda segrade på Axevalla denna fredagskväll.

    För Fairytale Road var det första segern i karriären och egentligen var hon inte först den här gången heller, detta trots en kanonspurt. Men sedan Vici Amore blivit diskad för trängning var segern Fairytale Roads. Och som sagt, hon behöver inte be om ursäkt.

    Eternity of Joy däremot är van att vinna, nu flög hon lågt långt ute i banan och imponerade vid sin femte triumf i karriären.

    ***



    Naturligtvis gladde denna dubbelseger ägarinnan mycket och det är möjligt att det hade blivit tårar i vinnarcirkeln även om allt hade varit som vanligt.

    Men nu var det inte riktigt som det brukade.

    Nej, för en månad sedan gick kvinnans make bort och det gjorde givetvis att fredagens båda besök i vinnarcirkeln på Axevalla blev extra känslosamma för henne.

    Låt oss gemensamt konstatera att det var extra, extra rättvist att Fairytale Road och Eternity Joy fick vinna lopp den här kvällen.

    ***



    Fredagskvällens "jätteskrik" inom uttagningarna för StoChampionatet blev Room To Go i V64-1. Hon blev, sedan Sören Englund (med alla rätt efter en jättefin värmning i samband med bilprovstarten) haussat upp henne i V64-genomgången (som ju går ut även i ATG Live), i stort sett jämnstreckad med Air Frame och stod minuten före start i 19 för 10 på vinnarspelet.

    Det kändes nästan overkligt.

    I loppet blev tyvärr allting fel för Room To Go och hennes tränare/körsven Hans-Owe Sundberg. Det började med att ekipaget fick sig en rejäl tryckare in mot första sväng av Joy Ribb (Erik Adielsson) innan den sistnämnda rullade över i galopp.

    Room Ton Go hann sedan knappt pusta ut för ett ögonblick innan favoriten Air Frame kom farande och det rådde nog ingen tvekan om att körande Per Lennartsson var nästan 100 procent säker på att få överta. Men då tog Hans-Owe Sundberg det oväntande (och med facit i hand helt felaktiga) beslutet att svara ännu en gång. Det blev 1.08,9 första 500 meterna och 1.11,7 första varvet.

    Redan då var det egentligen kört.

    Uppenbarligen gick Sundberg "all in", han ville inte bara gå till final av StoChampionatet, han ville också ha ett kanonspår där. För hur ska man annars tolka att han inte nöjde sig med rygg på favoriten efter att redan ha lagt en rejäl speed?

    Samtidigt är det förstås en tjusning med travet att inte allt är förutsägbart.

    ***



    Det finns vinnare när det gäller spårfördelningen inför ett storlopp.

    Men det finns också förlorare.

    I fredags kväll var Peter Untersteiner och Tomas Malmqvist i den sistnämnda, föga avundsvärda, rollen.

    Peter hade två vinnare i uttagningsloppen. Han fick välja som, ja just det, femma och sexa. De fyra bästa spåren var redan valda.

    Tomas Malmqvist å sin sida hade två tvåor, Donna di Quattro och Backfire. Vad tror ni hände här? Jodå, den normalt glade och positive skåningen fick vackert välja som femma med Donna di Quattro (spår 8) och sexa med Backfire (spår 12).

    Speciellt surt var det givetvis med Backfire, som tillhör den absoluta kulltoppen och som gjorde ett kanonlopp som knappt slagen av Lotuscherie. Tacken för den fina insatser blev alltså bricka 12 i finalen.

    Det är inte alltid som travet känns rättvist!

    ***



    Måldomarnämnden fick diska en måletta i fredags.

    Det var alltså Vici Amore, tränad på Uddetorpsgymnasiet, och körd av unga Mirielle Melani Johansson.

    Inget kul beslut att ta, men ändå ett helt korrekt sådant.

    Mirielle blev helt enkelt lite för ivrig när hon i slutet av sista kurvan kände att hon hade vinstkrafter i sin häst och det gjorde att hon knuffade ut Prima Eagle (Robin Andersson) i tredjespår.

    Filmen vevades fram och tillbaka många gånger och man tittade på situationen ur olika vinklar.

    Ett gediget jobb och som sagt också ett korrekt, om än för Mirielle Melani Johansson tråkigt, domslut.

    ***



    Peter Untersteiner fick med tre av sina sex hästar i uttagningsloppen till finalen av StoChampionatet.

    Det är jättebra.

    Ändå är vi nog många, inklusive Peter själv, som sörjer lite att inte toppfina Perfect Cash hade marginalerna med sig och blev PU:s fjärde finalist.

    ***



    En av de stora snackisarna inför Trippeltravet på Axevalla kommande veckoslut är Tvååringspremiären.

    Det sägs att intresset är mycket stort och att ovanligt många hästar kommer att anmälas.

    Dessutom sägs det att det är väldigt många som har vässat sina hästar både länge och väl för detta lopp.

    Det gillar vi!

    ***



    Jag följer, i likhet med många andra, Anders Lindqvist på Twitter.

    Det gör nog förmodligen också du som just nu läser dessa rader.

    Om inte, börja med det!

    Jag förstår i och för sig inte hur många timmar den gode Anders har på ett dygn, men han levererar ständigt nya inlägg, så det här med sömn är nog överskattat enligt Lindqvist.

    Inte nog med att Anders twittrar ofta, han twittrar dessutom om väldigt intressanta saker och helt klart är att han sitter ständigt uppkopplad mot såväl svensk som fransk och amerikansk travsport (förmodligen också fler nationer).

    Han har tusan i mig koll på allting, både lopp, hästar, tränare, kuskar, anmälningar, startlistor, eftersnack och för all del också allt annat.

    Anders är dessutom en bra tyckare och han han ett enormt kontaktnät, inte bara i Frankrike, där han sedan många år vistas.

    Jag vet inte, kanske utnyttjar Svensk Travsport redan hans kunnande i någon form. Om inte, gör det snarast! Anders Lindqvist är en helt otrolig ambassadör för travsporten, det är sådana som vi bör få in i maktens korridorer.

    Och det ska ske medan den här sortens människor, i detta fall Anders Lindqvist, fortfarande är i sin krafts dagar.

    ***



    Slut för idag!



     

    Olof
  • Den här kvällen glömmer jag aldrig!

    Det skulle från början bara vara en helt vanlig, tråkig och ointressant breddtravskväll på Axevalla. Men det blev något mycket mycket mer...

    Breddtrav.

    Olösliga lopp?

    Nej, inte på Axevalla i fredags kväll.

    Favoriterna radade mer eller mindre upp sig och det blev låg utdelning på såväl V5 som V4 och V3.

    Bra omsättning, nästan 480 000 kronor på V5.

    Jag tror faktiskt inte att så många tänkte att det var just en ”förhatlig” breddloppskväll. Det kändes mer som vilken ”saxbanekväll” som helst.

    ***


     

    Nu skall det dock sägas att det var satsningen på Axevalla Eighties, kuskmatchen för veteranerna, som gjorde att denna på förhand ”hopplösa” fredagskväll blev så bra som den blev.

    Därtill hade Axevalla förstås tur med att det var den första fotbollsfria kvällen sedan VM i Brasilien startade den 12 juni.

    Kuskmatchen Axevalla Eighties blev en formidabel succé, inte minst för de inblandade och för de människor som var med på den tiden då dessa gentlemän dominerade på banorna i vårt område, inte minst då här på Axevalla.

    Det enda som var lite synd var att Olle Goop, den störste av dem alla på tiden, tyvärr lämnade återbud arrangemanget. Med honom hade startfältet varit mer eller mindre helt komplett.

    ***



    Men det blev som sagt succé även utan Olle. Det startade med en 45 minuter lång intervjusväng med deltagarna nere i totohallen, där Håkan ”Lillis” Olsson (vem annars?) fick de tio lätt grånade gentlemännen att berätta gamla minnen – faktiskt även en del historier som nog allmänheten inte kände till sedan tidigare.

    Redan i detta skede var det nog fler än jag som kände hur det blev varmt inne i nostalgiådran inne i kroppen.

    ***


     

    Det hela späddes sedan på när det blev dags för lopp och ett antal välbekanta körsvensdresser dök upp framför publiken. Håkan Hellerstedts blå dress med vita prickar var kanske den som fick åtminstone mig att få mest rysningar i kroppen, men även Sven-Gunnar Anderssons röd/blå dress och Tommy B Anderssons klassiska orange/gröna färger var en fröjd för ögat. Jag menar, de väckte ju så många underbara minnen till liv…

    När den första avdelningen kördes fick vi direkt en påminnelse om vilka fantastiska hästkarlar vi hade att göra med på Axevalla förr i tiden. Ta detta med Håkan Hellerstedts mästerliga körning med storfavoriten Nelle Red Turbo som ett bra exempel.

    I segerintervjun efteråt sa han:

    ”Hästen var besvärlig i början och höll på att galoppera de första 200 meterna. Men sedan var det bara att damma på”.

    Vad får vi ut av dessa ord?

    Jo, att definitivt inte alla kuskar hade klarat av att köra felfritt med den icke helt okomplicerade Nelle Red Turbo. Dessutom vete tusan om alla kuskar hade varit på det klara med när det verkligen gick att ”damma på” med hästen. För det var ju dessa två moment, felfri avgång samt övertagande av spets 1500 meter från mål, som blev loppavgörande.

    Det visste Hellerstedt. Det var därför han gjorde som han gjorde. Trots att han inte hade kört lopp sedan 1999 (!) så satt allting kvar i ryggmärgen och det var en stor njutning av att se denne gentleman hålla uppvisning med en fin travare.

    Jag skäms inte över att säga att det kom en tår i vardera ögonvrå mig.

    ***


     

    Den andra avdelningen kunde/skulle/borde Björn Lindblom ha vunnit, men snöpligt nog rullade hans uppsittning, Bicc´s Honeybee, över i galopp 50 meter från mål. Det öppnade vägen för Sofia Aronsson-tränade Everywhere, som förtjänstfullt rattades av Sven-Gunnar Andersson.

    Även här bör nämnas att segerhästen, alltså Everywhere, inte är helt att lita på i början av loppen och att Sven-Gunnar lite i skymundan gjorde ett fint jobb redan i det skedet. Att han sedan fick full fart på henne över upploppet och att det (om än lite turligt) räckte till seger gör ju inte saken sämre.

    I samband med prisutdelningen var det en vacker scen som utspelades när Sven-Gunnars båda döttrar, numera vuxna kvinnor, var på plats och både kramade och pussade sin pappa.

    Det måste ha värmt mest av allt för en av Axevallas största profiler på just 1980-talet.

    ***


     

    Personligen hade jag ännu mer utbyte av den här – med facit i hand – magiska nostalgiaftonen på Axevalla, som har varit som ett andra hem för mig ända sedan den 22 augusti 1976, då jag 15 år gammal besökte den för första gången.

    Jag hade nämligen under hela kvällen sällskap uppe i speakerbåset av den levande legenden Håkan  ”Lillis” Olsson, som mellan varven drog helt underbara och för mig tidigare okända historier.

    Att dessutom få sitta en meter från denne giganternas gigant, ”Lillis” alltså, när han refererade de båda avdelningarna i Axevalla Eighties gjorde att känslorna nästan bubblade över inombords på mig.

    Jag glömmer aldrig fredagen den 27 juni 2014.

    ***


     

    PS Nästa år vill folk ha en repris, det har jag förstått av alla reaktione på sociala medier.

    Dessutom vill de flesta ha kuskmatchen under Trippeltravet.

    Jag längtar redan.

    ***

    Slut för idag!


     

    Olof
  • Jag vill ha På Landet även 2016!

    På Landet 2014 är slut. Det kändes som ett riktigt bra arrangemang, men trots lagom väder kom det inte lika mycket folk som man hade hoppats på. Men ändå...

    Kanske är jag lite färgad, men jag tycker faktiskt, helt ärligt, att På Landet 2014 var bra.

    Det tror jag för övrigt att också många andra, ja rent av de flesta som besökte arrangemanget, tyckte.

    Det enda som var en liten besvikelse var besökarantalet. Det kom 8 826 personer på två dagar. Jag vill minnas att jag hörde att de ansvariga hade hoppats på 12 000.

     ***



    I så fall är det ett bortfall på 3 174 personer. Om man sedan multiplicerar den siffran med 120 kronor (entréavgiften för vuxna), så blir det en ganska stor summa pengar.

    Det är förstås inte bra.

    Och vad blir konsekvensen av det?

    Nja, givetvis har inte ledningsgruppen för På Landet hunnit med att sätta sig ner och analysera årets festival ännu, men när de väl gör det inom kort, så hoppas jag av hela mitt hjärta att utfallet ändå blir så pass hyggligt att man bestämmer sig för att köra ytterligare minst en gång, i så fall 2016.

    På Landet är, efter tre genomförda festivaler, nu ett väl inarbetat varumärke. Visst, det har ännu inte gett varken Västergötlands Travsällskap eller Hushållningssällskapet något större klirr i kassan, men jag tror att det är fortsatt tålamod som gäller.

    ***



    Fortfarande efter tre genomförda festivaler finns det saker att förändra, förbättra och justera. Inget konstigt med det, så är det ofta när man drar igång ett helt nytt koncept, i alla fall i den här tämligen gigantiska storleken.

    Det syns i alla fall tydligt vad det är som är hörnpelarna i På Landet.

     


    1. Utställarna av matprodukter.


    Jag tror inte att jag överdriver om jag påstår att de stora mat- och dryckesproducenterna vid festivalen hade massor att göra och att deras försäljning var mycket god, i flera fall klart över förväntan.

     

    1. Körhallen.


    Den här fantastiskt stora, rymliga, luftiga och ändamålsenliga byggnaden är navet i hela På Landet. Det är den som erbjuder de stora möjligheterna och det är den som gör att inte arrangemanget är totalt, bara delvis, väderberoende.

     

    1. Artisterna.


    Det råder ingen tvekan om att en hel del besökare, inte minst barnfamiljer, kommer till På Landet bara för att lyssna på de uppträdanden som sker på stora scenen. I år var det Anton Ewald, Linus Svenning och Amy Diamond som var dragplåster. Speciellt Linus Svenning var en riktig publikmagnet, så hans scenshow på lördagseftermiddagen blev, i alla fall i mina ögon, festivalens största ögonblick.

     

    1. Djuren.


    Det säger sig nästan självt, men det är ändå värt att betona och upprepa att speciellt de små barnen verkligen älskar att titta på djur.Det är kanske i och för sig inte så jättemärkvärdigt med kaniner, nötdjur, får, getter, minigrisar och hästar, men för en 3-4-åring är det en betydligt större upplevelse än vi vuxna ens kan föreställa oss. Och sedan tycker nog även vi lite äldre att djur som minkar och alpackor ändå är lite kul att beskåda.

    ***

     

    I övrigt då?

    Ja, egentligen är väl också barnarrangemangen en hörnpelare. Låt mig speciellt framhålla skattjakten med pirater uppe vid lekplatsen och showerna inne i manegen med duon Jecko och Jessie. Dessa båda grejer får inte försvinna om det blir en festival också 2016.

    Vad känns lite halvljummet då?

    Ja, nu är det ju förvisso valår i år, så medverkan av de mest kända politiska partierna var säkert inte helt fel, men det känns ändå inte riktigt som att de kommer till sin rätt i ett sammanhang som detta.

    Det finns säkert en hel del annat också som i besökarnas ögon känns lite malplacé. Jag tänker inte gå in på detaljer kring detta, det blir istället ett jobb för ledningsgruppen för På Landet nu efteråt, men jag tror att man skall satsa ännu mer på mat och dryck. Det är smakupplevelserna och möjligheten att göra ett och annat klipp hos charkuterierna, mejerierna och de andra matproducenterna som lockar och som förknippas med På Landet.

    ***



    Sällan eller aldrig har jag själv provsmakat så mycket gott som jag gjorde under fredagen och lördagen på Axevalla.

    Och sällan eller aldrig har jag så stolt burit hem en kasse blandade charkprodukter för 200 kronor, som jag gjorde i fredags.

    Grillen var tänd redan innan jag hade hunnit innanför dörren den kvällen.

    Jag vill ha På Landet också 2016!

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Två tjejer som lackade ur...

    Det finns många sköna uttryck i vårt svenska språk, som att "lacka ur". Helt nyligen sa två travtjejer med anknytning till Axevalla det till mig på kort tid...

    Redan när jag började med trav i mitten på 1970-talet så fick jag av sakkunnigt folk i branschen veta följande:

    Vi måste få högre prispengar inom svensk travsport.

    Vi måste få in fler hästägare inom svensk travsport.

    Det känns som att dessa båda uttryck har varit ständigt aktuella hela vägen sedan dess.

    Snart 40 år har gått.

    Men trots att uppenbarligen prispengarna aldrig blir höga nog och att hästägarleden aldrig blir tillräckligt täta, så snurrar hjulen tämligen friskt.

    Ganska fantastiskt, eller hur!?

    ***



    Jag fick ett sms från Hasse Nilsson, välkänd Axevallaprofil, i går.

    Han skrev: "Hörde du om Wanderson?"

    Jag svarade: "Nej, vadå?"

    Hasse igen: "
    Tarmvred. Dog i torsdags."

    Det var ju ingen kul nyhet direkt.

    Wanderson var som bekant inte vilken häst som helst. Han hade stammen Going Kronos - Fridhems Ambra.

    Tyvärr hann han bara med att göra fyra starter i sitt fyraåriga liv. En av dessa slutade med vinst, det var på Åby den 3 april i år.

    ***




    Det känns som att Åbys satsning på treårsloppen under namnet Euro Classic Trot Next Year inte har blivit någon succé.

    Det är åtminstone väldigt ofta riktigt få hästar med i dessa race.

    I kväll var det bara fem anmälda, varav fyra startade och endast tre var felfria.

    Gääääsp!

    ***



    På tal om onsdagskvällens lopp i Euro Classic Trot Next Year, tvillingoddset på 5 Psycho - 2 Zigge Silvio var 1,26.

    Kan det rent av vara bottenodds för tvillingspel i Sverige?

    ***



    Ibland gör det väl inget att i efterhand avslöja ett lite pinsamt misstag.

    Som det som inträffade på Axevalla förra tisdagen.

    Det var dags för mig som speaker att kalla till start i ett av loppen, då måldomaren plötsligt ringde och ropade lite skärrat: "Vi får dröja med starten lite, det har blivit ett fel på startbilen. Vi får se om det går att fixa till eller om vi rent av får hämta upp reservbilen från stallbacken.Gå ut med att vi skjuter på starten!"

    Det lät ungefär som att bilen hade skuret ihop eller nåt liknande.

    "Jäklar, det här lär ta tid. Det lär inte bli populärt bland kuskarna ute på banan", tänkte jag.

    I samma ögonblick smög en person som vi för skojs skull kan kalla för Benny in i min hytt och viskade: "De har tappat bort bilnyckeln".

    Va?? Kunde det vara sant?? Nää...

    Jo, det var det. Startpersonalen hittade inte bilnyckeln när det var dags att åka ut och starta loppet.

    Jag kände hur kallsvetten började tränga fram hos både mig och han som vi nyss kallade Benny. Och hur startpersonalen kände sig, vågade jag knappt tänka på.

    Men plötsligt, ganska snabbt faktiskt, löste det sig. Man hittade nyckeln, inne i bilen av alla ställen, och jag kunde kalla till start.

    Så är det. Sånt kan hända. Vi är bara människor allihop och det är dessutom "direktsändning".

    ***



    Jim Oscarsson har redan flyttat.

    André Eklundh gör det den 1 juni.

    Tränarkåren hos vår granne, storbanan Åby, är därmed nere i 18 personer.

    Dra sedan bort Stefan Söderkvist (som är catchdriver) och Olle Goop (som inte har några starthästar), så är det ännu färre.

    Men å andra sidan, hur viktigt är egentligen det där med bantillhörighet nu för tiden?

    Det är nog i alla fall inget som spelarna, de som får hjulen att snurra inom svensk travsport, påverkas av.

    ***



    Per Skoglund var programledare för TV4-sporten i nyhetstimman klockan 22.00 i torsdags.

    Det gjorde han väldigt bra.

    Tänk om att kunde hålla sig lika fint på mattan och låta arrangemangen och de aktiva stå i centrum också när det gäller travsändningarna.

    Då skulle han snabbt bli nummer ett.

    ***



    Emil Persson, välkänd travskribent från Skara (ja, från Mariestad ursprungligen), lämnar sitt uppdrag på Västgötatidningar den 31 maj.

    Han går tillbaka till Skaraborgs Allehanda, där han en gång i tiden startade sin karriär.

    Men VGT har snabbt skakat fram en fullgod ersättare i en kille från Falköping som heter Hampus Kalén (ja, Kalén och inte Karlén). Det han, trots sin ungdom, inte kan om trav är inte värt att veta.

    ***



    Läser i Axevallaprogrammet till på söndag om "V5-vinnarna för 20 år sedan". Där nämns Ghostly - Jörgen R Johansson som en av dessa vinnare.

    För er som är lite nya i travet kan jag upplysa om att denne Jörgen R Johansson (egentligen Johanson), är den man som sedan ett antal år tillbaka heter Jörgen Melchior och är en av Axevallas trotjänare bland proffstränarna.

    ***



    Jag är en sådan där person som ofta lägger märke till olika uttryck som folk använder.

    När jag ringde tränare för Axevallatipsets räkning för ett tag sedan så sprang jag på uttrycket "jag lackade ur" två gånger om.

    Först var det Mercedes Balogh som sa det om nånting kring hästen Big River Supreme och sedan, bara några minuter senare, sa Maria Törnqvist det. Hon använde det kring det faktum att hon hade fått svar om ledningen när hon körde kvallopp med sin ögonsten Covington Ås.

    Lacka ur. Jag slog i några synonymordböcker på nätet och fick fram följande: Lacka ur = bli förbannad.

    "Mercan" och Maria är tjejer med attityd och skinn på näsan, inte så konstigt då att de använder lite kraftfulla uttryck.

    ***



    Maria Törnqvist har som de flesta säkert vet lämnat Axevalla.

    Hon är numera sambo med proffstränaren Markus B Svedberg och har Eskilstuna som sin nya hemmabana.

    Trist att tappa en ung lovande tränare/kusk, men å andra sidan har vi ju till Axevalla fått tillbaka ett annat härligt löfte i form av Fredrik Berg, som har börjat arbeta hos Anna Forssell.

    ***



    Det är inte så länge sedan travpubliken jublade när det körde typ 1.08 första 500 meterna i ett lopp.

    Numera är det peanuts.

    Nu är vi nere på öppningar kring 1.04/500 meter. Så var det exempelvis på Åby denna majonsdag och det var Politiken/Morten Friis och I´m the Answer (Björn Goop) som bjöd på denna fartfest.

    Men den som i slutändan bjöd publiken på ett nytt banrekord (alla kategorier) var Magic Tonight, körd av Örjan Kihlström och tränad av Roger Walmann.

    Det känns för övrigt som att det körs väldigt fort på i stort sett alla banor nu, så visst börjar man fundera på hur snabbt det kan tänkas gå i samband med vårt trippeltrav i juli.

    Och framförallt: Hur snabbt ska inte hästarna springa i samband med Sprintermästaren i Halmstad??

    ***



    Sitter vid ATG Live och kollar V75 på Åby när detta skrives.

    På Åby har man denna kväll en "TORSK-tunna" för publiken (och dess icke vinstgivande spelkvitton).

    Passande då med 1 kg RÄKOR i vinst.

    Jag menar, vi är ju ändå på västkusten...torsk, räkor...

    Nej, usch den var dålig.

    Nu slutar jag för idag.







     

    Olof
  • Breddagar eller inte breddagar...

    Jag måste erkänna att jag blev bekymrad när jag tog del av Färjestadtravets breddag i går. 243 000 kronor på V5, 500 åskådare (påhittad siffra?) och usel sport!

    Ja, så har då det nya fenomenet inom svensk travsport, så kallade breddagar, gjort entré på allvar. På förhand har de rosats av vissa och risats av andra.

    Efter Färjestads tävlingar i måndags har vi nu i alla fall ett första riktmärke att gå efter. Och det är inte direkt mersmakande.

    Jag fick sms av en journalistkollega i går kväll.

    "Jag sa redan i förra veckan, när jag såg startlistorna, att det har ALDRIG körts sämre trav på en mellanbana i modern tid".

    ***



    V5-omsättning: 243 000 kronor.

    Publik: 500 personer (vilket lär vara en uppskattad siffra).

    V5-omsättningen är ju en ren 70-talssiffra och även om det var SM-semifinalhockey på andra sidan gatan i Karlstad är ju 500 personer (hur många av dessa är ren publik och ej aktiva och fuktionärer?) inget annat än en urusel siffra.

    Jag menar Färjestad en måndagkväll, det är lite av en klassiker, och normalt är ju Färjestad en av de banor som håller sina publiksiffror på en klart vettig standard.

    Men med enbart breddlopp på programmet, nej då nappade inte ens de entusiastiska värmlänningarna på kroken.

    Och det gjorde alltså heller inte landets spelarkollektiv. 243 000 kronor på V5 alltså. Och ändå lär ju ATG Live haft många tittare denna måndagkväll eftersom det parallellt med Färjestads breddtävlinges kördes raka motsatsen, alltså riktigt klasstrav, ni Mantorp.

    ***



    Ett antal sådana här breddtrav (högst 500 startpoäng och kuskar som körde högst 150 lopp under fjolåret eller är under 25 år) skall nu genomföras på våra banor under året. Med Färjestads anrättning i måndags som något av måttstock, så kan jag inte säga annat än att jag är bekymrad.

    Det finns så många minusfaktorer att dra fram. Här är några:

    ** Hur tröstlöst måtte det inte vara att driva restaurangverksamheten (oavsett om det är banan själv som driver den eller om den är utarrenderad)?

    ** Hur hopplöst ska det inte vara för banans marknadsavdelning att försöka sälja ett endaste lopp till någon luttrad sponsor?

    ** Hur omöjligt ska det inte vara att överhuvudtaget få någon ekonomi i en sådan här tävlingsdag? Det är ju ändå en "riktig" tävlingsdag och banorna kan inte pruta på något när det gäller antalet funktionärer eller dylikt. Det kostar att ha hela apparaten igång, gott folk!

    ***



    Dessutom: Dessa breddagar är en bit av banornas samlade pott av tävlingsdagar under året. Det är alltså inte "extradagar", som de gamla B-loppslördagarna var.

    Ser vi till Axevalla, så har vi tappat från 43 till 37 tävlingstillfällen i år.

    Vän av ordning säger kanske lite lugnande: "Jaja, det är väl inte så farligt, det är ju mest iskalla lunch- och eftermiddagstrav vi har tappat".

    Visst, så är det. Rent strikt.

    Men vi har istället fått de här breddagarna. Och har vi råd med det på en redan mager tilldelning?

    Jag vill bara påpeka att enligt gällande parametrar för tävlingsdagstilldelning inför året, så skulle Axevalla haft 45 eller 46 tävlingsdagar. Vi fick 37. Orsak: Närheten till Åby, som var tvunget att uppnå en viss summa i egenskap av storbana.

    ***



    Nu finns det förstås två sidor av myntet. Det gör det alltid, i alla fall oftast.

    När jag torgförde mina åsikter på Facebook i måndags kväll (i ren frustration), så svarade välkände Björn "Bernie" Norén följande:

    "Utan dom små, så finns det inga stora..."

    Det är givetvis ett klokt och välkänt påstående. Jag tänker inte alls säga emot. Jag värnar, och har alltid gjort, om "dom små" inom svensk travsport och har många vänner i dessa led. Så det är inte de jag vill åt.

    Det är fenomenet BREDDLOPPSDAGAR inom den ORDINIARE verksamheten, alltså FULLVÄRDIGA tävlingsdagar, som jag är tveksam, till.

    De få tävlingdagar som banor som Axevalla, Färjestad, Mantorp, Halmstad med flera har kvar, de måste man vara rädda om och försöka få ut maximalt av.

    Så tycker i alla fall jag.

    ***



    Håkan "Lillis" Olsson kom också in i debatten på Facebook med följande inlägg:

    "Vi behöver både stora och små. De som är villiga att satsa också. Och finns det inte rimliga möjligheter till avkastning, så är det inte troligt att man satsar vidare och då stannar hjulen. Alla måste också få chansen att starta sina hästar. Ingen lätt ekvation. Det är inte heller en fråga om amatörer eller proffs. Bra om alla får chansen. Återinför B-loppsdagar, det ger fler startmöjligheter och tävla med så bra ekipage som möjligt inför spelande publik. Bra ekipage är hästar med attraktiva programrader. Färjestads siffror igår, publik och spel, är avskräckande. Jodå, jag vet att det var hockey rakt över gatan, men den matchen sändes inte i ATG-live. Ny dag för breddtrav på Mantorp på måndag, med massor av tvångsstrukna hästar".

    Han lade till:

    " Varför har vi rubriken breddlopp? Den är för mig negativ".

    ***



    Som sagt, ny breddag redan kommande måndag. Mantorp står alltså som värd och visst är det som "Lillis" säger, många tvångsstrukna hästar där.

    Här är antalet anmälda hästar per lopp: 23, 23, 21, 29, 27, 27, 24, 24, 20 och 19. Nu är då förvisso en och samma häst anmäld till mer än ett lopp i vissa fall, men det går ändå lätt att räkna ut att långt ifrån alla kom med i startlistorna.

    Är det ett problem eller en tillgång att vi har så enomt många hästar med under 500 startpoäng inom svensk travsport?

    Det kan man klura lite på.

    ***



    Över till lite andra saker.

    I dag drog Åmålstravet igång sin säsong.

    Det är alltid ett lika välkommet vårtecken.

    Och man ryser alltid lika mycket när banans mångårige referent Sylve Johansson, kör sitt traditionella uttryck: "...har bak sig..."

    Det är Åmål det. Vi ska vara rädda om det genuina.

    ***



    När jag var ganska ny inom travet så dök det upp en häst vid namn Mere Way i ett V5-lopp på Axevalla. Hon kördes av sin ägare och tränare Inge Schelin från Huskvarna och jag och mina gymnasiekompisar spikade henne på vår kupong.

    Det kändes som en synnerligen vågad spik, jag tror att ekipaget dessutom hade bakspår, men Inge Schelin vann loppet och vi fick senare fem rätt, som gav uppemot 20 000 kronor. Stora pengar för ett gäng skolgrabbar runt 1980.

    Varför drar jag upp det?

    Jo, för att nyss nämnde Inge Schelin, född 1946, har nu på måndag en treåring till kval i Mantorp. Namnet är Dream In Matchtown (e. Hand Glider - Finess Matchtown) och vem tror ni är mormor till hästen?

    Jodå, gamla präktiga Mere Way, som vann hela 20 lopp i karriären, oftast tillsammans med Åbys Olle Elfstrand.

    Det var lite skön nostalgi.

    ***



    I förra veckan ploppade det upp en debatt på sociala medier med anledning av att den gamla Åke Svanstedt-stjärnan Finders Keepers hade fått lämna jordelivet.

    Många var rasande över att ägaren tog bort hästen istället för att ge honom ett lugnt och gott liv som pensionär.

    Men det fanns också de som tyckte tvärtom, alltså att ägaren gjorde rätt, inte minst av ren djurskyddsaspekt.

    Jag tänker inte blanda mig i debatten, men vill gärna citera Mantorpstränaren Oskar Svanberg, som gjorde följande inlägg på Facebook. Jag tycker nämligen att det sammanfattar hela händelsen och är den bästa av alla kommentarer som gjordes.

    "Jag jobbade hos Åke i 1,5 år när Finders var där. Kan intyga att han var minst sagt speciell i temperamentet. Jag har väldigt svårt att se honom fungera utan att tränas fullt ut, skulle tro att han inte mår bra då.

    Det är inte svårt att betala för att låta en häst gå och skrota nånstans, men mår inte hästen bra är det för sin egen skull man gör det.

    En ägare som verkligen tar sitt ansvar gör det som är bäst för hästen i alla lägen. Att det skulle bli ett himla liv från mindre insatta var ganska givet i det här fallet, stort att ändå våga göra det som känns mest rätt för hästen".

    ***




    BRA SKRIVET, MYCKET BRA SKRIVET, OSKAR!

    Det är för övrigt inte första gången som Oskar Svanberg ger sig in i en debatt inom travet. Och allt som oftast har han väldigt sunda synpunkter. På sikt tror jag att Oskar, vid sidan av sitt allt framgångsrikare tränarskap, kommer att bli en ledande talesperson för den svenska proffstränarkåren. Han har de egenskaper som behövs.

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Fick bonusinfo via Facebook

    Sociala medier är som bekant användbara till mycket. Bland annat kan travtränare, som vill lämna lite senaste nytt-info använda sig av det. Emil Wulcan t ex...

    Serviceinriktade och hjälpsamma travtränare kan man aldrig få nog av.

    I alla fall inte om man, som jag, jobbar med travtips mellan varven.

    I onsdags ringde jag för Axevallatipsets räkning till Åbyamatören Emil Wulcan, som både glatt och utförligt uttalade sig om sina två hästar på onsdag, A Man´s Behaviour och The Next One. Han tillade dock att han skulle köra jobb med hästarna dagen efter, alltså i torsdags, vilket då var efter programmets tryckning.

    Hur som helst, i fredags kväll, fick jag ett meddelande via Facebook från just Emil Wulcan.

    "Lite sent nu.!! Men the next one var superfin i dagens jobb 18,8 S 1000m utvändigt om häst.. Ca 2-4 sek långsam bana... Perfekt med nya skorna låg puls å mkt sparat... A man's behaviour gick sig tröttare å hade högre puls... Travade dock bra, å behövde denna genomköraren (men loppet kanske kommer för tätt inpå för henne) // EmiL"

    ***




    Det kallar jag service.

    Och eftersom programmet alltså redan har gått i tryck, så låter jag er få reda på denna - förhoppningsvis värdefulla - information den här vägen.

    Tack för hjälpen, Emil!

    ***



    Det blir en mycket annorlunda tävlingsdag på Åby kommande torsdag.

    I alla fall om man tittar på prissummorna.

    Ett lopp med 10 000 kr i förstapris, tre med 15 000, ett med 20 000, tre med 25 000 och ett med 30 000 och ett med 35 000.

    När kördes det om sådana pengar på landets näst största bana senast?

    PS Den 24 april är det dags igen.

    ***



    På tal om Åby. Härom dagen kom det ett brev från banan. Man informerade mig om att om jag även i fortsättningen ville ha mitt Åby-program hemsänt (vilket jag har haft sedan 1980) under resten av året, så fick jag sätta in 280 kronor på banans bankgirokonto. Den summan motsvarar portokostnaderna.

    Jag satte per omgående in dessa 280 kronor.

    Jag vill nämligen ha Åbyprogrammet även framöver.

    Åby är ju sedan "alltid" min andrabana och den vill jag definitivt inte klippa banden med.

    Och som jag har skrivit här i bloggen tidigare: Inget program = inget spel från min sida!

    ***



    Det enda program jag fortfarande får utan kostnad i min brevlåda (förutom vårt eget Axevallaprogram då) är Jägersros.

    Vi får se om det fortsätter så.

    Inte mig emot.

    Jag gillar också Jägersros program väldigt mycket.

    Vilken program saknar jag mest då?

    Utan tvekan Färjestads, det har jag alltid gillat och dessutom startar det (ur Axevallasynpunkt) många intressanta hästar på den banan.

    ***



    På måndag, den 31 mars, går anmälningstiden ut för den så kallade Premiechansningen.

    Det finns en chans att det blir så många anmälda att StoChampionatetAxevalla kommer att bli ett Premiechanslopp 2016.

    Benny Ternemar skickade mig detta sms tidigare idag:

    "Mattias Stenby ringde och meddelade att det nu fattas 89 anmälningar för att StoChampionatet ska komma med. Spännande..."

    Det är gränsen 650 anmälda som ska passeras för att det ovan nämnda ska bli verklighet.

    ***



    Sms från Ulf Stenströmer, som reflekterar lite över det jag skrev senast.

    "Läste din blogg och tycker att Borgås har helt rätt i sin åsikt att ni på Axevalla väljer vem som jobbar. Ta fasta på det ni i styrelsen och engagera Bosse Rydgren. Succé!! Gissar på minst 1 000 extra i publiken över hela helgen med rätt marknadsföring. Jag skulle gå ut bara för att höra rösten. Vilka minnen".

    ***



    Nu har det snart gått en månad sedan välkände Lennart Persson avslutade sin mycket populära och välkända blogg.

    Från början trodde jag att den stora frågan var: När ska han göra comeback?

    Nu är nog följande fråga mer relevant: Kommer han att göra comeback?

    Nåväl, Lennart sprider i alla fall sina budskap (i miniformat) på twitter, så ni som saknar honom, följ honom på detta forum.

    ***



    Slut för idag!





     

    Olof
  • Bara att be om ursäkt…

    Ibland blir det fel. Även för skribenten i denna blogg. Göran Borgås har reagerat på det som skrevs senast och skall givetvis få komma till tals…

    Ja, efter senaste bloggen kom det ett mejl till travbanechef Benny Ternemar. Avsändare var Göran Borgås, som lät meddela följande:



    "Hallå där. Följande genmäle vill jag ha publicerat:

    Replik från Göran Borgås: Alla vi människor gör fel, inte minst jag - man kan vi inte vara så ärliga mot varandra att vi håller oss till fakta och rätt siffror? Jag vill göra en liten korrigering när det gäller Olof Darius uppgifter. Under 1993 anordnade Axevalla 43 tävlingsdagar. Av dessa var inte mindre än 17 stycken lunch- och eftermiddagstrav, en kategori av tävlingsdagar för vilka Axevalla redan 2012 sa nej till mina tjänster. Kvar återstår 26 tävlingsdagar och av dessa var jag referent under 14 dagar, inte tio. Mycket eller litet? Ja, det är mer än hälften i varje fall - och definitivt mer än 25 procent...

    Peace and love".


    ***



    Här går alltså uppgifterna isär. Göran Borgås borde ju rimligen veta bäst, så då är det bara för mig att bita i det sura äpplet, krypa till korset, ta på mig dumstruten och be Borgås om ursäkt. Jag fick uppgifterna från två olika källor på Axevalla, men båda hade uppenbarligen fel.

    Borgås skriver i ett senare mejl, riktat direkt till mig:

    "Det hade varit världens enklaste sak att kontrollera med mig eller någon på Axevallas ekonomiavdelning. Varför gjorde du inte det?"

    ***



    Jag passade för övrigt på att ställa några frågor till Borgås i denna mejlkonversation för att om möjligt kunna reda ut några av frågetecknen som har blivit efter turerna med hans vara eller icke vara på Axevalla.

    Här kommer frågorna och svaren:



    1. Tycker du själv att ditt engagemang på Axevalla under 2013 har varit av tillfredsställande art?



    Svar: Jag är sällan nöjd med mig själv - jag hade gärna varit på plats fler gånger. Det förtjänar att påpekas att ingen i Axevallas ledning direkt till mig riktat minsta lilla synpunkt om att jag jobbat på Axevalla i för liten utsträckning, inte under 2013 och heller inte tidigare år.



    2. Hur mycket hade du för avsikt att satsa på Axevalla under 2014? Vi har 37 tävlingsdagar, varav 10 är lunchtrav. 27 hade alltså återstått.



    Svar: Frågan är hypotetisk, men jag gav vid årsskiftet min huvudsakliga uppdragsgivare Kanal75 en avsiktsförklaring, en önskan om att i första hand jobba för Axevalla, inte Kanal75.



    3. Vad menas med ditt uttalande på Trav 365 att du har jobbat "halv-ideellt" för Axevalla?



    Svar: Av de funktionärer, vars arvode jag har koll på, kan jag tycka att de flesta jobbar halvideellt. Vid upprepade tillfällen under 2013 tackade jag nej till att jobba för Kanal75, bara för att verka i Axevallas färger - trots att jag hade tjänat mer pengar om jag arbetat för Kanal75. Jag gjorde det för att jag ville jobba för Axevalla - för att jag kände lust och glädje för uppgiften. Det är värt att påpeka en sak. Jag har inget arbete vid sidan om. Jag försörjer mig genom att vara referera, kommentera, vara reporter och dylikt.



    4. Hade du åkt till Axevalla och refererat våra lunchtrav 2012 och 2013 om det inte (enligt din utsago) varit så att Axevalla ej hade önskat dina tjänster vid dessa tillfällen?



    Svar: Du verkar älska hypotetiska frågor, men visst - det hade varit min avsikt att jobba för Axevalla.

    ***



    Nu vänder vi på kuttingen, nu är det min tur att stå i de svarandes bås.

    Borgås skriver:

    "Du hade fel om antalet tävlingsdagar jag jobbade i fjol, du undvek att ge den korrekta bilden som berättar att Axevalla redan 2012 tackat nej till mina tjänster under lunch- och eftermiddagstävlingar. Varför brydde du dig inte om att ta reda på fakta, innan du kritiserade mig på Axevallas hemsida?"



    Svar: Jag hade uppenbarligen fel om antalet dagar du arbetade, jag fick helt enkelt fel uppgifter. Visst, jag kunde ha dubbelkollat dessa, men nu gjorde jag inte det. Döm mig för det, om du önskar. Däremot, och det skall erkännas som ett stort fel av mig, tog jag inte reda på fakta ordentligt kring att Axevalla tackat nej till dina tjänster vid lunch- och eftermiddagstrav redan 2012. Här trodde jag (OBS! trodde) att det var en ömsesidig dialog som låg till grund för att du inte närvarade vid dessa tillfällen. Detta hade jag då tydligen helt fått om bakfoten och därför ber jag dig än en gång uppriktigt om ursäkt för detta. Riktigt klantigt av mig, måste jag till och med säga.

    ***



    Innan Göran Borgås får slutordet, så vill jag avslutningsvis säga att jag är ledsen för att det blev fel i det ovan nämnda, men att min poäng med det jag skrev i min förra blogg, alltså att jag tycker Göran Borgås har visat ett alltför svalt intresse för Axevalla för att göra de uttalanden han har gjort på annan plats, står kvar.

    14 av 26. Bra eller dåligt? Döm själva.

    ***



    Borgås får slutrepliken:

    "Till sist: själva sakfrågan är enkel. Axevalla är suveränt och har till hundra procent rätt att avgöra vem som ska tjänstgöra. Konstigare än så är det inte".

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Travgruppen före ATG Live!

    Det finns saker här i livet som är beroendeframkallande. Något som faktiskt platsar på den listan är en Facebookgrupp kallad Travgruppen. Du är väl med där..?

    Det försvunna flygplanet.

    Krisen i Ukraina.

    Människor som drabbas av skador eller svåra sjukdomar.

    Det är tragedier i mina ögon.

    För kolumnisten Rickard Hansson, som också är programledare på ATG Live, är det en tragedi om inte Göran Borgås refererar loppen under Trippeltravet Axevalla i sommar.

    Jag påstår inte att jag är en bättre människa än Hansson, men helt klart har vi olika åsikter om vad ordet tragedi innebär.

    ***



    Jag har alltid haft en bra relation till nyss nämnde Göran Borgås. En hyvens kille med bra åsikter, sunda tankar och värderingar. Därför blev jag väldigt förvånad och besviken över att läsa följande uttalande från honom på Trav365 för några veckor sedan.

    "Axevalla vill inte ha mig längre. De har inte råd att ha mig kvar, de måste spara in och då väljer de att spara in på mig. Jag har alltid trott att jag jobbar lite halv-ideellt åt Axevalla. Det är tråkigt, jag tycker det är en lustfylld och rolig uppgift och jag hade gärna varit kvar".

    Det här känns inte alls som ord från den Borgås jag har lärt känna.

    ***



    Låt mig bryta ner hans uttalande i lite mindre beståndsdelar.

    1) "Axevalla vill inte ha mig längre".

    Kommentar: Axevalla har velat ha Göran Borgås hela tiden, men på senare år har Göran själv valt att lämna återbud till ett stort antal tävlingsdagar här på banan. Han har jobbat med såväl trav som fransk fotboll åt TV4 och inte minst är han småbarnspappa med ansvar för en familj hemma i Ulricehamn. Axevalla har förstått hans situation och löst frågan med hjälp av Lars Ågren, som är anställd på banan. Inga konstigheter. Rekord i återbud från Borgås var det under 2013. Då lämnade han bort 33 (!) av 43 tävlingsdagar. Han var alltså på plats endast tio gånger. mindre än 25 procent.



    2) "De har inte råd att ha mig kvar, de måste spara in och då väljer de att spara in på mig. Jag har alltid trott att jag jobbar lite halv-ideellt åt Axevalla"

    Kommentar:
    Tjenare, då jobbar vi andra funktionärer gratis då!!



    3) " Jag tycker det är en lustfylld och rolig uppgift och jag hade gärna varit kvar".

    Kommentar:
    Som sagt, mindre än 25 procents närvaro under 2013.

    ***



    Det har kommit påpekanden från såväl aktiva som publik om att det på senare tid har tagit väldigt lång tid från det att ett lopp går i mål på Axevalla till det att resultatet kungörs av speakern.

    Det är ett helt riktigt konstaterande. Så är det faktiskt. Jag själv mätte upp tiden till tre minuter och 40 sekunder en gång i måndags kväll.

    Klart att jag ställde frågan om varför det är så här till vår måldomare Jonny Staf.

    "Jo, det ligger till så här att vi har fått nya direktiv uppifrån. Tidigare rapportade jag i egenskap av måldomare resultatet via en interntelefon till vår egen totavdelning. Sedan ringde jag in till speakern. Men  numera ska vi lämna resultatet direkt till ATG i Stockholm och då får man ringa via vanlig telefon. Ibland kan det dessutom ta en liten stund innan det svarar uppe i Stockholm. Därefter ska vi få resultatet bekräftat från Stockholm innan jag kan ringa in till speakern, som ju inte får säga något förrän han har fått samtalet av mig. Är det dessutom så att vi har någon speciell situation att studera, så tar det ännu lite mer tid. Men allt för spelsäkerheten", förklarar Jonny.

    ***



    Benny Ternemar hade kallat till pressinformation innan tävlingarna på Axevalla i måndags. Det handlade om nyheten om "Axevalla Eighties", nostalgikuskmatchen, den 27 juni.

    TV4 Skaraborg var på plats, men tyckte inte att den nyheten var stor nog att berätta om. Det må så vara. Men när de av Benny samtidigt fick reda på att det (åtminstone tillfälligt) har vänt när det gäller spelutvecklingen på hästar i landet, då tände de till.

    Resultat: Ett prydligt och snyggt reportage på 1 minut och 13 sekunder på bra sändningstid i TV4 Skaraborg.

    Jag skrev ett mejl till Benny och påpekade att det säkert hade kostat oss 100 000 kronor att annonsera oss till motsvarande fina reklam som travet i allmänhet och Axevalla i synnerhet fick genom detta inslag.

    Benny svarade: "Det är nog inte så dumt med presskonferenser ibland".

    ***



    Det finns en Facebookgrupp som heter Travgruppen. Den har i skrivande stund 4 187 medlemmar och växer ständigt.

    Är du inte med där än så ska du se till att omgående ansöka om att få komma med. Det är en mycket trevlig sammanslutning av travfolk i alla åldrar från när och fjärran. Man är som en enda stor familj och diskuterar det mesta.

    Det mest populära är alla de bildgåtor (a la Travronden) som medlemmarna lägger ut. Ofta gäller det att man ska gissa häst och kusk, men ibland också när bilden är tagen. Folk gissar hejvilt, men ofta kommer rätt svar ganska fort, då det råder en mycket stor kunskap i detta ämne runt om i landet.

    Det store "gissningskungen" är Axevallas Glenn H Persson, som dessutom har en ruggig träffprocent. Han svarar rätt på minst 90 procent av alla de bildgåtor han engagerar sig i och måste ha ett fantastiskt öga för hästars utseende.

    "Haha, ja det är nog så. När Åke Svanstedt hade över 200 hästar i träning här på Bjertorp, så kände jag igen allihop", skrattar han.

    ***



    Själv är jag också ganska engagerad i det här med bildgåtor. Jag svarar sällan rätt på andras bilder, men har tillgång till bildarkivet på den tidning där jag arbetar och där finns det mycket smått och gott, inte minst från 80-talet och framåt.

    Därför lägger jag ut lite bilder då och då och det är fantastiskt vilken respons det blir. Kring en bild blir det ofta lite sidospår i snacket och efter en stund upplever man det nästan som att man är ett gäng hästtokar, ofta med Glenn H, Ulf Wäjersten, Lennart "Guran" Andersson, "Lillis" Olsson, Hans Brolin och Hans Karlsson (Örebrotränaren) i spetsen, som sitter runt ett bord med ett fotoalbum framför oss och gaggar. Nu sitter vi ju förvisso bakom var sin dator långt ifrån varandra, men när diskussionerna väl är igång, så får man en slags livekänsla.

    Tusan, det är ju mer beroendeframkallande att sitta och gissa på gamla bilder och snacka skit i Travgruppen än vad det är att titta på ATG Live.

    TravgruppenFacebook alltså. MISSA INTE DET!!

    ***



    Slut för idag!







     

    Olof
  • Kval- och premieloppen då?

    Det finns både för och emot. Åsikterna om banprogrammen ska leva vidare. Framförallt de yngre nöjer sig med att kolla startlistor i telefonen. Men vi andra då?

    Nu är vi där.

    Vid tidpunkten då de travprogram som inte redan har dragits in, kommer att bli det.

    Det är inte så länge sedan som jag själv, i egenskap av journalist, bloggare samt medarbetare på Axevalla, hade förmånen att gratis få hemsänt program till en hel rad av travbanor.

    Det var, förutom Axevalla, Åby, Mantorp, Halmstad, Årjäng, Färjestad, Jägersro och Örebro.

    En gång i svunnen tid, fast det var ganska länge sedan nu, fick jag även program Solvalla, Eskilstuna och Kalmar hem i lådan.

    Fast det var då det, under travsportens guldår.

    ***



    Klart att jag har varit bortskämd. Inget snack om det. Men samtidigt tror jag nog att jag har gjort hyfsat rätt för mig genom att marknadsföra travet i olika sammanhang. Dessutom har mitt arbete med att skriva om – och tippa – trav stimulerats väldigt av att ha olika banors travprogram tillgängliga.

    Jag menar, man blir lätt hemmablind och det är grymt bra att emellanåt se hur andra arbetar. Man snappar upp lite här och lite där och försöker sedan omsätta det hela för att själv vara med och utveckla Axevallas produkt (läs: travprogram).

    Så har i alla fall jag känt det.

    ***



    Nu är det slut med detta.

    Fortfarande kommer förvisso programmet till Axevalla, Åby och Jägersro neddimpandes i brevlådan, men resten är borta.

    Och det kan jag leva med.

    Jag vet ju hur landet ligger och hur det ekonomiska läget är runt om på landets banor.

    Men samtidigt blir jag lite orolig. Om bara hälften av alla människor, som i likhet med mig har fått sitt (sina) travprogram indragna, har samma känsla inombords som jag har, så blir det problem.

    Vilken känsla då, undrar du?

    Jo, det handlar om att mer eller mindre helt tappa känslan för att spela. Om och när jag brukar spela på trav så är det självklart för mig att i god tid läsa banprogrammet, göra noteringar i det och plocka ut lite idéer. Det var så jag lärde mig att göra en gång i tiden, i mitten av 1970-talet, och det lär jag vara långt ifrån ensam om.

    ***



    Inget travprogram = inget spel från min sida.

    Klart att det påståendet är en aning tillspetsat, men inte så värst mycket. Jag lovar er, jag har inte omsatt en krona på senare tid till de banor som jag har "tappat" programmet till.

    Och då handlar det inte det minsta om någon protestaktion från min sida, det handlar helt enkelt om att jag inte har möjlighet att förbereda mig som jag vill. Jag vet knappt när dessa banor tävlar, om det nu inte är för att det bjuds något speciellt (och det gör det ju ganska sällan så här vintertid).

    ***



    Men det finns ju Travronden!

    Och startlistor på ATG-sidan!

    Och så kan man ju ladda ner programmet från aktuell banas hemsida!

    Säger vän av ordning.

    Mina svar:

    1) Travrondens allt mindre och alltmer svårlästa startlistor är helt enkelt inget för mig. Punkt slut.

    2) ATG-sidans startlistor är heller inget alternativ.

    3) Ett nerladdat program däremot är bra, MEN här tycks ju nästan ingen bana ha fattat hur man skall lägga ut det på nätet för att det skall funka. Man måste, som Linda Friberg på Axevalla har gjort i flera år, göra UPPSLAG innan man lägger upp programmet som en pdf-fil på hemsidan. Annars får den som vill printa ut sitt eget program EN SIDA I TAGET och får sedan sitta och para ihop ena halvan av ett lopp med den andra. För mig är det helt obegripligt att knappt någon annan bana har lärt sig att göra detta rätt!!

    ***



    En annan minusvariant med att INTE ha ett ordentligt travprogram är att man inte får tillgång till startlistor till kval- och premielopp.

    Va? Kan det vara något att ha?

    Säger då den som nöjer sig med att titta på startlistorna på datorn, i telefonen och i Travronden.

    Visst, jag förstås synpunkten. För många är kval- och premielopp ointressanta på så vis att det inte går att spela i dessa.

    Men vi andra då? Vi som är mer sport- än spelintresserade och faktiskt älskar att se startlistorna till just kval- och premielopp. Speciellt nu när det börjar våras ute är det ju riktigt ögongodis att läsa dessa listor och se vilka stammar det är på (och vilka som har fött upp, äger, tränar och kör) årets nya kull starthästar. Dessutom har man ju som regel nytta av att se kvallopp i jakten på att hitta kommande debutvinnare. Och då är det ju jäkligt bra att ha ett travprogram att anteckna sina intryck i.

    ***



    Så ser gammalmodiga jag på saken.

    Men det är nog bara att börja tänka om, jag tror nämligen inte att det blir som förr igen.

    Vi lever i ett helt annat samhälle nu. Det är det digitala som gäller och när det gäller travet är det nog bara de riktigt stora arrangemangen som kommer att leva vidare som tidigare. Till dessa kommer folket fortfarande att vallfärda och i samband med dessa arrangemang vill de flesta nog fortfarande ha ett travprogram i handen.

    Men i övrigt kommer både antalet besök på en travbana och antalet tryckta/sålda/utdelade travprogram att minska i allt större utsträckning.

    Säg gärna emot mig om du tror något annat.

    ***



    Slut för idag!



     

    Olof
  • Jag började lipa i speakerhytten

    Det sker inte ofta, men då och då händer det att vinnande hästar och kuskar här på Axevalla får en så luttrad man som mig att fälla både en och två tårar...

    Det har väl hänt nån gång tidigare under min snart 20 år långa karriär som speaker på Axevalla.

    Alltså att jag har blivit så berörd att jag har fällt en och en annan tår i min ensamhet där uppe i hytten.

    Och nu hände det igen.

    Det var i samband med segerintervjun av hästgymnasietjejen Emmie Enqvist efter hennes flotta seger med 76-oddsaren Vici Amore, för övrigt en av skolhästarna, som det brast för mig.

    Den känsla och den glädje som hon förmedlade genom Lars Ågrens intervjumikrofon, den var något alldeles extra. Den gick rakt in i hjärtat på alla som lyssnade och det räckte inte med gåshud för min del, jag började faktiskt att lipa.

    Omanligt? Tja, kanske.

    Men det skiter jag i. Det är skönt när travsporten (utan att man har spelat en enda krona på den aktuella hästen) kan ge sådana underbara känsloupplevelser att man, trots att man är helt oberoende, bara inte kan hålla tårarna tillbaka.

    ***



    Segern för Emmie Enqvist bakom Vici Amore var dessutom viktig för fler än bara de direkt inblandade.

    Det var även en seger för hästgymnasiet på Axevalla, dess instruktörer och alla dess elever.

    Och det var också en seger för ungdomsverksamheten inom svensk travsport, den som med årens lopp har fått en allt större betydelse.

    Jag längtar redan efter nya segrar för "skolekipagen" och efter fler känsloyttringar a la Emmie Enqvist.

    ***



    Killen i ropet, ni vet Axevallas nya superkusk Thomas Dalborg, är en skön prick. Trots att han bara hade sovit 13 timmar på tre nätter och just hade varit på Jägersro och tävlat i V75, så klev han vid 22-tiden i lördags kväll in på Axevallas travgala – för att vara prisutdelare!

    Vi ville så gärna ha dit honom, om inte annat för att på allvar få presentera honom inför Axevallafolket, och det lyckades.

    Thomas är mycket duktig på att göra PR både för sig själv och för travsporten.

    ***



    Återigen måste jag få säga att jag är grymt imponerad av en annan relativt färsk Axevallatränare, nämligen Sofia Aronsson.

    Inte nog med att hon verkligen kan träna häst, rida häst och köra häst. Hon kan PRATA häst också. Sällan eller aldrig har jag mött en kvinnlig travtränare med ett sådant "munläder" som Sofia har.

    Och det handlar inte om att hon, som det lite slarvigt brukar heta, bara "låter käften gå", utan allt Sofia säger är väl genomtänkt och intressant att lyssna på. Hennes kunskaper, både om hästen som varelse och travet som företeelse (både i Sverige och Frankrike), är lite utöver det vanliga.

    ***



    Sofia tycker för övrigt att Eric Raffin är dn bästa montéryttaren i Frankrike för dagen.

    Själv tycker jag att det är Yohann Lebourgeois.

    Skönt att man kan tycka olika, men ändå respektera varann.

    ***



    Det är faktiskt många som frågar över hur det går med det där V75-bolaget (på tillsammans.atg.se) som jag drog igång vid årsskiftet.

    Lite lägesrapport alltså:

    Vi har fortfarande (efter fem veckor) inte fått sju rätt någon gång. Vi har fått lite tröstpengar på sex och fem rätt vid ett par tillfällen. Det är allt.

    Men fortfarande är alla 90 (!) deltagare med. Ingen har alltså ännu hoppat av och alla köper snällt en eller flera andelar varje vecka.

    Och de där människorna som står på reservlistan, beredda att hoppa in så fort tillfälle ges, de får fortfarande vänta.

    ***



    Att vi fortfarande inte har fått sju rätt eller vunnit en hygglig peng, det visar bara hur svårt det här med att spela trav i allmänhet och V75 i synnerhet är.

    Vi spelar i alla fall drygt 6 000 rader varje vecka (tre likadana system, 30 personer i varje) och vi har använt oss av erkänt skickliga tippare som exempelvis Per Ottosson, Sören Englund och Rickard Hansson.

    Ändå har vi inte vunnit än.

    Som sagt, det visar bara vilket svårt och fascinerande spel V75 är.

    ***



    Vet ni vem "vaktmästar´n på Myran" är?

    Jo, han heter Thomas Widell och är en av många duktiga B-tränare här på Axevalla. Han har ju fina hästar som Good Speed och Burberry.

    När jag ringde till Anna Forssell för Axevallatipsets räkning i måndags, så svarade lite oväntat en mansperson och först trodde jag att jag hade ringt fel, så jag frågade vem det var jag talade med.

    "Det är vaktmästar´n på Myran", svarade personen.

    Jag fattade inget, men insåg ju ändå att jag hade kommit rätt eftersom Anna numera håller till på gården Myran.

    "Du, det är Thomas Widell du pratar med. Anna håller på med att sko hästar, så hon slängde över telefonen till mig och sa "svara du, det är din kompis".

    Och Thomas, som kan det mesta, han uttalade sig utan minsta problem om stallets fredagshästar.

    ***



    Och utan att jag ens frågade om det, så fick jag lite bonusinfo av Thomas Widell.

    "Lasse Punkari kommer för att köra tre hästar åt Anna på Åby på torsdag. Jag ska spela allihop".

    Hur gick det då?

    Tja, inte så illa. Hello Kitty vann ju till det glada oddset 11,43 och Just Like A Dream (spelad till 59 för 10) var trea. Däremot galopperade 23-oddsaren Dear Daniel.

    Hyfsade spelidéer av en som bara är vaktmästare…

    ***



    Slut för idag!









     

    Olof
  • Hur vi än gör så har vi "röva" bak...

    Nomineringarna till Axevallas travgala den 1 februari hann knappt släppas innan kritikerna bankade på porten. Inte alls oväntat, men så var det också klurigt...

    Hur man än gör så har man "röva" bak.

    Jag har full förståelse för att det har blivit en hel del snack om varför Åke Svanstedt och hans bästa hästar (de som nu inte längre finns kvar i Axevallaträning) INTE är nominerade inför årets travgala på Axevalla lördagen den 1 februari.

    Det är fullt möjligt att kritikerna har rätt, men om vi vänder på kuttingen och säger att Åke och hans hästar hade varit nominerade, då hade säkert minst lika många människor dykt upp och tyckt att det hade varit fel.

    ***



    Det var ingen lätt uppgift vi hade, Benny Ternemar och jag, när vi skulle bestämma "reglerna" inför årets travgala här på Axevalla.

    Den stora knäckfrågan var: Skall Åke Svanstedt vara nominerad? Skall de hästar som Åke tränade, men som försvann från Axevalla när Åke drog till USA (officiellt den 1 november) vara nominerade? Skall lärlingar/hästskötare som lämnade Axevalla i samband med Åkes flytt vara nomineradè?

    Vi vände och vred på frågan både en, två och tre gånger.

    Till slut blev vi tvungna att ta ett beslut och det blev då som så att de nyss nämnda frågorna alla besvarades med nej.

    ***



    Hur reseonerade vi då?

    Jo, i första hand så här: Travgalan (det som en gång i tiden kallades för hästägarefesten) är i första hand att betrakta som en trivseltillställning för folk som finns på och runt Axevalla och som älskar trav i allmänhet och vår bana i synnerhet.

    Kort sagt: En kväll att komma samman, äta och dricka lite gott, vara med om lite underhållning (läs: prisutdelningar), umgås och kanske ta en svängom på dansgolvet.

    Visst, det skall samtidigt vara en ära att vara nominerad till ett pris och givetvis en ännu större ära att få gå fram till scenen och ta emot ett dito, men ändå känns det som att det inte får vara "på liv och död" för någon.

    ***



    Vi vill dessutom få en bra fest på så vis att de som är nominerade och därmed presumtiva pristagare i största möjliga utsträckning skall vara på plats.

    Jag menar:

    Hur rolig hade prisutdelningen till årets tränare och årets kusk blivit om Åke Svanstedt hade varit nominerad (och givetvis vunnet)?

    Hur rolig hade prisutdelningen till årets skötare blivit om Anette Steenberg hade varit nominerad (och ganska troligt vunnet)?

    Hur rolig hade prisutdelningen till årets äldre häst varit om Sebastian K. hade varit nominerad (och givetvis vunnet)?

    Hur rolig hade prisutdelningen till ÅRETS HÄST (Västgötatidningars pris) varit om Sebastian K. hade varit nominerad (och givetvis vunnet)?

    Hur rolig hade prisutdelningen till årets fyraåring (och kanske också årets sto) varit om Gisela Ås hade varit nominerad (och möjligen vunnet)?

    Och så vidare...

    Jaja, jag kan givetvis inte svära på att ägarna till Sebastian K. INTE hade dykt upp och kanske hade också möjligen ägarna till Gisela Ås gjort det (det får vi aldrig svaret på), men i övrigt hade det av naturliga skäl varit få vinnare på plats.

    Och det är ju vinnarna som gör festen, som det brukar heta...

    ***



    Jag hoppas att alla förstår att det verkligen inte var något lätt beslut att fatta. Allt hade varit tusan så mycket enklare om Åke Svanstedt hade flyttat vid ett årsskifte eller kanske ännu hellre i början av ett år (säg februari-mars). Nu stack han den 21 oktober (officiellt den 1 november) och det gjorde att en synnerligen exceptionell situation uppstod.

    Till saken hör också att vid tidigare travgalor har vi haft som policy att hästar och folk som är föremål för nomnínering skall vara kvar på Axevalla i samband med bokslutet för ett år.

    Alltså: Säg att en häst var i träning på Axevalla och gjorde bra ifrån sig i början av året, men sedan gick i träning på Solvalla den 1 juni, så har den inte varit nominerad vid vår gala.

    Även här kan man förstås säga som så här: Rätt eller fel tänkt?

    Svaret på frågan är inte helt lätt ge, det finns nog egentligen inget facit.

    ***



    På både gott och ont så framkallar alltid nomineringarna till Axevallas travgala starka känslor och mycket åsikter bland folket.

    Tro inte att det är första gången det händer nu i år.

    Nej då, diskussionerna har gått höga varje år som Axevalla har jobbat med galan i "modern tappning", det vill säga från 2007 och framåt.

    "Varför blev den hästen nominerad och inte den?" "Varför blev den personen nominerad istället för den?"

    Det klart att det är trist att folk blir besvikna, frustrerade och kanske till och med arga över detta, men vänder man på kuttingen så är det ett tecken på att vår lilla enkla fest och det som tillhör den berör folk ganska ordentligt.

    Och det är positivt. Axevallatravet behöver en rejäl årsfest där folk från alla tänkbara håll och läger träffas kring det de älskar mest av allt och det som förenar dem, nämligen TRAVSPORTEN.

    ***



    Nu är nomineringarna gjorda och de ser ut som de gör.

    Vill ni skälla, vill ni kritisera och vill ni ifrågasätta, gör gärna det. Det har ni rätt till och som sagt, det visar ju bara att ni verkligen bryr er om Axevalla och vår travgala.

    Varken Benny eller jag har satt oss själva på några höga stolar och påstått att vi har gjort rätt. Men kanske har vi det? Kanske har vi det inte? Vi vet bara en sak, hur vi än hade gjort, så hade vi fått kritik.

    Grundresonemanget var alltså: Vi vill göra Axevallas travgala den 1 februari till en fin fest och trevlig kväll för de som verkar på och kring Axevalla just i denna stund.

    Så tänkte vi.

    Hoppas att vi kan vara vänner även i fortsättningen oavsett vilken åsikt just Du har i frågan.

    ***



    PS Och Du, hoppas att vi ses på galan den 1 februari.

     

    Olof