Novemberblogg om lite av varje

Detta är en "blandblogg", den har alltså inget speciellt tema, utan behandlar både ditten och datten, bland annat en spännande 1-åring hos Elisabeth Sandin...

  • Favoriten Beanie M.M.hamnade utvändigt om Zlatan Blou (som av banreferenten kallades Zlatan Blöö) i Guldloppet på Gävle i lördags.

     

    Han kunde inte svara smygkörde Timetosaygoodbye över upploppet, men fullföljde otroligt starkt som tvåa på 1.10,9a/1609 meter.

     

    I ATG Live tyckte allas vår Anton att Beanie M.M. nog borde ha kunnat lite bättre.

     

    Det är till att ha stora krav...

    ***

     

    693 899 kronor.

     

    Så mycket omsattes på V5Axevalla i fredags eftermiddag.

     

    En sanslöst bra summa, dels med tanke på tidpunkten på dagen, men inte minst på grund av den synnerligen låga klassen på loppen.

     

    Plus för det. Omsättningen alltså.

    ***

     

    Runt om på de västsvenska banorna körs det ständigt lopp i Awinnas B-tränarmästare. Där får som bekant endast B-tränade hästar delta.

     

    Loppen håller i nio av tio fall rent ut sagt bedrövlig klass och att det sedan är "15 bakom bilen" gör inte det hela mycket roligare.

     

    För oss spelare alltså.

     

    Men tro för den skull inte att jag är emot Awinnas B-tränarmästare. Tvärtom, jag tycker att satsningen är lysande, då den betyder enormt mycket för den breddsport som vi är på väg att tappa.

     

    Ett plus till: Det är åtta priser i alla lopp i den här serien!

    ***

     

    För övrigt är det ju åtta priser även i loppen ingående i ST:s Unghästserie och ST:s Grundserie samt ytterligare ett antal lopp (då med lägre prissumma) och det är också väldigt betydelsefullt för just breddsporten.

     

    Bara att hoppas att det fortsätter så.

    ***

     

    Jag måste säga att jag blev ganska paff.

     

    Dels av att amatörtränade Robin Lock vann V4-3 på Axevalla i fredags och dels av det som sades i den efterföljande segerintervjun.

     

    Kusken Mikael J Andersson sa helt frankt att han inte alls var överraskad, att han trodde på bra chans och något i stil med att Robin Lock helt enkelt skulle/borde vinna ett lopp som detta.

     

    Mycket möjligt att det gode "Micke" har rätt. Ja, uppenbarligen det det ju så! Hästen travade 1.14,9a/2140 meter och var inte i närheten av förlust.



    Men vad är det då alla andra, inte minst vi som försöker hjälpa till med tips inför tävlingarna, har missat?

    ***

     

    Jag själv hade, i Axevallaprogrammet, rankat Robin Lock tia.

     

    Tomas Gustavsson hade, i Travronden, satt hästen som åtta.

     

    Emil Persson hade, i Västgötatidningar, placerat honom som nia.

     

    Banans tipsexpert denna dag, Lars Ågren, skakade bara på huvudet och sa: "Jag fattar inget. Jag såg hästen i några provlopp innan han gjorde comeback nu i sommar och där visade han inget".

    ***

     

    Jag gick för säkerhets skull in på Travguro för att läsa om hästens fyra starter i sommar och hittade där följande kommentarer:

     

    12 juni: Oplacerad på Axevalla. Startgalopp, sjätte invändigt, andraspår 400 kvar, höll farten på avstånd. (727 för 10).

     

    28 juni: Sjua på Axevalla. Utvändigt ledaren, ledningen 400 kvar, slagen 200 kvar. (486 för 10).

     

    12 juli: Femma i Örebro. Femte invändigt, fram på innerspår till max. (1326 för 10).

     

    11 augusti: Oplacerad i Örebro. Fjärde utvändigt, kunde inte mycket. (1221 för 10).

    ***

     

    Nej, hur jag än vrider och vänder på saken, så är Robin Lock inte lätt att hitta.

     

    Hästen hade dessutom, inför fredagens lopp, gjort 61 starter och tagit blott tre segrar.

     

    Men vi tippare har kanske ändå oss själva att skylla. Hade vi bara orkat bemöda oss att ringa Mikael J Andersson i samband med attt vi gjorde våra tips, så hade vi kanske fått ta del av denna "klaring" och då haft den betydligt högre upp i ranken.

    ***

     

    I det första förslaget över tävlingsdagar 2013 hade Axevalla, precis som i år, tilldelats kvällen före midsommarafton.

     

    Den tävlingsdagen blev, åtminstone publikmässigt, inget hit det här året.

     

    Jag menar, midsommar i Skaraborg, hur hett är det på en skala?

     

    Benny "överklagade" och se, nu har Axevalla fått denna tävlingskväll utbytt mot en annan.

    ***

     

    Och när han ändå överklagade detta, så passade han också på att försöka få tävlingsdagen den 13 augusti utbytt.

     

    Höstpremiär på Axevalla redan den 13 augusti = väldigt kort semester för personalen. Inte bra. Dessutom var denna tävlingsdag en isolerad företeelse (nästa tävlingdag inte förrän i början av september).



    Även här fick den gode Benny gehör från vår centrala myndighet.



    "Totalt sett är jag väldigt nöjd med vårt tävlingsprogram för 2013. Inte minst kör vi fler tisdagar än på senare år", säger Benny, som, för övrigt har passat på att byta bil i sommar.



    Hur det blir med hans bowlingspelande nu till hösten är dock inte känt...

    ***



    50 hästar är anmälda till uttagningsloppen inför Derbystoet Jägersro.



    90 hästar anmäldes till uttagningsloppen inför StoChampionatet Axevalla i somras.



    Med största respekt för Derbystoet, så är det i alla fall skönt att se att vårt största lopp för året alltjämt är nummer ett!

    ***



    Slut för idag!

    Olof
  • Champion i dag, 69 år i morgon!

    Vem kan bara låta bli att vara imponerad av Olle Goop? I morgon, måndag, fyller denne levande legend 69 år och på söndagen gav han sig själv en present...


    Olle Goop är 69 år (i morgon, måndag!)



    Vem kan tro det?



    De gamla mästertakterna sitter alltjämt i och denna söndag blev Olle champion i Arvika.



    ***



    Jaja, säger någon, det är är väl ingen större konkurrens i Arvika.



    Nä, för all del, men ett kuskchampionat är alltid ett kuskchampionat.



    Och att vinna det som 69-åring, det medför extra respekt.



    ***



    Under säsongsfinalen i Arvika körde Olle sju hästar, samtliga tränade av sonen Björn.



    Han vann med två av dem, Quelque Part och Isac Roc.



    Att Olle sedan brände med tre favoriter och två andrahandsfavoriter, det ser åtminstone jag som oviktigt vetande en dag som denna.



    Nej, grejen är att en av våra absolut största genom tiderna, Olle Goop, vann ännu ett championat. Kanske det sista innan han han faller för åldersstrecket...



    ***



    När jag hade började gå på trav i mitten av 1970-talet, dominerade Olle Goop helt på Åby. Det var egentligen bara Olle Elfstrand som kunde bjuda upp till hyfsad kamp i kuskligan på Mölndalsbanan på den tiden.



    Men detta till trots, vilka härliga kuskprofiler det fanns på Åby på den tiden. Ragnar Thorngren var faktiskt fortfarande aktiv (om än i begränsad omfattning), där fanns också Biger Widell, Sivert Karlsson, Hans "Klacken" Landell, Leif Dahlroth, Per-Gunnar "Stuga" Gustavsson och Lennart Stjernlöf för att nu nämna några.



    En lite elak fråga: Hur många sådana kuskprofiler har Åby 2012?



    ***



    Jag var på Åby i torsdags.



    Jag nästan skäms över att säga det, men det var mitt första besök på banan sedan oktober 2010.



    Nu skäms jag igen, men sanningen är den att jag i likhet med många andra har fastnat i "ATG Live-träsket".



    Tid är pengar, heter det ju.



    Och om jag följer Åbys tävlingar via ATG Live istället för att åka till banan, så tjänar jag massor med tid.



    Jag slipper att ta kompledigt från jobbet på eftermiddagen, jag kan jobba lite i hemmet mellan loppen och jag kan - om jag önskar - hoppa i säng direkt när sista loppet är kört.



    Klart som korvspad att det är lätt att välja det alternativet.



    ***



    Annars är det ju, som jag har skrivit här i bloggen tidigare, som så att jag emellanåt (ja, till och med för det mesta) är småtrött på ATG Live.



    Jag sticker ut hakan och säger att kvalitén på kanalen, och inte minst dess programledare, är avsevärt lägre än när den startades upp för ett antal år sedan.



    I sammanhanget kan jag inte att låta bli att upprepa: Säga vad man vill om Anders Ekberg, men han är saknad som aldrig förr i "Lajjven".



    ***



    Min vän Lars Ågren tog med mig ner till Åbys nya stallbacke (eller ja, gäststallar då) när jag nu äntligen kom mig för att besöka banan live i torsdags.



    Jag kan bara instämma i det alla andra tidigare har sagt. Det är en ruggigt imponerande del av Åby. Bättre kan det inte bli, inte minst för hästskötarna, som ju annars är vana att arbeta under minst sagt oglamorösa förhållanden.



    ***



    Mycket är bra på Åby.



    Men var är publiken?



    "Nya" Åby, med loger och allt, skulle ju ge ett lyft på många vis, inte minst när det gäller antalet besökare.



    Men om jag har fattat det hela rätt, så minskar publiksiffran istället för att öka.



    Jag fattar ingenting.



    ***



    Jag har läst i GT de senaste fredagarna att Mats Olsson, tidningens man på Åby, totalsågar banans nye sportchef Jon Walter Pedersen när det gäller hans roll som intervjuare i vinnarcirkeln.



    Visst, Jon Walter har väl sina brister i detta avseende, men mig störde det inte. Jag tyckte närmast att det var uppfriskande att höra en i sammanhanget ny röst.



    "Loket", "Lillis" och folket med "känd från trav-TV"-stämpeln i pannan ser och hör vi ju dagligen ändå.



    ***



    På tal om det:



    1) Hur många arbetsdagar har Per Skoglund per år?



    2) Hur många arbetsdagar har "ATG-Anton" per år?



    ***



    Många av landets travbanor har, som sig bör, en - som det heter på tidningsspråk - ledare på sidan 3 i sitt banprogram.



    Ofta är det sportchefen som tycker till, men det kan också vara travbanechefen, ordföranden, marknadschefen eller någon annan person i den inre kretsen.



    Men vad är det egentligen de skriver?



    Det är väldigt sällan ledaren gör skäl för namnet. Varför är det sällan eller aldrig någon som vågar sticka ut hakan och TYCKA något i frågor och ämnen som verkligen berör?



    Jag saknar verkligen Ken Karlssons ledare. Han är ett föredöme i detta avseende.



    ***



    Slut för idag.



    ***



    PS Fick just ett sms från Axevallaprofilen Hasse Nilsson. "Jag sitter i bil på väg ner till Normandie i Frankrike för att titta på fölungen efter Ready Cash och Fridhems Piraya. Och på tisdag kvalar Wanderson på Jägersro. Synd att missa det, men man kan ju inte få allt".



    ***



    Tillägg: Wanderson är en 2-åring med kanonstammen Going Kronos-Fridhems Ambra. Hästen ägs av Hasse Nilsson med familj och tränas av Mats Rånlund.



    ***



    Nu är det absolut slut för idag!

    Olof
  • Nästa gång är jag tyst!

    Det var ett försök att hjälpa publiken, främst då den del av publiken som inte går på trav så ofta, men det uppfattades fel...


    Det är för det mesta ganska svårt att vara travtippare.



    Men ibland är det extra klurigt.



    Som i söndags till exempel. I mitt tips i Axevallaprogrammet hade jag lyckats ranka Lassabo Palema, tränad och körd av Åke Svanstedt, som åttonde häst i V75-5.



    Han vann till det låga oddset 3,05, travade 1.15,2/2140 meter, och jag undrade förstås vad det var jag hade missat - och som, av oddset att döma, uppenbarligen hela övriga Sverige kände till!



    Extra retligt att komma så jäkla snett på en hemmahäst, tyckte jag förstås.



    ***



    Frampå kvällen, långt eftere tävlingarnas slut, kom jag på att jag var tvungen att se hur facktidningarna V75-Guiden och Travronden hade rankat honom.



    Ronden: Lassabo Palema rankad som elva (!). Ja, tia efter strykning av Benno Kievitshof.



    V75-Guiden: Lassabo Palema rankas som nia (!), det vill säga åtta efter ovan nämnda strykning.



    Jag hade alltså rankat honom MINST DÅLIGT i detta sammanhang.



    Men det var givetvis ändå en klen tröst.



    ***



    Vi var och delade ut tips vid allsången i centrala Skara i torsdags kväll, Per Ottosson, Kristian Wejshag, Benny Ternemar och jag.



    De som lyssnade på dessa kan ha haft en riktigt rolig helg.



    Benny bjöd på Drillbit Ås i StoChampionatet till oddset 9,70.



    "Otto" delade med sig av Braås Palema till oddset 5,45.



    Kristian meddelade klartecken på Prey Frontline till oddset 2,18.



    Själv lyckades jag faktiskt få in tre vinnare: Vici Lane till oddset 3,54, Noble Knight till oddset 1,83 och Going For Gold Zaz till oddset 3,55.



    DÅ var det hyfsat lätt att vara travtippare. Haha...



    ***



    Hur pass stor service till banpubliken är det egentligen rimligt att ha?



    Jag funderade på det efter att ha tittat lite på Vaggeryds eftermiddagstävlingar på ATG Live denna fredag (27/7).



    Publiksiffran (inkl.aktiva och funktionärer): 618 personer.



    Småbanan Vaggeryd, vars ekonomi rimligen inte är helgjuten, hade - i vanlig ordning - såväl "Loket" som "Professorn" på plats.



    Antar att ingen av dem är direkt gratis för smålandsbanan, som dessutom betalar ut tävlingsdagsarvode till Halmstads speaker Arne Back och Axevallas och Åbys referent/intervjuare/speaker Lars Ågren.



    Arne och Lars skulle lätt kunna "dubbeljobba" och på ett bra sätt kunna fixa det de båda ovan nämnda uträttar.



    Jag trodde att alla banor hade mer eller mindre sparbeting i dagsläget.



    ***



    Arne Back tog ut svängarna lite efter lopp 8 på Vaggeryd.



    Han kallade Kenneth Haugstad för "Baggen" när han presenterade vinnaren Toker Av Ekbacka, körd av den nyss nämnde.



    ***



    9 411.



    Det var publiksiffran här på Axevalla i söndags.



    Ni som hänger med i min blogg vet att jag både trodde och hoppades på minst 10 000.



    Inom mig hade jag nog ännu större förhoppningar.



    Bra väder, extra V75, ett öppet Stochampionat osv.



    Jag fantiserade (för det visade ju sig vara en fantasi) om mer än 11 000.



    Naivt?



    Tja, kanske det.



    Men jag tyckte att jag hade täckning för dessa funderingar.



    ***



    Hur kommenterar man då siffran 9 411?



    Jo, givetvis att det är en ökning med 1 555 personer jämfört med 2011.



    Och att det är den bästa "söndagsnoteringen" på fem år.



    Men ändå, 9 411 är i mina ögon en direkt usel siffra med tanke på vilket fantastiskt smörgåsbord som Axevallatravet hade dukat upp.



    Slutsats: I förlängningen hoppas jag, precis som jag har gjort i två års tid nu, att Trippeltravet ändras från torsdag till lördag.



    Söndagstrav år 2012 (förutom Elitloppet) känns ute. Fullständigt ute.



    ***



    Den sågning som Mats Olsson gjorde av sin hemmabana, Åbytravet, i kvällstidningen GT förra fredagen (20/7) var inte att leka med.



    Han fick faktiskt Åby att framstå som rena småbanan (med allt vad det innebär).



    Jag har själv inte varit på Åby på ett tag och frågar mig nu: Är det verkligen så illa?



    ***



    Diskningen av Mysterious (tvåa i mål bakom Conrads Garland) på Axevalla i söndags blev omdiskuterad.



    Läser bland annat följande i Lennart Perssons blogg Folk & Fä:



    "I ett försök att rättfärdiga sitt beslut visas måldomarnas översiktsfilm samtidigt som speakern försöker förklara för oss dumskallar varför hästen blev diskad. När han inser att domslutet inte går att motviera får vi höra att något hände tidigare som vi just nu inte kunde få se".



    Det var jag som var speaker. Jag vill härmed påpeka att det inte var å måldomarnämndens vägnar som jag kommenterade de bilder som spelades upp i intern-tv:n. Det var ett eget beslut och var tänkt som lite hjälp för de som kanske inte är så insatta i travet (sådana finns det ju många av en dag som denna).



    Med facit i hand var det kanske inte så smart. I alla fall inte när man inser hur Lennart Persson (och säkert många med honom) uppfattade det.



    Nästa gång en löpningsfilm spelas upp i samband med en diskningssituation är det nog klokast att vara tyst.



    ***



    Ha en trevlig helg!

    Olof
  • Det är nu det avgörs!

    Om ett par timmar drar söndagstävlingarna igång här på Axevalla. Blir det 10 000 åskådare eller inte?

    Jag hör till de personer som först av alla nämnde förslaget att förändrra Trippeltravet Axevalla till ett arrangemang torsdag-lördag istället för som i alla år fredag-söndag.



    Det var ett par år sedan nu. Redan då tyckte jag nämligen att söndagstrav som företeelse (alla söndagstrav utom Elitloppet) hade tappat lyster och att StoChampionatsdagen hade svårt att lyfta.



    Lennart Persson, då verksam på travnet.se, fick nys om dessa tankar och var inte sen att - delvis med andra människor som "slagträ" - idiotförklara dem.

    ***



    Ett år senare var det ennat ljud i skällan.



    Då var det fler människor, en del av dem i en betydligt större maktposition än jag, som förespråkade en förändring av upplägget för Trippeltravet.



    Och då, ja då tog det skruv...

    ***



    En eventuell förändring är dock ingen man gör över en natt och givetvis var det för sent att göra en förändring redan tiill i år,.



    Och tur var väl kanske det.



    För nu har ju StoChampionatssöndagen begåvats med extra V75 och det tror jag kan vara en ytterst viktig faktor för att få denna tävlingsdag att lyfta igen.



    Jag har skrivit det tidigare i veckan och jag skriver det igen:



    1) Extra V75.



    2) Bra väder.



    3) Bra sport rakt över.



    4) Ett öppet och spelbart StoChampionat.




    Det MÅSTE bara göra att publiken återvänder till Axevalla i samband med vårt söndagstrav.

    ***



    I fjol kom det 7 856 besökare.



    Hur många kommer i år?



    Ja, jag kan inte min vildaste fantasi tänka mig att siffran kommer att stanna under den magiska gränsen 10 000.



    Skulle det bli mindre än 10 000, ja då är vi många som blir ruggigt besvikna.



    Så det mest spännande - om inte annat för StoChampionatssöndagens framtid - vid sidan av hur själva storloppet går, är i princip publiksiffran.



    Jag menar, StoChampionatssönsdagen är ju den dag som vi som älskar Axevalla ser som vår egen nationaldag, om ni fattar vad jag menar.



    Därför är det av yttersta vikt att det går bra idag och att många kommer för att dela dess innehåll med oss som är här i alla väder.

    ***



    Förresten, hur gick det för Cojack T.T. i fredags (se tidigare blogg i veckan för bakgrunden)?



    Nja, han var femma, slagen av vinnande Prey Frontline med ungefär 20 meter. Han var spelad till cirka 43 gånger pengarna, så det var nog ingen alltiör grov snedrank som hade gjorts.

    ***



    Men samma man, som i veckan påpekade det här med rankingen av Cojack T.T., har hört av sig igen och nu meddelat en ny "blunder i tipsen".



    Och den här gången är det större risk att han har rätt, det måste även jag erkänna.



    Jag och "Tibro-Thomas" har nämligen rankat Crys Dream som sjua (!) i den avslutande V75-avdelningen.



    När detta skrives, klockan 11.15 på söndagen, är Crys Dream klar favorit på streckspelet (48 %) och visst kan det bli så att jag och Thomas får ta på oss var sin dummerjönsstrut i eftermiddag.

    ***



    Hur har vi egentligen resonerat när vi har fått tvåan i Stosprintern på sjunde plats i ranken?



    Jo, i första hand är vår tanke att ett FYRAÅRIGT sto mycket väl kan få det svinjobbigt i sin första start mot ÄLDRE ston.



    Visst, hon har travat snabba tider, men har hon den rätta HÅRDHETEN för att vinna?



    Det avgörs i eftermiddag.



    Oavsett hur det går, så erkänner jag utan omsvep att hon är FÖR LÅGT rankad, men jag tror fortfarande inte att hon vinner loppet.



    Strax före 17.00 vet vi följande:



    1) Var vi 10 000 på Axevalla denna dag?



    2) Hur gick det för Crys Dream i V75-7?

    ***



    Ha en underbar söndag!

    Olof
  • Tre försök - alla med samma resultat!

    Det var ett kallblodslopp på Axevalla i går kväll. Jag frågade Peter Untersteiner om han hade kört kallblod i lopp någon gång. Han bara skrattade...

    Jag hamnade bredvid Halmstadtränaren Peter Untersteiner på balkongen utanför tränarrrummet när kallblodsloppet kördes under fredagskvällen.



    Jag frågade Peter: "Har du kört något kallblod i lopp någon gång?"



    Han flinade till och svarade: "Ja, faktiskt. Tre gånger till och med. Med samma resultat alla gånger".



    Han såg så nöjd ut, så jag kunde inte låta bli följande följdfråga: "Seger?"



    Peter fortsatte och se och svarade: "Nej, diskad!" Men jag kan ju å andra sidan försvara mig med att det inte handlade om de sortens kallblod vi ser i tv på lördagar direkt".

    ***




    Glädjescener efter målgång i travlopp kan man aldrig bli mätt på.



    En liten bit efter mållinjen gjorde ettan och tvåan i finalen av fredagens utslagningslopp här på Axevalla, jobbarkompisarna Frank Nilsson (Sweeping Candy) och Anders Svanstedt (Allaballakaitoz) en slags egenhändigt komponerad "high five".



    Kul att se att det inte måste vara miljonlopp för att kuskar skall våga bjuda på lite äkta känslor.

    ***



    Jag stod vid staketet i stallkurvan mellan två lopp i fredags.



    En kvinna kom fram och sa: "Ert jobb måste väl vara fantastiskt roligt" och pekade på min mikrofon och kameramannen Pers kamera.



    Vi kunde bara bekräfta detta och hon fortsatte att prata. Men nu om sig och sina erfarenheter inom travsporten.



    Vi stod där och snackade i säkert fem minuter. Jag förstod snabbt att det var Christina Lindencrona, uppfödare, ägare och tränare till Xerafime Won, som startade i kvällens utslagningslopp.



    Hennes sätt att prata om travsporten i allmänhet och den lilla amatörtränaren och uppfödaren i synnerhet gjorde mig varm i hjärtat. Jag kom på mig själv med att tänka: "Det är ju för tusan det här som är den verkliga tjusningen med den sport (travet) som vi alla älskar".



    Topptränare, toppkuskar, catchdrivers och storhästägare i all ära, men vilken rysning man får i kroppen när man kommer nära en person som för det mesta håller till på travets "bakgård".

    ***



    Du får gärna det kalla det rövslickeri om du vill, men jag lovar att jag har ärliga (och inte inställsamma) syften när jag berättar om mitt möte med Erik Adielsson på här på Axevallas stallbacke i fredags kväll.



    Redan inför det första loppet försökte jag hugga en till synes avslappnad Erik för en intervju i vår intern-tv.



    Erik svarade vänligt och korrekt: "Alltså, det är inte det att jag inte ställer upp och jag kan gärna säga några ord om Boris the Blade i första loppet. Jag har precis värmt honom. Men helt ärligt, jag har inte hunnit öppna programmet än och läsa på motstånd osv för de övriga hästarna. Är det okay om vi tar det lite senare?"



    Självklart var det okay.



    Bara två lopp senare kom Erik själv fram och sa: "Du, jag har hunnit skumma igenom programmet nu. Jag skall bara gå och göra alkotestet, sedan kan vi köra om du vill".



    Här visade Erik Adielsson att han är ett riktigt proffs - även när han inte sitter i sulkyn! Men det visste ni väl förut...

    ***



    Olle Goop kom fram och pratade en stund. Även han gled in på ämnet om vårt jobb med intervjuer på stallbacken och han konstaterade:



    "Numera är det reportrar, tipsexperter och kameramän överallt på en travbana. Det är inte så många år sedan det knappt fanns någon".



    Olle fortsatte:



    "Det är givetvis inte så konstigt att publiksiffrorna på våra banor sjunker med tanke på all den information som ständigt pumpas ut i såväl tv som ATG Live och annan media. Jag menar, man har ju inget för att vara på plats klockan fyra för att på egen hand börja klocka värmningar. Allt är ju så välbevakat nu för tiden att alla spelare ändå får ta del av samma information".

    ***



    Efter Covington Ås´ seger i stayerloppet i fredags tvekade i det längsta hästens skötare, Maria Törnqvist, om hon skulle hoppa in i den väntande "skötarbilen" och åka med upp till vinnarcirkeln.



    Jag såg det och sa till henne: "Men ska du du inte åka upp till prisutdelningen?"



    Maria skurvade lite generat på sig och svarade: "Nja, jag vet inte riktigt. Jag tycker det är lite pinsamt".



    Jag fick henne som väl var på andra tankar och strax därefter satt hon bredvid chauffören Sven-Gunnar Andersson och lät sig transporteras fram till den plats där hon GIVETVIS hörde hemma just då.



    Så lova mig, alla hästskötare som läser detta: Tveka aldrig på att unna er att vara med och sola er i glansen när tillfälle ges. Det är ni så oerhört väl värda! Alla vi som går på en stallbacke både ser och hör vilket fantastiskt jobb ni gör. Utan er skulle travet stanna!



    Se detta lilla avslutande stycke som en ren och skär hyllning till alla våra hästskötare! De är värda all respekt!

    ***



    Strax dags för lördagstävlingarna!

    Olof
  • Jag tror på 10 000 på söndag!

    StoChampionatet på söndag. Det känns spännande. Inte bara för att loppet är ganska öppet. Nej, det skall även bli spännande att se om publiksiffran höjs...

    Jag brukar inte vara den kaxiga typen.



    Men i dagens blogg tänker jag sticka ut hakan lite grann.



    Jag är närmast säker på att söndagens publiksiffra på Axevalla kommer att uppgå till minst 10 000 personer!



    Detta givetvis under förutsättning att det är om inte kanonväder, så i alla fall uppehåll...

    ***



    Publikrekordet för söndagen i TrippeltravetAxevalla lyder på 14 740 personer.



    Det sattes 1993. Det året vann sagohästen Ina Scot, tränad och körd av den kanske mest färgstarke person som svensk travsport har sett (Lutfi Kolgjini inräknad), Kjell P Dahlström.



    Vilket ekipage det var, Ina Scot och Kjell P Dahlström!



    Inte konstigt att folk gick man ur huse för att få uppleva detta magiska ögonblick!

    ***



    15 år senare, 2008, gick publiksiffran för söndagstravet för första gången sedan 1992 under 10 000 personer och sedan har den tyvärr minskat år för år.



    Förra året var det 7 856 personer som såg Tamla Celeber och Örjan Kihlström vinna vårt största lopp för året – och det är bara för dåligt!

    ***



    Hur kan jag då sticka ut hakan och påstå att det kommer 10 000 personer i år?



    Jo, det finns ett antal faktorer som detta.



    1) För första gången körs det en EXTRAINSATT V75-OMGÅNG under denna stordag.



    2) För första gången på länge är StoChampionatet ovanligt ÖPPET OCH SPELBART.



    3) En MARKANT HÖJNING AV KLASSEN PÅ LOPPEN vid sidan av själva StoChampionatet kan skådas.

    ***



    På tal om StoChampionatet. Här är vinnarna (vinnarodds inom parentes) under 2000-talet.



    2000: Sweet As Candy - Björn Goop (3,91).



    2001: Volita du Ling - Erik Adielsson (8,29).



    2002: Pine Dist - Örjan Kihlström (2,67).



    2003: Je T´aime Dream - Stig H Johansson (2,29).



    2004: Giant Diablo - Örjan Kihlström (1,36).



    2005: Fama Currit - Peter Ingves (1,77).



    2006: Mad Marke - Stefan Söderkvist (35,82).



    2007: Vala Boko - Jorma Kontio (1,58).



    2008: Lie Detector - Örjan Kihlström (1,96).



    2009: Calamara Donna - Örjan Kihlström (4,87).



    2010: Viola Silas - Fredrik Persson (1,86).



    2011: Tamla Celeber - Örjan Kihlström (1,81).



    Jag summerar:



    Åtta stora favoriter, tre andra-tredjehandare och en storskäll.

    ***



    Alltså, det har varit fantastiskt att se topphästar som Pine Dust, Je T´aime Dream, Giant Diablo, Fama Currit, Vala Boko, Lie Detector, Violas Silas och Tamla Celeber, men ingen har varit i närheten av att ha den lyskraft som Ina Scot hade.



    Därför är det inget måste för den som bara är måttligt eller ringa travintresserad att ta sig ut till Axevalla för att se StoChampionatet.



    Och just det här med att storloppet innehåller en storfavorit gör det hela än mindre intressant för den ovan nämnda kategorin människor.



    Nej, heller då ett öppet StoChampionat där många hästar startar med segerchans.



    Ett sådant har vi framför oss i år, därför tror jag att intresset kommer att öka!



    ***



    En annan bra sak med söndagen i StoChampionatet i år (kanske inte direkt publikhöjande, men ändå) är att inte själva storloppet avslutar V75-omgången.



    Nej, StoChampionatet körs som V75-6 och när sedan racet är kört och vinnarna har hyllats skall säcken sys ihop med V75-7 och DD-2, som är Stoslaget med idel kanonhästar.



    Det innebär att det inte blir som tidigare år, det vill säga att festen dör ut abrupt och hänsynslöst och folk kastar sig ut mot parkeringen direkt efter StoChampionatsfinalen.



    ***



    När detta skrives ser jag Eskilstunas eftermiddagstävlingar på ATG Live.



    Gå in på lopprepriserna och kolla lopp 8.



    Observera hur löpningsreferenten beter sig första 500 meterna.



    Full i skratt är nog bara förnamnet vad han är...

    ***



    Redan i går kväll, innan ens fredagsprogrammet hade kommit ut, damp det ner ett sms från en kompis, som hade läst Axevallatipset här på vår hemsida.



    "Jag är inte facit, men jag hajade till när jag såg rankingen av Cojack T.T."



    Det är i lopp 9 på fredag, V65-4, som jag och min kollega Tibro-Tomas har satt häst nr 8 Cojack T.T., körd av Filip Lejon, som som 13:e häst (av 15).



    Det är fullt möjligt att det är en jätteblunder. Därför är det lika bra att bikta sig redan här och ge er, kära bloggläsare, en ärlig chans att omvärdera detta tips.

    ***



    Har ni andra synpunkter på tipsen i Axevallaprogrammen eller kanske rent av idéer som ni vill dela med er av, mejla då till oloftrav@hotmail.com

    ***



    Allt för idag!

    Olof
  • Förlåt mig, Frank!

    Allt är som en enda mardröm, men jag vet att jag har upplevt det i verkligen. Den totala genomklappningen och förnedringen. Det drabbade även Frank Nilsson...

    Alltså, jag gillar egentligen inte att blogga så mycket om mig själv och det som rör mig och min person. Det är för mig mer givande att blogga om andra människor, andra företeelser och andra relationer.



    Men den här gången ska jag faktiskt göra ett undantag. Jag skall berätta om det som hände mig förra veckan. Eller rättare sagt, jag MÅSTE få berätta detta eftersom jag är i ett starkt behov att få skriva av mig lite av detta trauma.



    För ett trauma det var det faktiskt.

    ***



    Det var dags för den årligen återkommande GolfveckanFalköpings GK (min hemmaklubb). Det var tävlingar sju dagar i rad (måndag-söndag) och precis som föregående år var jag anmäld till samtliga sju tävlingar.



    Jag hade sett fram emot denna tävlingsvecka väldigt länge och gjort allt jag kunnat för att slipa till formen på rätt sätt. En dryg vecka innan startskottet gick, så gick jag en strålande runda (två slag över handicap) på Skövde GK och ett par dagar senare genomfördes ett "lagom" genrep på hemmabanan.



    Nu jäklar..!

    ***



    So far so good.



    Men det var nu problemen började.



    Med facit i hand stavas problemen antagligen ÖVERLADDNING eller DÅLIGA TÄVLINGSNERVER.



    Eller kanske var det frågan om en kombination av dessa båda negativa egenskaper.



    Jag vet faktiskt inte.

    ***



    Orkar du läsa lite om allt det bedrövliga jag lyckades prestera under denna vecka? Kanske kan det till och med vara lite lärorikt för er som eventuellt känner igen er i det jag fick genomgå.



    Vi tar det dag för dag:



    Måndag:



    Partävling med en kompis som heter Odd. Det var väl den här tävlingen som jag hade minst förväntingar på och därför var en 48:e plats bland 72 startande helt okay.



    Det var ju liksom bara uppvärmingen.



    Men tänk om jag i detta skede hade anat att detta skulle bli mitt BÄSTA resultat under veckan, ja då hade jag åkt raka vägen hem och dragit ett tjockt täcke över mig och näppeligen återvänt till golfbanan mer den veckan.

    ***



    Tisdag:



    Veckans första singeltävling stod på programmet. Massor med fina klockor stod på spel och i år skulle jag bara ha en.



    Nu blev det inte så.



    Jag var inte ens i närheten.



    Jag kom på 47:e plats bland 56 spelare i B-klassen.



    Överfört till travspråk: Jag stapplade i mål 150 meter efter klungan!

    ***



    Onsdag:



    Nya friska tag. Nu var det ännu en partävling på programmet och till denna hade jag lyckats locka självaste Frank Nilsson (ja, just det, trav-Frank) som partner.



    Jag var övertygad om att jag skulle lyckas skärpa till mig och hitta spelet i Franks närvaro.



    Så blev det inte.



    Definitivt inte.



    Jag hade samma totalkramp i mitt spel som tidigare dagar och bidrog i högsta grad till att paret Darius/Nilsson kom på en föga hedrande 25:e plats bland 27 par i A-klassen.



    Förlåt mig, Frank!

    ***



    Torsdag:



    Skulle Olof Darius kunna göra en fjärde plattmatch på raken?



    Inte en chans!



    Tänkte jag på väg ut till golfbanan för veckans andra singeltävling.



    Men vad hände?



    Jo, det första utslaget för dagen hamnade i SKOGEN, allt gick därefter i stressens och panikens tecken en stund, vilket gjorde att jag använde mig av 19 slag på de två första hålen.



    19 slag på två hål. Det är för att tala travspråk som att galoppera bort ungefär 150 meter i starten.



    Hur det slutade? Jo, med en 32:a plats bland 35 startande i B-klassen.

    ***



    Fredag:



    Nu var goda råd dyra. Fredagens tävling, en korthålstävling (hållängder från 45 till 130 meter) skulle om inte annat återbörda mitt försvunna självförtroende inför de två "tunga" partävlingarna under helgen.



    Idealresultatet denna dag var 3 slag per hål (= 54 slag på 18 hål).



    Jag inledde med en 6:a, därefter kom en 5:a och en 4:a. Sedan kom det totala sammanbrottet. Jag "råtoppade" ett utslag och lyckades slå upp bolluslingen på restaurangens altan (!), där det i hällregnet dock inte satt något folk.



    Bollen återfanns inte och sedan blev allt skit. Jag fick en 10:a på det hålet och när tävlingen var över efter nästan fyra timmars pina (för mig alltså) i regn och rusk visade resultatlistan obarmhärtigt den grymma sanningen.



    Av 71 deltagande spelare i herrklassen kom Olof Darius, just det, på 71:a och sista plats.



    Jag var lipfärdig!

    ***



    Lördag:



    Denna dag fick det bara inte gå snett. Det handlade nämligen om en partävling över mastiga 36 mål – överfört till travspråk ett lopp över 3140 meter.



    Först var det 18 hål singelspel på förmiddagen och sedan, efter lunch, 18 hål foursome (där spelarna i laget slår varannat slag på en och samma boll).



    Med dåligt spel skulle denna dag bli hur lång som helst.



    Även om jag tappade lite på slutet i singeltävlingen, så rasade jag aldrig ihop helt. Jag tog mig i alla fall in på 81 slag netto (87 och 88 tidigare i veckan) och fick vara efter omständigheterna vara hyggligt nöjd.



    Jag var 46:a bland de 58 deltagarna.



    På eftermiddagen flippade det heller inte ur totalt, men jag och min kompis spelade båda en ganska grå och en halvmedioker golf, vilket i slutändan ledde till att vi hamnade på 25:e plats bland de 29 lagen.



    Tomheten var i det närmaste total...

    ***



    Söndag:



    Sista chansen att prestera. Det var en partävling benämnd Spanienresan och förstapriset var precis som namnet anger en resa till sydligare breddgrader. Detta i december!



    Nu då! När man minst anar det kommer det säkert att gå bra, tänkte jag.



    Det började bra. Jag och min kompis (samma partner som på lördagen) spelade finfin golf – i två (!) hål.



    Men redan på hål tre sprack ballongen och efter ytterligare misstag insåg vi at det enda vi hade att göra var att jobba för att undvika jumboplatsen.



    Så grym var sanningen.



    Vi lyckades bra i vår målsättning. Vi kom nämligen på 60:e plats bland de 66 startande.



    Efteråt var jag av någon anledning varken arg, ledsen, tom eller besviken.



    Jag var närmast lättad över att en hel veckas självplågeri och närmast total förnedring var över.



    Pengar hade det kostat också. Med startavgifter, mat och fika gick väl kalaset loss på drygt 1500 spänn.

    ***



    Efteråt fiick jag dock pris!



    Kan ni tänka er!



    Tävlingsledaren (samme man hela veckan) hade naturligtvis konstaterat hur sanslöst sjukt tungt det gick för mig och delade inför en entusiastisk (!) publik ut ett trepack bollar till mig "som tack för att jag var en av de spelare som hade deltagit i veckans alla tävlingar".



    Behöver jag säga att jag var ganska generad när jag smög fram och tog emot detta pris!

    ***



    Sedan blev det vila från golfen måndag, tisdag och onsdag.



    På torsdag åkte jag ut för att gå en träningsrunda. Plötsligt var det dåliga spelet som bortblåst, slagen satt hastigt och lustigt precis som de skulle igen och inom mig kändes det som att föregående vecka var något jag bara upplevt i (mar)drömmarnas värld.



    Det var fantastiskt! Jag kunde spela golf igen!!!





    Så nu vet jag: Det var på grund av överladdning och/eller dåliga tävlingsnerver jag ballade ur!



    ***



    Hur firar man nu detta?



    Jo, jag tar med mig två kompisar och åker och spelar en tremannatävling på Hökensås GK i morgon, lördag!

    ***



    Tack till dig som orkade läsa denna blogg!

    Olof
  • Inget Åmålstrav utan Sylve...

    Varje travbana har sina profiler och sin charm. Åmålstravet har Sylve Johansson och skall vara stolta över det...

    Han kallade Axevallahästen Zerba G. för Zebra G. hela loppet.



    Jag pratar om Åmåls löpningsreferent Sylve Johansson.



    Samme man som använder sig av uttryck som "har bak sig", "hästarna tar fatt på slutvarvet" och "strider sida om sida".



    Klart att man skulle kunna göra sig lite lustig på hans bekostnad.



    Man varför det?



    Sylve har sin personliga stil och skall visas största repeskt för det. Han är en skön profil på sin bana och folk får faktiskt säga vad de vill, men när det körs trav i Åmål så ska det vara med Sylve som referent.



    Annars känns det inte som Åmål!

    ***



    På tal om Åmål.



    Jag kan bara inte undanhålla er en annan grymt skön sak.



    Gå in på Åmålstravets hemsida, klicka på filken "Om oss" och fortsatt till fliken "Personal".



    Under denna flik finns det ett antal bilder, som kanske inte direkt har sin liknelse på andra travbanors hemsidor, om man säger så.



    Titta särskilt på bilderna som beskriver ett personalmöte. Och titta extra noga på mannen i grönt med en hatt på huvudet. Han verkar grymt intresserad...



    Men som sagt, varje bana har sitt stuk och sina profiler.



    Åmålstravet är värd all respekt!

    ***



    Jag och Frank Nilsson spelade (i par) golftävling på Falköpings GK idag.



    Det gick väl inte jättebra, om man säger så.



    Vi började med en snygg "nia" på det första hålet efter att ha missat var sin putt av karaktären "den hade en tvååring satt".



    Sedan slog vi "out of bounds" två gånger vardera och så vidare.



    Men vädret var bra. Banan likaså. Vi hade nog rätt kul, trots allt.

    ***



    Mot slutet av rundan frågade jag Frank:



    "Ska du kolla på travet från Åmål i kväll? Datorn eller tv:n?"



    Han funderade lite:



    "Nja, det blir nog varken det ena eller det andra. Jag åker nog ut till Vara-Bjertorps GK och spelar Onsdagsgolfen".



    Och jag som trodde att han hade fått nog av golf för ett tag framöver efter att ha fått släpa runt på mig under en dag...

    ***



    Senare fick jag reda på att det vankas ännu mer golf för "Frallan" de närmaste dagarna.



    I morgon (torsdag) skall han spela Ringenäs GK tillsammans med sin gamle polare Pekka Lähdekorpi och och på fredag SprintermästargolfenHalmstads GK Tylösand.



    Det märks för övrigt att den gode Frank är lite "miljöskadad". När han skulle berätta om Sprintermästargolfen, så sa han:



    "Kan du tänka dig, jag har precis som här i Falköping i dag blivit lottad att starta från spår 1. Nej, jag menar förstås hål 1..."

    ***



    I morgon börjar Sprintermästarmeetinget i Halmstad. En av de drivande krafterna på Halmstadtravet är Jeanette Nilsson och mitt i allt stök inför det som komma skall, så tog hon sig härom dagen tid att hjälpa mig.



    Mitt friex av Halmstadprogrammet blev indraget för ett tag sedan och nyligen mejlade jag till Jeanette och frågade om hon kunde tänka sig att starta denna prenumeration igen.



    Det gjorde hon. Och första programmet som kom i min brevlåda var det till fredagens tävlingar (Stosprintern). Gött, tänkte jag, även om jag insåg att jag skulle får klara mig utan program till Sprintermästaren på torsdag.



    Men dagen efter kom det ett BREV från Halmstadtravet. I brevet låg torsdagsprogrammet.



    Jeanette hade tänkt även på detta.



    Vad säger man? ETT STORT TACK, såklart!

    ***



    På fredag sänds det sista programmet (för gott?) av "Barfota runt om" ATG Play.



    Vad ska vi travintresserade sedan göra på fredagar klockan 22.00?

    ***



    Jag vill redan nu slå ett slag för Axevalla kickoff inför StoChampionatet.



    Den kommer i år att arrangeras på TORSDAG (19/7) istället för som tidigare om åren på onsdag.



    Det är ett klart plus.



    Sedan får ni inte missa att ta del av det musikaliska utbudet. Bland annat kommer coverbandet Billy, som har specialiserat sig på Gyllene Tider-låtar.



    Billy lovordas i många olika sammanhang, kan jag upplysa om.

    ***



    Frank och jag pratade om att försöka att arrangera ett Axevallamästerskap i golf (för alla med någon storts anknytning till travet i vårt område) till sensommaren/hösten.



    Skall prata med Benny om han kan tänka sig att sponsra något sådant med lite priser.



    Grundstommen i tävlingen kan ju bli filurer som (förutom oss själva då): Sven-Gunnar Andersson, Ulf Stenströmer, Jan O Jacobsson, Anders Svanstedt, Conny Holmberg, Anders Ehn (hovslagare på Bjertorp), Anders Brolin (chefen i vår tv-studio) för att nu nämna några.



    Får jobba vidare me´t...

    ***



    Hej för denna gång


    Olof
  • Ingen Svanstedt i Årjäng...

    Handlar det om 800 000 kronor och evig ära och berömmelse, så är det klart att det är lätt att förivra sig lite...

    Axevalla = tisdagsbana.



    Så har det alltid varit och så skall det (förhoppningsvis) alltid vara.



    Detta år har vi dock bara 17 tisdagstrav (varav en lunch).



    I det första prelimiära utkastet inför 2012 finns det 24 tisdagar inlagda på Axevalla.



    Och mer kan det kanske bli. Än så länge är nämligen bara 37 av de sammanlagt 43 tävlingsdagarna utplacerade.

    ***



    Ett litet minus dock.



    Sex av de 24 tisdagarna är lunchtrav.



    Men på något vis känns det som sagt ändå rätt att vi tävlar på tisdagar.

    ***



    Dessutom är det bra rytm i nästa års tävlingskalender på Axevalla. Med undantag för sista veckan i mars, så kör vi trav en gång i veckan från den 8 januari till den 7 maj.



    Det är 15 tävlingsdagar det. Och 13 av dem är tisdagar!



    Jag trycker på "Gilla"-knappen!

    ***



    Klart att det är lätt hänt att gå lite över gränsen i drivningen när det står 800 000 kronor på spel.



    Både Jorma Kontio och Åke Svanstedt fick 8 000 kronor i böter och tre dagar "i buren" efter den rafflande uppgörelsen i E3-finalen (Chelsea Boko och Global Offshore) på Färjestad i lördags.



    Det innebär att båda dessa profiler missar Årjängs klassiska V75-lördag den 14 juli.



    Tråkigt för oss som gillar travsport av högsta klass.

    ***



    Jag har sagt det förut och säger det igen, ibland blir det bara för mycket även för den som verkligen älskar trav.



    Jag tänkte exempelvis på den gångna måndagen.



    12.20 Förlängt lunchtrav på Solvalla (nio lopp).



    15.00 Eftermiddagstrav på Åmål (nio lopp).



    18.20 V65 på Halmstad (tolv lopp).



    18.30 V5 (saxbana) på Mantorp (tio lopp).



    Hur mycket ska man hinna? Hur mycket ska man orka ta till sig?

    ***



    Snacka om att låten "Levels", gjord av den svenske discjockeyn Avicii, har blivit en storfavorit på landets travbanor.



    Om detta fortsätter kommer snart varenda segerdefilering runt om i Sverige att göras till denna låt!

    ***



    Jag kom på mig själv med att ha beslutsångest i lördags.



    Skulle jag se tävlingarna från Färjestad på tv eller via datorn?



    Jag hade, helt ärligt, önskat att det hade funnits ett tredje alternativ. Ett helt NAKET sådant.



    Vadå naket?



    Jo, ett alternativ där man kunde skala bort allt pladder av alla möjliga spel- och sportexperter, värmningsgubbar, programledare, intervjuare och några till.



    Jag skulle gott och väl nöja mig med banljudet, alltså exakt det utbud som de som besöker banan live får ta del av.



    Det räcker ju utmärkt, eller hur??

    ***



    För min egen del blir det mycket golf den kommande veckan. Vi kör nämligen den årligen återkommande Golfveckan Falköpings GK.



    Måndag: Partävling, tisdag: singeltävling, onsdag: partävling, torsdag: singeltävling, fredag: singeltävling, lördag: partävling (36 hål), söndag: partävling.



    Jag är anmäld till alla sju och känner mig ruggigt taggad!

    ***



    Dags att putsa till klubborna och märka upp bollarna!














    Olof
  • "Jag kommer att vara sjuk hela veckan"

    Året var 2000. Sweet As Candy, tränad av den relatiivt okände Lars-Eric "Slappen" Magnusson var favorit i StoChampionat. Och "Slappen" skulle vara med på scen..

    Jag kan inte hjälpa det, men jag gillar absolut inte när en del banor väljer att lägga ett montélopp som dagens (eller snarare kvällens) SISTA race.



    Inte minst tänker jag på den spelande publiken. Den som får in sitt spel får, istället för att gå raka vägen till spelluckan, snällt vänta på följande innan vederbörande kan få ut sina slantar:



    1. Preliminärt resultat skall ropas ut.



    2. Segerintervju, prisutdelning och segerdefilering skall genomföras.



    3. Vinnande ryttare skall, en stund efter sina kollegor, vägas ut (eller vägas in). Vet inte vilket som är vilket.



    4. Vikterna skall godkännas, resultatet av detta skall meddelas måldomaren, som i sin tur meddelar totoavdelningen och speakern.



    Det där tar en bra stund.

    ***



    Jag tror för övrigt inte heller att de aktiva uppskattar att montélopp ligger som SISTA lopp för kvällen.



    För att spetsa till det lite till: Är det egentligen någon som har nytta av att montéloppet avslutar kvällen?



    Jag tvivlar.

    ***



    På tal om monté.



    Om franska toppkuskar som Eric Raffin och Mathieu Abrivard (för att nu ta två bra exempel) kan rida montélopp, varför skulle då inte våra svenska motsvarigheter som Åke Svanstedt, Erik Adielsson, Björn Goop med flera kunna göra det? I alla fall för en dag.



    Jag ser framför mig ett speciallopp i samband med något stort arrangemang, där man har ett montélopp för enbart inbjudna ryttare. Det skall vara ett förstapris på typ 100 000 kronor, så att det lockar både bra hästar och de inbjudna ryttarna.



    Jag menar: Kan Halmstad varje år genomföra ett lopp för tränare som ALDRIG annars kör lopp, varför skulle då inte någon annan bana (HELST AXEVALLA) genomföra min idé.



    Under dispens skulle väl Åke, Erik, Björn, Flemming Jensen, Peter Ingves, Daniel Olsson, Ludde med flera ställa upp på detta?



    Det vore i alla fall skitkul.

    ***



    I förra bloggen skrev jag lite om Berndt Lindstedts elitloppsseger med Pershing 1979.



    Efteråt kom jag att tänka på när min tidigare arbetskollega Mikael Sjöqvist, numera bosatt i Norge, gjorde en längre intervju med Axevallatränaren Mats Gustafsson, även hingsthållare i Habo, för några år sedan.



    Habo-Mats berättade då för Mikael att han en gång i tiden hade jobbat för Wallner-Lindstedt. Som många lite äldre minns så bildade topptränarna Håkan Wallner och Berndt Lindstedt en gång i tiden ett så kallat popstall på Solvalla och blev då begreppet Wallner-Lindstedt.



    Det där var långt före Sjöqvists tid. Men han tolkade det Mats sa på sitt eget sätt och skrev så här i artikeln:



    "I sin ungdom arbetade Mats Gustafsson hos Waldner Lindstedt (Berndts pappa)".

    ***



    Mikael var och är en kul prick. Han gjorde ofta sina egna tolkningar och hade inte alltid tid att kolla faktauppgifter ordentligt. Men de fel han gjorde var ofta ganska charmiga och jag tror aldrig att någon blev arg på honom.



    Här kommer ett exempel till. Mikael skulle skriva sportens årskrönika för år 2000 och givetvis fanns då StoChampionatet med som en punkt.



    "Sto-Championatet vanns av Sweet As Candy, tränad av den glade Åby-amatören Lars-Eric "Slatten" Magnusson".



    Fel 1: Lars-Eric var proffstränare.



    Fel 2: Hans smeknamn var "Slappen".

    ***



    Nu en annan kul grej om nyss nämnde "Slappen". Dock är inte Mikael Sjöqvist inblandad denna gång, det är (indirekt) istället Axevallachefen Benny Ternemar.



    Det var inför nyss nämnda StoChampionat 2000, där alltså den gode "Slappen" hade favoriten i form av Sweet As Candy, som ju kördes av Björn Goop.



    Benny Ternemar insåg givetvis värdet av att liten okänd tränare hade favoriten i detta storlopp och inbjöd därför Magnusson till Axevallads kick off-kväll på Forntidsbyn i Skara på onsdagskvällen samma vecka.



    Tanken var att "Slappen" skulle intervjuas på stora scenen och även lämna lite tips till den stora allsångspubliken.



    "Slappen" tackade ja och Ternemar spann som en katt. Det här skulle bli bra underhållning.

    ***



    Men så kom måndagen i aktuell vecka. Det var två dagar kvar till kick off-kvällen.



    Bennys telefon ringde. I andra ändan var, ja just det, "Slappen".



    Om han hade fått "kalla fötter" får vi väl egentligen aldrig med säkerhet veta, men samtalet som utspelades lät så här.



    "Hej du. Det är Lars-Eric. Jag har blivit sjuk och kan inte komma på onsdag".



    Och innan Ternemar hade fått en chans att ta in detta och säga att man typ kunde avvakta till på onsdag morgon innan man ställde in "Slappens" besök på Forntidsbyn, så tog Lars-Eric till orda igen:



    "Och jag kommer att vara sjuk hela veckan!"



    Behöver jag tillägga att allsångskvällen i Forntidsbyn denna julivecka 2000 blev en profil fattigare.

    ***



    Men vad gjorde väl egentligen det? Det viktigaste var ju att Sweet As Candy vann StoChampionatet på söndagen.



    Och det gjorde hon som bekant.



    Den dagen visade "Slappen" inga tecken på sjukdom.



    Det var ju också det väldigt skönt.

    ***



    Till sist: Har ni kollat in Vinnare V65 någon vardagskväll när norrländska Sara Andersson är intervjuare?



    Efter att ha varit en ganska blyg viol i början av karriären har hon nu blivit varm i kläderna och när hon talar framför kameran gör hon det numera med en smått lockande och förförisk blick.



    Spännande att se hur människor utvecklas. Var och en på sitt sätt.

    ***



    Golftime! Ha det bra!


    Olof
  • På en sunkig camping i Vallentuna...

    Tro inte annat än att jag har varit på Elitloppet ett antal gången genom åren. Allting började egentligen på en sunkig campingplats i Vallentuna 1979...

    I en blogg helt nyligen skrev jag ju att jag inte hade varit på Elitloppet sedan 2004.



    Men tro för den skull inte att jag varit anti till att åka till Elitloppet även tidigare.



    Faktum är att jag besökte detta superarrangemang första gången redan 1979. Den gången vann Pershing, ägd av Stall K.G.B. samt tränad och körd av Berndt Lindstedt Elitloppet.



    Och dagen före vann samma konstellation även "Lilla Elitloppet", alltså Sweden Cup med hästen Angels Flight.

    ***



    Ärligt talat, jag visste knappt vad Elitloppet var för någonting när jag den där gången i maj 1979 blev medlockad av en några år äldre kompis (med körtkort och bil) att följa med till Stockholm.



    Men samme kompis hade ju tagit med mig till travbanor som Halmstad och Årjäng vid tidigare tillfällen och det hade varit jättekul, så varför inte?



    Vilket hotell vi bodde på?



    Nja, riktigt så fint var det inte och tur var väl det med tanke på att man på den tiden var fattig gymnasiestudent.

    ***



    Kompisen, som hade varit på Elitloppet förr (och för övrigt hade bra koll på var Systembolaget i Västerås låg), kände till en campingplats i Vallentuna.



    Det var inga som helst problem att hitta dit, trots att det var långt före GPS:ens tillkomst, men det var i princip bara vi som lyckades med den bedriften. Att hitta den här på sin höjd enstjärniga campingen i Vallentuna.



    För att uttrycka sig i klartext: Jag tror att vi var ensamma på hela den halvsunkiga campingen!

    ***



    Kallt var det också.



    När vi frampå fredagskvällen hade installerat oss i vårt tvåmannatält av typ 60-talsmodell och låtit en pissljummen pilsner rinna ner, så kom hungern.



    Dags att börja jaga ett matställe. Diskussionerna började om huruvida vi skulle söka oss ända till mot centrala Stockholm eller om det räckte med någon korvmoj eller liknande i närområdet.



    Alltså, detta var 1979 och då visste man (i alla fall vi lantisar) knappt vad en kinarestaurang eller pizzeria var för något.

    ***



    Den annars bilkörande kompisen hade ju druckit en pilsner, så att ta bilen var inte att tänka på.



    Vad hade vi då för alternativ? Tunnelbana, lokaltåg, buss eller rent av att promenera.



    Jag minns så väl att det blev det sistnämnda. Vi gick lite fram och tillbaka och hittade väl till slut det som kallades Vallentuna centrum och visst, där fanns det en korvmoj. Efter typ en jätteburgare med strips la sig hungerkänslorna och vi vandrade tillbaka till vårt ytterst spartanska boende.



    Klockan var inte mycket. Inte för att vara en fredagskväll i alla fall. Men vad att göra på en tom campingplats i ett kyligt Vallentuna?



    Efter ytterligare en pissljummen pilsner var det bara att krypa ner i sovsäcken och börja räkna får...

    ***



    När jag klev ur kompisens bil utanför bostaden i Falköping strax före midnatt på söndag kväll lovade jag mig själv både dyrt och heligt att om jag NÅGOSIN MER ska åka till Elitloppet, så skall jag INTE campa.



    Varken i Vallentuna eller någon annanstans.



    Det löftet har jag utan problem hållit.

    ***



    Det var 5 rader med fem rätt på V5-spelet på Axevalla i tisdags.



    Direkt när det var offentliggjort, så fick jag sms från en kompis, som undrade om de fem vinnande systemen var inlämnade i Sydafrika.



    Jag kunde omgående svara att så var inte fallet. Det kändes riktigt befriande att de var inlämnade hos helt vanliga ATG-ombud i Farsta, Halmstad, Västra Frölunda, Växjö och Lidköping.

    ***



    När jag började gå på trav i slutet av 1970-talet var man tvungen att lämna in sina V5-system (och även vinnare/plats) på banan eller också hos något av de ytterst få ombud som fanns på den tiden.



    Men om man valde ombudet, så skall ni inte tro att man där kunde spela ända fram till start. Nej, om det var tisdagstävlingar på Axevalla, så var väl inlämningsstoppet typ klockan 10.00 på måndagsförmiddagen.



    I bästa fall.



    Givetvis var spelomsättningen på den tiden inte särskilt hög, men det hade i alla fall sin tjusning att man i princip var tvungen att vara på plats på banan för att delta.

    ***



    På en tiden var också ytterst populärt med "medskick".



    Det handlade alltså om att man skickade med ett eller flera spel med någon som skulle åka till en viss bana.



    På den tiden var det stort om man skulle ge sig iväg till typ Mantorp en vanlig vardagskväll. Det spred sig som en löpeld hemma på stan och några timmar innan avresan kunde det ringa på telefonen på jobbet (fanns ju inga mobiler på den tiden).



    "Ah, tjenare. Jag hörde av Kalle att du och Nisse skulle åka till Mantorp i kväll. Du, jag har en häst som farsan har fått klartecken på av sin jobbarkompis, som har häst hos Lasse på Axevalla. Är det okay att jag skickar med dig lite pengar på den? Jag kommer in till dig på jobbet om en stund".

    ***



    Jag tyckte egentligen inte om att ta "medskick".



    Man var ju rädd att något skulle gå fel. Tänk om vi inte skulle hinna fram till banan i tid. Tänk om det skulle bli strömavbrott eller annat spelstopp på banan. Tänk om jag skulle glömma att spela. Eller tänk om jag inte skulle hinna fram till spelluckan i tid. Eller om jag i ren nervositet skulle säga fel nummer när jag väl stod där framme.



    Jag menar, hur trovärdigt skulle följande låta:



    "Du, jag är ledsen men jag fick inte in dina pengar på den där klaringen du hade. Du förstår, det var en tjatig och seg tant framför mig i kön. Hon blev liksom aldrig klar med sina platsspel och när det blev min tur så hade starten just gått...".

    ***



    Värst av allt var om någon ville ha hjälp med en "pölsa".



    Det innebar följande:

    "Jag vill att du spelar 100 kronor vinnare på Brunte i lopp 4. Vinner han så tar du och spelar hälften vinnare och hälften plats på Svarten i lopp 6. Går även det spelet in, så tar du vinsten på platsspelet och sätter den vinnare på Grålle i lopp 10. Men bara om denne har kvar sitt tredjespår i volten. Blir det någon strykning på ettan eller tvåan spelar du inte. Istället vill jag då ha motsvarande summa på Röder i lopp 11. Vinnare alltså. Har du fattat?"



    Suck, pust och stön.

    ***



    Nu skall jag spela golf. Vi hörs!


    Olof
  • Lite lammförsbullar i Mantorp?

    V75-tävlingar innebär alltid fullbokad restaurang på våra travbanor. Det innebär i sin tur att pressen på krögaren och hans folk ökar. Nu har Mantorp en idé...

    Jag hör till de personer som både gillar och har förtroende för Åbytravets måldomare Björn Persson. Vi hade en del med varandra att göra när jag under ett antal år gjorde en hel del inhopp som speaker på Mölndalsbanan.



    Men var det verkligen nödvändigt att höra Åke Svanstedt angående styrningen med Global Midnight i onsdags kväll?

    ***



    Jag menar, det räcker väl med att göra den enkla reflektionen att det finns open stretch på Åby och att Åke Svanstedt - enligt både mig och många andra - är den skickligaste av alla på att utnyttja detta.



    En sak till: Tack vare sin smarta manöver att släppa spets till (jaja, stallkamraten) Nettan Palema (som Åke vet går hela vägen) så ställde han ju mer eller mindre sin värsta konkurrent, Love You More (Kenneth Haugstad), både schack och matt, då detta ekipage fick rygg på ledaren utbytt mot tredje par invändigt.



    Åke Svanstedt är en gudabenådad taktiker ut i fingerspetsarna. Han lämnar inget åt slumpen. I detta fallet borde nog även måldomarnämnden på Åby haft bollkänsla nog att inse det - utan att behöva genera sig genom att förhöra Åke om till synes självklarheter.

    ***



    Håller med Mats Olsson i GT.



    Det största på Åby i onsdags, Åke Svanstedt och Björn Goop får ursäkta, var avtackningen av Ain Köster i vinnarcirkeln.



    Han har jobbat på Åbys sekretariat i 52 år. Ja, du läste rätt, 52 år.



    Trotjänare är alltid värda sin uppvaktning, speciellt när de - som i Ain Kösters fall - ofta har jobbat lite i skymundan.

    ***



    Snart är väl varendra - ja, i alla fall varannan - topptränare krönikör i någon av våra kvällstidningar.



    Jag varken hinner eller orkar läsa alla dessa krönikor.



    Men en som jag alltid läser är den som Stefan "Tarzan" Melander levererar i Expressen/GT.



    "Tarzan" är inte bara en jäkel på att träna och köra häst samt att fotografera. Nej, han har otroligt bra åsikter också.



    Visst sätter har fingern på ömma punkter ibland, men har ser alltid (nästan i alla fall) till att ha täckning för sitt agerande.

    ***



    1 956 åskådare på Åby i onsdags var väl ingen lysande publiksiffra.



    Jag trodde nog, i min enfald, att V86 med jackpot skulle vara mer lockande än så.



    Men kanske är torsdag en så grymt inkörd dag på Mölndalsbanan att flytten till onsdag inte gick hem.

    ***



    Tänkte på en sak angående maten på restaurangerna på våra travbanor.



    Hur ofta klagas det inte på den? Speciellt under större dagar...



    Argumenten brukar vara typ:



    "Vi fick inte maten förrän efter femte loppet". "Maten var kall när vi till slut fick in den". "Fasen, vilka små portioner det var, man blev ju inte mätt". "Köttet vi fick in var ju inte ordentligt genomstekt". "Priset var alldeles för högt".

    ***



    På lördag är det Mantorp som står som V75-värd och därmed har den delikata (!) uppgiften att få sina förväntansfulla restauranggäster både mätta och nöjda.



    Jag tror att man kommer att lyckas!



    Varför det?



    Jo, Mantorp har vågat sig på att satsa på en BUFFÉ i restaurangen. Folk får alltså hämta sin mat NÄR de vill, de får ta HUR MYCKET de vill och de får ta av exakt de rätter som behagar dem.

    ***



    Vill ni se vad buffén innehåller?



    Fetaostsallad, pastasallad med paprika och avocado, diverse andra sallader, vitlöksmarinerad kyckling, lammfärsbullar med rosmarin, citron- och vitlöksmarinerat fläskkött, moussaka samt diverse såser.



    Därtill finns det en tilltalande dessertbuffé med kolanötspaj som "huvudnummer".



    Priset: 445 kronor. Ett helt normalt pris för en V75-dag.



    Jag tror att detta är ett superdrag av Mantorptravet och dess krögare. Nu är det gästen själv som bestämmer hur bra restaurangbesöket skall bli.

    ***



    Hej för i kväll!

    Olof