Vad skiljer travet från fotbollen?

Denna blogg handlar bland annat om snabba tider, skickliga catchdrivers, den eviga frågan om travets publiksiffror och fotbollens supporterkultur kontra travets

  • Balfour sprang 1.13,3/3140 meter i Orebro Intn´l i lördags.

    Han hade 454 000 kronor på kontot inför loppet - och fördubblade nu nästan sin prissumma.

    Från dubbla tillägg kutade Sauveur 1.12,6. Det är en tiondel från Mellby Vikings svenska rekord på distansen, satt 2014.

    Ändå var Sauveur chanslös, ja jag tar faktiskt det ordet i min mun, mot Balfour.

    Oavsett vilket, det var två tiostjärniga prestationer vi fick se!

    ***



    Utan att så många egentligen har kommenterat det, så har det på senare år (ja, bara det senaste året) börjat gå allt fortare i loppen. Och inte bara det, allt fler hästar - inte bara de vi kallar stjärnor - är kapabla att springa riktigt snabba tider, tider som gör dem till vinnare. Vi pratar inte längre om "medhängstider" på det vis som vi gjorde förr.

    Det kan inte vara en tillfällighet. Det känns som att vår svenska travsport är inne i ännu en av många häftiga utvecklingsfaser.

    Och vad beror det på?

    Ja, det är säkert många olika anledningar, som här sammanfaller.

    1) Banorna runt om i Sverige blir allt bättre och allt snabbare.

    Ja, jag vet att det emellanåt gnälls väldigt mycket på banorna och banskötarna runt om i landet, men vi pratar då som regel vintertid.

    2) Utveckling av materialet, inte minst när det gäller sulkybiten.

    3) En allt starkare avel.

    Visst, det föds kanske inte lika många hästar som förr, men kvalitén ökar undan för undan och vårt svenska avelsmaterial förbättras hela tiden.

    4) En starkare och bättre kuskelit.

    Merparten av dagens toppkuskar (undantaget Björn Goop, Robert Bergh, Peter Untersteiner och några till) är catchdrivers och ägnar sig på heltid åt att enbart köra lopp.

    Ta killar som Carl Johan Jepson och Kim Eriksson som två dagsaktuella profiler, hur mycket har inte de utvecklats bara det senaste året?

    När Jepson drev träningsrörelse på Färjestad hade han en del hyggliga hästar, men inte så mycket mer. När han sedan valde att sadla om och bli catchdriver, ja då genomgick han en stor förvandling och idag är han en maktfaktor inom den svenska körsvenskåren.

    Kim Eriksson då? Ja, det är förstås lätt för många att säga att det går bra att vara catchdriver när man får köra fina hästar åt Robert Bergh titt som tätt. Men det är naturligtvis inte så enkelt. För det första vinner Kim Eriksson lopp i parti och minut åt massor med andra tränare, inte minst vår egen Sofia Aronsson, och för det andra är det sättet (!) som han vinner lopp med Robert Berghs hästar på som är intressant och visar vilken sjutusan till kusk Kim är. Balfour vann på 1.13,3/3140 meter volt i Örebro i lördags och skall ha massor med hyllningar, men hur bra var inte kuskinsatsen då? Tillåt mig fråga!

    ***



    Andra fantastiska tidsnoteringar i Örebro i lördags:

    Order To Fly vann Silverdivisionen på 1.11,5a/2100 meter. Elva och en halv full väg, alltså!

    Uppohoppa vann klass II (lägsta klassen inom divisionssystemet) på 1.12,2a/1609 meter (från bakspår och dödens)

    ***



    Trots kanonsport och riktigt fint väder, så tappade Örebros V75-arrangemang i lördags nästan 1 500 besökare jämfört med 2016.

    Det känns väldigt tråkigt att behöva konstatera.

    Nu är förvisso inte 5 116 åskådare någon katastrofsiffra i dessa tider, men det klart, kom det 6 553 förra året, varför skulle det då inte ha kunnat gjort det igen?

    Läser en ganska spännande och nyanserad tråd på ett inlägg kring detta faktum på Facebooksidan Örebrotrav.

    En kvinna skriver följande: "För egen del har vi inte riktigt råd att "unna" oss 300 spänn i enbart inträde... därtill behöver man mat och antagligen vill man kanske spela en slant också. Så vi knåpade ihop ett system på en hundring och tog en öl medan vi lagade mat och tittade på datorn istället".

    Samma kvinna igen: "Jag åker gärna på trav, men kostnaderna blir höga med resa/inträde/mat. Tagit med oinvigda på lunchtrav däremot, det är lagom många lopp och mat som är helt okej, det har uppskattats!"

    ***



    En man flikar in följande: "Här är lite andra biljettpriser: Örebro hockey från 100 kr uppåt

    Örebro fotboll från 100 kr uppåt, Masarna speedway 180 kr".

    Han får följande svar från den ovan nämnda kvinnan: "Jovisst, men intresset är kanske större där också? Därtill är travet mycket lättillgängligt på internet, så det finns ingen anledning att betala massor för nått du får gratis, om än inte i riktigt lika bra kvalité... "

    Och mannen svarar: " Det är ett problem för arrangören att travet är så lättillgängligt".

    ***



    Personligen tror jag att detta är en diskussion som många runt om i landet för just nu och för all del har fört ett bra tag.

    Vi som älskar trav älskar också att sitta framför datorn/surfplattan/mobilen/tv:n och bara suga i oss den ena fina upplevelsen efter den andra i allt direktsänt trav vi får oss tillhanda dag ut och dag in, år ut och år in.

    Men det leder också, handen på hjärtat, till att vi blir både lite bekväma och småsnåla. Vi orkar inte riktigt ta oss i kragen och åka på trav som vi gjorde förr och framförallt börjar vi att tänka ekonomiskt. "Vad kostar det i bensin och slitage på bilen om jag åker till Mantorp på måndag? Så ska jag ha program, jag ska betala entré, jag ska fika på vägen dit, jag ska äta på banan och såklart ta en hamburgare på vägen hem. Och så själva liret då..."

    Ärligt, hur många av oss tänker inte ungefär så här ganska ofta?

    Så vi struntar i själva "liveupplevelsen" och mötet med likasinnade människor på plats på travbanan, åker till Ica och handlar, steker vår egen hamburgare hemma på spisen, nöjer oss med Travrondens startlistor, brygger en kanna kaffe och sätter oss i vår favoritstol framför datorn. Kvällen är räddad!

    ***



    Allt detta medans luttrade och alltmer förtvivlade människor i ansvarspositioner (travbanechefer, sportchefer, marknadschefer, styrelseledamoter och alla deras underordnade) på landets travbanor sliter sitt hår och försöker vända på varje liten sten (även de man en gång redan vänt på) för att hitta en lösning på hur trenden ska vända, hur vi ska få folk att tycka det är häftigt att åka på trav igen.

    Och för all del, när folk väl kommer dit, så tycker de flesta att det är en ganska häftig upplevelse. Trav är en underbar liveidrott. Att stå nere vid staketet med sitt spelkvitto i handen och se dessa vackra, vältränade djur dundra fram på banan kan framkalla gåshud hos precis vem som helst.

    Men som sagt, TRAVET ÄR  LÄTTILLGÄNGLIGT på andra sätt (och måste så vara ur spelsynpunkt!!) och därmed är gåtan "Hur får vi fler besökare på våra travbanor?" oändligt knepig att lösa, som det känns för tillfället.

    ***



    Ja, men varför går folk och kollar på allsvensk fotboll då? AIK-Hammarby nyligen sågs ju av 32 318 åskådare på Friends Arena som ett exempel.

    Varför går inte åtminstone 10 procent så många och ser på fina V86-tävlingar på Solvalla på onsdagar?

    Säg det. Men en viktig anledning till att fotbollen behåller sin publik är naturligtvis den starka SUPPORTERKULTUR som alltid har funnits och förmodligen alltid kommer att finnas. Man går på fotboll mycket av den anledningen att man vill stötta laget i sitt hjärta och att man vill träffa och umgås med människor i samma "familj".

    Lite så har det ju varit i travet historiskt också och då menar jag när starkt lysande stjärnor som Ego Boy, Legolas och Ina Scot tjusade så många. Kring dessa blev det en supporterkultur som det alltid är kring fotbollslag som AIK, Djurgården, Hammarby, "Blåvitt", Malmö FF och så vidare.

    Men att travet i övrigt ska kunna hitta likheter med fotbollen, nej det funkar inte riktigt så.

    ***



    Men vi kämpar vidare, både vi som gillar trav och vi som dessutom jobbar med trav.

    Vi ska vara otroligt stolta över den travsport vi har i Sverige 2017. Och då menar jag travet som idrott, vilka fantastiska hästar, tränare, kuskar, skötare, ägare,uppfödare, förtroendevalda, anställda, funktionärer, ideellt arbetande med flera vi har.

    Andra idrotter ska tusan i mig vara avundsjuka på oss, inte tvärtom.

    Vi kan ändå inte göra något åt att fotbollen har fler åskådare än travet.

    ***



    Slut för idag!

     

    Olof